18.9.2019

A hade med stöd av handikappservicelagen beviljats personlig assistens, vilken ordnades enligt modellen med köpta tjänster. Samkommunen avslog A:s ansökan om att hennes son skulle kunna vara en av assistenterna.

Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde om A hade rätt att bestämma om vem som var arbetstagare i den service som köptes från en tjänsteproducent och om A:s son kunde fungera som en av A:s assistenter. I sina besvär anförde A bland annat att den så kallade anhörigbegränsningen var tillämplig endast i den så kallade arbetsgivarmodellen.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut, genom vilket A:s besvär hade avslagits. Samkommunen hade haft rätt att med serviceproducenten avtala om ett villkor enligt vilket en anhörig eller närstående till kunden inte kunde anlitas som personlig assistent utan särskilt vägande skäl. Det hade inte i ärendet framkommit att A:s hjärnskada och de vidhängande neuropsykologiska symptomen skulle förutsätta sådan särskild kunskap hos den personliga assistenten att det hade varit motiverat att uttryckligen A:s son skulle fungera som assistent. Några i 8 d § 4 mom. i handikappservicelagen avsedda särskilt vägande skäl till att A:s son skulle vara hennes personliga assistent, hade inte framförts.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 8 § 2 mom., 8 c § 3 mom. samt 8 d § 1, 2 och 4 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Leena Äärilä, Kari Tornikoski, Pekka Aalto och Ari Wirén. Föredragande Riitta Hämäläinen.