28.12.2020/4406 HFD:2020:159

Diskrimineringslagen - Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden - Behörighet - Diskriminering - Diskrimineringsombudsmannens ansökan - Beslut om förbud - Riktande - Prövning av ansökan

En kvinna (A) som levde i parförhållande med en kvinna nekades i maj fertilitetsbehandling på Norra Savolax sjukvårdsdistrikts samkommuns sjukhus kvinnopoliklinik. Chefsöverläkarna på sjukvårdsdistriktens universitetssjukhus hade på sitt möte 9.5.2015 tillsammans bestämt att användningen av donerade könsceller inte enligt de gemensamma grunderna för fertilitetsbehandling ingår i den offentliga sjukvården eller den offentligt finansierade verksamheten. Chefsöverläkare B på universitetssjukhuset i Birkalands sjukvårdsdistrikt, hade som alla de andra chefsöverläkarna, åt sitt eget sjukvårdsdistrikt gett direktiv om att begränsa fertilitetsbehandlingarna i enlighet med chefsöverläkarnas gemensamma linjedragning.

Diskrimineringsombudsmannen hade med A:s medgivande med en ansökan bett diskriminerings- och jämställdhetsnämnden pröva om den chefsöverläkare och/eller Norra Savolax sjukvårdsdistrikt och/eller universitetssjukhusens chefsöverläkare i vårdbeslutet som gällde A hade gjort sig skyldiga till i diskrimineringslagen förbjudet diskriminerande förfarande. Ombudsmannen hade samtidigt bett nämnden förbjuda nämnda aktörer att fortsätta eller upprepa det diskriminerande förfarandet och att förena förbudet med vite. Diskrimineringsombudsmannen hade när ärendet behandlades i nämnden bland annat ansett att chefsöverläkarnas linjedragning var diskriminerande och skulle anses vara en i 8 § i diskrimineringslagen förbjuden instruktion eller befallning att diskriminera.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg i sitt beslut 9.12.2016 att B och alla andra som nämnts som svaranden i diskrimineringsombudsmannens ansökan var svaranden i ärendet. Nämnden ansåg att B liksom alla andra chefsöverläkare hade gett sjukvårdsdistrikten en direkt diskriminerande instruktion och förbjudit dem att fortsätta diskrimineringen. Förbudet förenades med vite. Nämnden hade således för B:s del hållit givandet av instruktionen till det egna sjukvårdsdistriktet för diskriminering. Nämnden hade inte i sitt beslut konstaterat att deltagandet i beslutet om linjedragningen skulle anses vara diskriminering.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden inte med stöd av sin egen tillsynsbefogenhet hade behörighet att förbjuda någon att fortsätta eller upprepa diskriminering med stöd av 20 § 3 mom. i diskrimineringslagen, utan beslut om åtgärden var möjligt endast i de ärenden som anhängiggjorts hos nämnden av den i 21 § 2 mom. i diskrimineringslagen avsedda målsäganden eller med hens samtycke av diskrimineringsombudsmannen eller en sammanslutning som främjar likabehandling. Nämndens behörighet att rikta ett i 20 § 3 mom. i diskrimineringslagen avsett förbud till en aktör förutsatte ett sakligt samband mellan ifrågavarande aktörs diskriminerande verksamhet och den verksamhet målsäganden ansåg vara diskriminerande.

A hade inte sökt vård på en vårdplats som hörde till samkommunen i Birkalands sjukvårdsdistrikt och hon hade inte nekats vård på grund av den instruktion B hade gett sitt sjukvårdsdistrikt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte fanns ett sådant sakligt samband mellan den eventuella diskrimineringen av A och B:s agerande, vilket av nämnden i dess beslut ansetts vara diskriminerande, som nämndens mot B riktade förbud hade förutsatt. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut till den del förvaltningsdomstolen hade avslagit B:s besvär. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på motsvarande sätt nämndens beslut för B:s del. Frågan gällde även ersättning av rättegångskostnaderna i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Omröstning 4 - 1 om beslutsskälen.

Diskrimineringslagen 1 §, 8 § 1 mom., 20 § 3 mom. och 21 § 2 mom.

Förvaltningsprocesslagen (586/1996) 74 §

Se även HFD 2020:160

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Petri Helander, Toomas Kotkas och Ari Wirén. Föredragande Riitta Kreula.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.