8.7.2020

A hade inom försvarsmakten genom beslut av logistikregementets stab blivit förordnad att för att tjänstgöringen skulle kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt i sin civiltjänst övergå till en annan till kravnivån och lönen lägre uppgift. Förvaltningsdomstolen hade avvisat A:s besvär för att ärendet gällde ett sådant förordnande enligt 41 § i lagen om försvarsmakten som inte enligt 3 mom. i samma paragraf kunde överklagas genom besvär. Förvaltningsdomstolen konstaterade med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 51/2006 rd) att man inte kunde anse att tillämpningen av nämnda lagrum enligt 106 § i grundlagen uppenbart stred mot grundlagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att tillämpningen av det besvärsförbud som ingår i 41 § 3 mom. i lagen om försvarsmakten skulle innebära att A inte hade något rättsmedel till sitt förfogande, trots att förflyttningen till en lägre uppgift verkade försvagande på hens intressen och rättigheter.

Det gick inte att ur grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 51/2006 rd) få ett entydigt svar på hur besvärsförbudets tillämpningsområde till denna del skulle tolkas i ljuset av 21 § i grundlagen. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till senare lagberedningsmaterial gällande ett motsvarande besvärsförbud i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning och konstaterade att det åtminstone numera ansetts att ett motsvarande besvärsförbud inte kan riktas mot ett beslut som innebär förflyttning till en tjänst eller uppgift på lägre nivå. I en dylik, i tolkningshänseende något oklar situation skulle besvärsförbudet tolkas på ett grundrättighetsbejakande sätt, det vill säga snävt.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till förvaltningsdomstolen för ny behandling.

Finlands grundlag 21 § 1 och 2 mom.

Lagen om försvarsmakten 41 § 1 och 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Janne Aer, Petri Helander, Toomas Kotkas och Antti Pekkala. Föredragande Riitta Kreula.