20.8.2019/3728 HFD:2019:99

Utlänningsärende - Internationellt skydd - Viss samhällsgrupp - Sexuell läggning - Bedömning av könsidentitet

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra huruvida den irakiske medborgaren A trovärdigt hade visat att han tillhörde en sådan sexual- eller könsminoritet som på grund av sin läggning känner välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland.

Migrationsverket hade inte godkänt A:s berättelse gällande sin sexuella läggning. Förvaltningsdomstolen hade förrättat muntlig förhandling vid vilken man förutom A även hade hört hans vän C som vittne. A hade bland annat berättat att han i Irak hade sällskapat med B i fem års tid. A hade vidare berättat om sin feminina klädstil och sitt kvinnliga beteende. Förvaltningsdomstolen avslog besvären över Migrationsverkets beslut. Förvaltningsdomstolen ansåg att det inte gick att övertygas av A:s berättelse och därmed ansågs berättelsen gällande hans sexuella läggning inte vara trovärdig.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att A hade berättat om sitt förhållande med B på ett konsekvent sätt under asylintervjun och i den muntliga förhandlingen i förvaltningsdomstolen samt i sina besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. A hade själv identifierat sig som homosexuell. A hade vidare berättat på ett konsekvent sätt om sin feminina klädstil och sitt kvinnliga beteende och att han invändigt kände sig som en kvinna. Även C som hördes i egenskap av vittne i förvaltningsdomstolen hade berättat att han fäst uppmärksamhet vid detta.

Den skriftliga redogörelse som lagts fram i ärendet, såsom läkarens observationer och åsikt som framförts i läkarutlåtandet, stödde A:s berättelse om sin sexuella läggning och könsidentitet, även om det inte är möjligt att dra slutsatser gällande en persons sexuella läggning enbart utgående ifrån hans eller hennes utseende. A:s egna berättelse utgjorde den väsentligaste bevisföringen. Med beaktande av A:s konsekventa berättelse samt den övriga redogörelsen som lagts fram i ärendet ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det i tillräcklig grad hade fastställts att A på grund av den sexuella läggning och den könsidentitet som han påvisade kände välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland och att han inte kunde få skydd av myndigheterna i sitt hemland. Bedömningen av A:s behov av internationellt skydd förutsatte inte en närmare granskning av hans köns- eller sexualidentitet. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till Migrationsverket för beviljande av asyl.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 87 b § 3 och 4 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (det s.k. omarbetade skyddsgrundsdirektivet) artikel 10.d

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari och Pekka Aalto. Föredragande Jenny Rebold.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.