20.1.2021/38 HFD:2021:11

Mervärdesskatt - Parkeringsverksamhet - Extraordinärt rättsmedel - Ansökan om återbrytande - En andra ansökan om återbrytande - Lämna utan prövning - Rättssäkerhet - Unionsrätten

Ett bolag idkade parkeringsverksamhet för vilket ändamål det hade byggt ett parkeringshus. Helsingfors förvaltningsdomstol har i sitt beslut 13.1.2012 ansett att den delägarparkeringsverksamhet som bolaget idkat inte var skattepliktig parkeringsverksamhet enligt mervärdesskattelagen.

Högsta förvaltningsdomstolen hade med sitt beslut 9.4.2013 avslagit bolagets besvärstillståndsansökan över förvaltningsdomstolen ovan nämnda beslut. Med sitt beslut 31.10.2014 har högsta förvaltningsdomstolen avslagit den ansökan om klagan och återbrytande av ett lagakraftvunnet beslut som riktade sig till nämnda beslut.

Bolaget yrkade i sin ansökan att högsta förvaltningsdomstolens beslut 9.4.2013 återbryts, bolaget beviljas besvärstillstånd över Helsingfors förvaltningsdomstols beslut 13.1.2012 och bolagets besvär godkänns så att bolagets parkeringsverksamhet i sin helhet är mervärdesskattepliktig och berättigad till avdrag.

Bolagets första ansökan om återbrytande av högsta förvaltningsdomstolens beslut 9.4.2013 hade avslagits. Eftersom det var fråga om bolagets andra ansökan om återbrytande av samma beslut skulle i ärendet i första hand bedömas om det fanns sådana synnerligen vägande skäl enligt 64 a § i förvaltningsprocesslagen på grund av vilka det var nödvändigt att pröva ärendet på nytt och om det i så fall fanns synnerligen vägande skäl att återbryta det nämnda beslutet. Enligt förarbetena till 64 a § i förvaltningsprocesslagen hindrar bestämmelsen om en begränsning av ansökan om återbrytande till en gång inte högsta förvaltningsdomstolen att pröva ärendet på nytt ifall det framkommer att den första ansökan felaktigt har avslagits eller sökandens rättsskydd nödvändigtvis kräver att ärendet prövas på nytt.

I bedömningen av förutsättningarna för begränsningen av återbrytande enligt 64 a § i förvaltningsprocesslagen skulle vidare beaktas om bolagets ansökan hade kunnat vara framgångsrik som en första ansökan om återbrytande.

Ett återbrytande av ett lagakraftvunnet beslut är i sista hand ett på en helhetsbedömning grundat undantagsförfarande av högsta förvaltningsdomstolen, och inte avsett att vara ett lika omfattande rättsskyddsmedel som regelrätt ändringssökande. Återbrytande av ett lagakraftvunnet beslut på den grunden att lagen uppenbart tolkats oriktigt förutsätter att lagen i det beslut som ansökan om återbrytande avsåg har tillämpats uppenbart oriktigt.

Rättssäkerheten förutsätter att lagakraftvunna beslut är beständiga och att man i regel inte befattar sig med lagakraftvunna beslut. Inte ens en situation där den högsta förvaltningsdomstolens beslut varit i strid med unionsrätten har nödvändigtvis lett till en skyldighet att avvika från den högsta förvaltningsdomstolens lagakraftvunna besluts beständighet (C-224/01, Köbler). I ansökan hade inte framförts något sådant synnerligen vägande skäl att det på grund av det varit nödvändigt att pröva ärendet på nytt. Således skulle den andra ansökan om återbrytande som riktade sig till högsta förvaltningsdomstolens beslut lämnas utan prövning.

Lageno m rättegång i förvaltningsärenden 126 § 1 mom.

Förvaltningsprocesslagen (586/1996) 63 § 1 mom., 64 § 2 mom. och 64 a § (891/2015)

Mervärdesskattelagen 27 § 1 mom. och 29 § (1501/1993 och 1064/2016) 1 mom. 5 punkten

Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EY art. 135.1 l och art. 135.2 b

HFD 2012:15, HFD 2013:61och HFD 2018:108

EUD dom 30.9.2003 i målet C-224/01 (Köbler ECLI:EU:C:2003:513)

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Turo Lehtonen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.