18.12.2019/5984 HFD:2019:163

Omhändertagande och placering i vård utom hemmet - Muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen - Hörande av barn i muntlig förhandling - Processuellt avgörande att höra barn utan dess biträde - Felaktigt förfarande i förvaltningsdomstolen

Förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i ett ärende som gällde omhändertagande och placering i vård utom hemmet. Barnets biträde önskade att barnet skulle höras i den muntliga förhandlingen och att biträdet skulle få närvara när barnet hörs. Förvaltningsdomstolen gjorde ett processuellt avgörande att höra barnet så att endast förvaltningsdomstolens medlemmar var närvarande. Förvaltningsdomstolen bedömde att det för att barnets självständiga åsikt med säkerhet skulle kunna klarläggas på det sätt som avses i 86 § 2 mom. i barnskyddslagen var bäst att höra barnet på detta sätt. Efter den muntliga förhandlingen godkände förvaltningsdomstolen ansökan om omhändertagande och barnets placering i vård utom hemmet.

Varken ur ordalydelsen i 86 § 2 mom. i barnskyddslagen eller den regeringsproposition (RP 256/2006 rd) som ledde till lagens stiftande går det att klart utläsa om lagstiftaren avsett att barnet ska kunna höras personligen också utan sitt biträdes närvaro. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när ett barn hörs personligen i domstolen är utgångspunkten att barnets biträde är närvarande då barnet hörs. Med beaktande av syftet med 86 § 2 mom. i barnskyddslagen kan domstolen av en motiverad anledning avgöra att hörandet, för att skydda barnet eller för att barnets självständiga åsikt med säkerhet ska kunna klarläggas, ska ske utan att barnets biträde är närvarande då barnet hörs. I sådana fall ska domstolen meddela skälen till förfarandet åt parterna och anteckna dem i avgörandet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förvaltningsdomstolen hade förfarit felaktigt när förvaltningsdomstolen inte på förhand hade frågat det då 13-åriga barnets åsikt om hur hen skulle höras innan avgörandet gjordes. Ur förvaltningsdomstolens processuella avgörande framgick inte heller på vilka grunder biträdet inte hade fått närvara när barnet hördes.

Med beaktande av att barnets åsikt om omhändertagandet och placeringen i vård utom hemmet hade utretts i förvaltningsdomstolen, huvudpunkterna från barnets hörande efteråt hade blivit redogjorda för parterna, en inspelning av hörandet hade getts till barnets och mammans biträden efter den muntliga förhandlingen och att det inte var i enlighet med barnets bästa att förrätta en ny muntlig förhandling i ärendet, fanns det inte skäl till att på grund av förvaltningsdomstolens felaktiga förfarande upphäva ärendet och återförvisa det till förvaltningsdomstolen för ny muntlig behandling. Det fanns inte heller något behov av att förrätta en ny muntlig förhandling i högsta förvaltningsdomstolen för att utreda ärendet.

Barnskyddslagen 86 § 2 mom.

Förvaltningsprocesslagen 37 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Petri Helander, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Milla Wartiovaara.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.