22.12.2020

A Ab sålde elöverföringstjänster. Enligt avtalsvillkoren mellan A Ab och kunden hade A Ab rätt att avbryta elleveransen om kunden västenligt försummade att betala företagets fordringar. A Ab hade även rätt att fordra en tariffbaserad avgift av kunden för avbrytande och återinkoppling av elleveransen. A Ab var inte skyldig att återuppta elleveransen förrän kunden betalat de avgifter som orsakats av avbrytandet och återinkopplingen.

När A Ab avbröt elleveransen för en kund var det inte fråga om en tjänst åt kunden, utan en åtgärd för att säkra företagets intressen. Den avgift som krävdes på grund av att elleveransen avbröts var därför inte ett vederlag till A Ab för en utförd tjänst, utan ett belopp av skadeståndsnatur utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt, som betalades som ersättning för den skada betalningsförsummelserna orsakat. A Ab var inte mervärdesskattepliktig för avgiften.

Den av A Ab debiterade avgiften för återinkoppling var en ersättning för att kunden efter ett avtalsbrott återfick elleveransen. Mot denna avgift fick kunden således en konkret tjänst. Den ersättning A Ab erhöll genom detta var en motprestation för den tjänst kunden erhöll och bolaget skulle därför betala mervärdesskatt på återinkopplingsavgiften.

Ansökningar om återbäring av överlåtelseskatt för räkenskapsperioderna 1.1. - 31.12.2013, 1.1. - 31.12.2014 och 1.1. - 31.12.2015.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 17 § och 73 § 1 mom.

Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG art. 2.1 c, art. 24.1 och art. 73

Unionens domstols domar i ärendena C-277/05, Société thermale d’Eugénie-les-Bains, C-40/09, Astra Zeneca UK och C-283/12, Serebryannay vek

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Anne Nenonen och Tero Leskinen. Föredragande Marita Eeva.