25.1.2021

Den centrala rättsfrågan i ärendet var om ändringen av ett lantbruks maskin- och flisförråd till häststall samt byggandet av ett nytt häststall och en manege för ridcenterverksamhet förutsatte ett avgörande om planeringsbehov.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den första meningen i den nuvarande 137 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen var mer omfattande till sitt tillämpningsområde än den tidigare. Från kravet på avgörande om planeringsbehov hade redan befriats till ett befintligt landsbygdsföretag hörande byggnader som var behövliga i utövandet av jord- och skogsbruket eller dess binäring. Också en byggnad som är behövlig för hästskötsel kan vara en sådan byggnad. En förutsättning är dock att byggnaden sammanhänger med utövandet av binäringen. Ur riksdagens jord- och skogsbruksutskotts betänkande framgick att med binäring i detta fall avsågs en näringsverksamhet som bedrivs vid sidan av jord- och skogsbruk i nära samband med det.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de i ansökan avsedda byggnadernas användningssyfte, storlek och placering i förhållande till de på lantbruket redan befintliga byggnaderna och deras användningssyfte var av betydelse i bedömningen av tillämpningen av bestämmelsen. Vidare hade den planerade verksamhetens natur i förhållande till den tidigare verksamheten på lantbruket betydelse.

Byggandet av det i ansökan avsedda ridcentret hade mer än fördubblat den sammanlagda våningsarealen på gårdens byggnader jämfört med nuläget. Den stora manegebyggnaden jämte utomhusfunktioner, ett nytt stall och lagerbyggnaden som skulle omändras till stall hade alla placerats skilt från det nuvarande driftscentret där det befintliga häststallet var beläget.

Det planerade byggandet hade väsentligt utvidgat den nuvarande näringsverksamhetens natur. Den i ansökan avsedda ridcenterverksamheten hade till sin natur och omfattning varit sådan att det hade varit möjligt att idka verksamheten också som en självständig näringsverksamhet och den kunde därför inte anses vara en sådan binäring till lantbruk som avsågs i bestämmelsens förarbeten.

Det var inte fråga om en byggnad som behövs för bedrivande av jord- och skogsbruk eller en binäring till det och som hör till ett redan befintligt landsbygdsföretag enligt 137 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Verksamheten förutsatte därför en bedömning av de särskilda förutsättningarna för bygglov enligt 137 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen, det vill säga ett avgörande om planeringsbehov.

Markanvändnings- och bygglagen 16 § 3 mom., 137 § 1 mom. och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Juha Lavapuro och Pekka Aalto. Föredragande Liisa Leiniö.