27.8.2019/3841 HFD:2019:103

Tjänstemannaärende - Polis - Uppsägning - Synnerligen vägande skäl - Grovt rattfylleri - Polismans uppförande - Tilltron till att polisens uppgifter sköts på behörigt sätt

Polisinrättningen sade upp A från tjänsten som äldre konstapel efter att A gjort sig skyldig till grovt rattfylleri på sin fritid. Förvaltningsdomstolen upphävde polisinrättningens beslut på A:s besvär och ändrade det så att A skildes från tjänsteutövning för sex månader med stöd av 15 i § i polisförvaltningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade polisinrättningen besvärstillstånd och upphävde förvaltningsdomstolens beslut.

Vid bedömningen av om polisinrättningen haft rätt att säga upp A:s tjänsteförhållande skulle det beaktas att den tillförlitlighet, rättssäkerhet och effektivitet som förutsätts när det gäller skötseln av statens uppgifter ställer särskilda krav på hur en person som i synnerhet inom polisförvaltningen sköter en polismans uppgifter sköter sin tjänst och uppträder på fritiden (RP 4/2006 rd). En polismans uppförande regleras förutom av 14 § 2 mom. i statstjänstemannalagen även av specialbestämmelsen i 15 f § i polisförvaltningslagen.

Tingsrätten hade dömt A till under fritiden begånget grovt rattfylleri till 35 dagars villkorligt fängelse och böter som tilläggsstraff. Domen var lagakraftvunnen och brottet skulle till sin natur anses allvarligt.

Till A:s centrala uppgifter inom lokalpolisen hade hört trafikövervakning, i vilken å sin sida ingick att på förhand hindra rattfylleribrott samt förundersökning av rattfylleribrott och sändande till åtalsprövning. Det att A gjort sig skyldig till grovt rattfylleri var därför ägnat att gravt äventyra tilltron till att polisens uppgifter sköts på behörigt sätt. Samtidigt hade A mist trovärdigheten gällande övervakning av trafikreglerna.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg på dessa grunder att polisinrättningen hade haft ett i 25 § 2 mom. i statstjänstemannalagen avsett synnerligen vägande skäl att säga upp A:s tjänsteförhållande som äldre konstapel. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg vidare att det i ärendet inte framkommit att A från arbetsgivarens sida hade blivit annorlunda behandlad än övriga tjänstemän som var eller varit i motsvarande tjänst under motsvarande förhållanden. Uppsägningens lagenlighet skulle inte bedömas annorlunda heller med beaktande av A:s långa tjänstekarriär, hans kollegers uttalade tro på fortsatt tillförlitlighet, orsaker som hänförde sig till A:s privatliv eller att A snabbt hade sökt sig till vård. Uppsägningen kunde inte under de rådande omständigheterna anses vara en oproportionerligt sträng påföljd.

Statstjänstemannalagen 14 § 2 mom. och 25 § 2 mom.

Polisförvaltningslagen 7 § 1 mom., 15 f § och 15 i § 1, 2 och 4 mom.

Förvaltningslagen 6 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Petri Helander, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Mika Paavilainen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.