23.12.2020

Den av markägaren uppgjorda stranddetaljplanen bestod av två skiften som hörde till samma fastighet och var belägna vid olika sjöar cirka sex kilometer från varandra. En stranddelgeneralplan var i kraft på området. Stranddelgeneralplaneområdena var anvisade för dels semesterboende med egen strand (RA) och dels jord- och skogsbruk (M).

Genom stranddetaljplanen ändrades det ena skiftets huvudsakliga användningsändamål enligt strandgeneralplanen från semesterboende till kvartersområde för lantbrukslägenheters driftscentrum (AM). Till detta skifte överfördes från det andra skiftet byggplatsen för semesterboende som tilläggsbyggrätt. Samtidigt ändrades det bostadshus som var beläget inom delgeneralplanens RA-område genom stranddetaljplanen till lantbrukets driftscenter och till området anvisades bland annat våningsyta för ett nytt bostadshus samt byggareal för nya djurskydd och byggnader som tjänar lantbruksturism. Genom stranddetaljplanen anvisades skiftet byggrätt omfattande sammanlagt 3 235 kvadratmeter våningsyta.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den i stranddetaljplanen anvisade markanvändningen för skiftet till sitt huvudsakliga användningsändamål avvek markant från användningsändamålet i stranddelgeneralplanen. Vidare ökade byggrätten på strandområdet märkbart. Generalplanen hade inte styrt uppgörandet av stranddetaljplanen på det sätt som avses i 54 § 1 i markanvändnings- och bygglagen.

För stranddelgeneralplanens del hade byggrätten för området utretts och anvisats med beaktande av en jämlik behandling av markägarna. Genom den snäva stranddetaljplanen hade en i generalplanen anvisad byggplats överförts till stranden av en annan sjö. På detta sätt hade byggtätheten faktiskt ökats och en markägare blivit anvisad ny byggrätt vid stranden av denna sjö. I planematerialet ingick ingen närmare utredning över hur ändringen av användningsändamålet och den ökade byggrätten påverkade byggmöjligheterna för de övriga markägarna på området.

I planematerialet ingick ingen sådan i 9 § i markanvändnings- och bygglagen avsedd utredning enligt vilken det varit möjligt att bedöma de i 73 § i markanvändnings- och bygglagen ställda kraven på planens innehåll och en jämlik behandling av markägarna inom hela det område där planen kunde anses ha betydande konsekvenser. Utgående från planutredningarna var det därför inte möjligt att försäkra sig om huruvida det med beaktande av innehållskraven för en stranddetaljplan var möjligt öka byggrätten så att behandlingen av markägarna uppfyllde även kravet på jämlikhet. Med ytterligare beaktande av avståndet mellan skiftena och deras placering vid stranden av olika sjöar bildade planeområdet på grund av sin splittrade natur inte en ändamålsenlig helhet enligt 74 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen.

Kommunfullmäktiges beslut om att godkänna stranddetaljplanen var till dessa delar lagstridig. Förvaltningsdomstolens och kommunfullmäktiges beslut skulle upphävas.

Markanvändnings- och bygglagen 9 §, 42 § 1 mom., 54 § 1 mom., 73 § 1 och 3 mom. samt 74 § 2 mom.

Finlands grundlag 6 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Juha Lavapuro. Föredragande Satu Sundberg.