12.1.2021/13 HFD:2021:5

Utlänningsärende - Internationellt skydd - Uteslutningsklausul - Terroristorganisation - PKK - Personligt ansvar

Migrationsverket hade ansett att A hade välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland Turkiet på det sätt som avses i 87 § 1 mom. i utlänningslagen. Asyl hade förvägrats A med stöd av uteslutningsklausulen enligt 87 § 2 mom. i utlänningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att uteslutningsklausulen bör som undantagsregel tolkas restriktivt. En misstanke eller spekulation räcker inte för att överstiga beviströskeln, utan myndigheten måste visa att det finns grundad eller allvarlig anledning att anta att personen gjort sig skyldig till en i uteslutningsklausulen avsedd gärning.

Till exempel medlemskap i en terroristisk organisation medför inte automatiskt uteslutande. Det personliga ansvaret för den i uteslutningsklausulen avsedda handlingen ska även i detta fall prövas utgående ifrån fakta i det enskilda fallet med beaktande av beviströskeln som gäller vid tillämpningen av uteslutningsklausulen. Det personliga ansvaret förutsätter däremot inte att personen själv skulle ha deltagit i organisationens terroristiska handlingar eller medverkat eller anstiftat till dem ifall myndigheten har påvisat att personen är ansvarig för en del av de handlingar som organisationen begått under granskningsperioden.

För att överstiga beviströskeln krävs inte att det kan påvisas någon viss terroristisk handling i vilken personen med sin egen verksamhet medverkat. Grundad anledning att anta att personen gjort sig skyldig till en i uteslutningsklausulen avsedd handling kan även uppstå till exempel genom väsentlig propagandistisk eller ideologisk verksamhet till fördel för en organisation som klassats som terroristisk eller genom rekrytering av personer för terroristisk verksamhet.

A kunde anses ha innehaft en relativt hög ställning i Kurdistans arbetarparti (PKK). Utgående från sin ställning kunde hon såsom utgångspunkt förmodas vara personligen ansvarig för de terroristiska handlingar som organisationen genomfört under granskningsperioden. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade även att terroristhandlingar, som kännetecknas av våld riktat mot civilbefolkningen, ska anses utgöra grova icke-politiska brott även om de hävdas ha politiska mål.

Utgående ifrån A:s mycket omfattande verksamhet samt hennes ställning och uppgifter kunde det anses uppenbart att hon hade varit medveten om PKK:s tillvägagångssätt och därmed även de terroristiska handlingar som hänförde sig till organisationens verksamhet. A hade inte utsatts för påtryckningar att verka för organisationen och hade inte heller försökt lämna den, utan hon hade berättat att hon skulle fortsättningsvis vara med i organisationen ifall hennes hälsa tillät det.

På grundval av det A berättat kunde hon anses vara en viktig ideologisk utbildare inom PKK. Hon skulle anses på ett betydande sätt ha främjat PKK:s verksamhet och mål, och därmed även de medel som använts för att uppnå målen, medveten om betydelsen av sin egen verksamhet för slutresultatet. Även om A inte personligen gjort sig skyldig till handlingar som avses i uteslutningsklausulen, fanns det med hänvisning till landinformationen och A:s ställning som en viktig ideologisk utbildare grundad anledning att anta att A genom att bidra var personligen ansvarig för i utlänningslagen 87 § 2 mom. 2 och 3 punkten avsedda handlingar som utförts av PKK:s kombattanter.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut med vilket A:s besvär över Migrationsverkets beslut hade avslagits.

Förenta nationernas flyktingkonvention 28.7.1951 (FördrS 77/1968) artikel 1 F

Utlänningslagen 87 § 2 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet, omarbetat) stycke 4 och 31 i ingressen, artikel 12.2-3

Se och jmf HFD 2021:6

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Jenny Rebold.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.