Finlex ®

Markanvändning och byggande - Detaljplan - Konsekvensbedömning - Tillräcklig utredning - Planebestämmelser - Trivsam livsmiljö - Bostadsbyggande - Avloppsreningsverk - Luktolägenhet

Stadsfullmäktige hade godkänt en detaljplaneändring där ett nytt kvartersområde för flervåningshus AK/s hade anvisats i den omedelbara närheten av ett befintligt avloppsreningsverk. Enligt planebestämmelsen för AK/s -områdena skulle i planeringen av byggnaderna mittemot reningsverket den eventuella luktolägenheten beaktas i luftkonditioneringen och byggandet av balkonger. Förvaltningsdomstolen hade upphävt detaljplanebeslutet på grund av otillräcklig utredning. I ärendet skulle på stadsfullmäktiges besvär avgöras om luktolägenheterna från avloppsreningsverket var tillräckligt utredda.

De luktolägenheter avloppsreningsverket orsakade sin omgivning och behandlingen av olägenheterna hade i samband med detaljplaneringen utretts och bedömts i en luktkartläggning. Kartläggningen baserade sig på en på hösten i sammanlagt 24 dagar via sinnesintryck gjord observation på platsen. Vidare hade luktolägenheterna bedömts med hjälp av en för planen uppgjord modellering av luktspridningen och en preliminär plan att täcka över bassängerna och behandla lukterna.

Ur planematerialet framgick att reningsverket var byggt på 1970-talet och hade utvidgats betydligt under åren 2010 - 2012. I det sammanhanget hade de gamla sedimenteringsbassängerna bibehållits som öppna bassänger. Ur utredningen framgick att cirka tre billaster slam transporterades från reningsverket dagligen och att luktolägenheter kunde förekomma särskilt under lastningen av slammet. De mest betydande luktalstrande anläggningarna befann sig på reningsverksområdet cirka 70 meter från de nya flervåningshusens byggareal.

Med stöd av de utredningar som gjorts för detaljplanen kunde man konstatera att avfallsreningsverkets verksamhet orsakade luktolägenhet i närmiljön och att detta inte i framtiden heller helt gick att utesluta. Reningsverkets luktolägenheter hade inte i tillräcklig utsträckning utretts under olika årstider och väderförhållanden eller i samband med avvikande situationer i reningsverkets verksamhet och i utredningarna ingick inga uppgifter om upplevelsen av luktolägenheterna bland de personer som redan bodde i närheten av reningsverket. I planebeskrivningen hade varken konsekvenserna av avloppsreningsverkets luktolägenheter bedömts i förhållande till en trivsam livsmiljö eller den praktiska betydelsen av planebestämmelserna om luftkonditionering och balkonger för förebyggandet av luktolägenheterna.

För detaljplanen hade inte gjorts sådana utredningar eller konsekvensbedömningar med stöd av vilka det varit möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma om avloppsreningsverkets verksamhet orsakade luktolägenhet i bostadsbyggnaderna och på deras gårdsområden, om det var möjligt att genom planebestämmelser som minskade luktolägenheterna i tillräckligt hög grad minska luktolägenheterna i bostads- och vistelseutrymmena och om detaljplanen sålunda uppfyllde markanvändnings- och bygglagens krav på detaljplanens innehåll avseende en trivsam livsmiljö. Detaljplaneändringen var till dessa delar inte grundad på en tillräcklig utredning och konsekvensbedömning enligt 9 § i markanvändnings- och bygglagen.

Stadsfullmäktiges beslut var lagstridigt enligt 135 § i kommunallagen. Slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.

Markanvändnings- och bygglagen 9 § 1 och 2 mom. samt 54 § 2 mom.

Kommunallagen 135 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Jaakko Autio och Monica Gullans. Föredragande Satu Sundberg.