28.5.2019

Med anledning av närståendevårdare A:s lagstadgade ledighet hade den vårdbehövande beviljats servicesedlar. Sedlarna skulle användas inom samma år. Nio ledighetsdagar hade för A:s del blivit outtagna under år 2016. A begärde av stad X att få möjlighet att utnyttja de lediga dagarna retroaktivt. Social- och hälsovårdsnämnden i nom X stads samarbetsområde avslog begäran.

A överklagade beslutet till förvaltningsdomstolen och yrkade i första hand på att den ledighet för närståendevårdaren som blivit outtagen under år 2016 skulle beviljas. I andra hand yrkade A att de outtagna lediga dagarna skulle ersättas ekonomiskt. Förvaltningsdomstolen prövade begäran om att flytta de lediga dagarna som besvär över nämndens beslut och avslog besvären. Förvaltningsdomstolen prövade begäran om att de outtagna lediga dagarna skulle ersättas ekonomiskt som ett förvaltningstvistemål och avslog ansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i ärendet var fråga om en meningsskiljaktighet mellan närståendevårdare A och X stad gällande närståendevårdarens lediga dagar. Därför borde förvaltningsdomstolen inte till någon del ha behandlat A:s yrkanden som besvär, utan till alla delar som ett i förvaltningsprocesslagen avsett förvaltningstvistemål. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde och undanröjde förvaltningsdomstolens beslut till den del ärendet hade behandlats som besvär i förvaltningsdomstolen och prövade ärendet som ett förvaltningstvistemål utan att återsända det till förvaltningsdomstolen. Ansökan avslogs. Till den del förvaltningsdomstolen i förvaltningstvistemålet hade avslagit A:s yrkanden, avslogs besvären.

Lagen om stöd för närståendevård 4 § och 12 §

Förvaltningsprocesslagen 69 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander och Toomas Kotkas. Föredragande Suvi Leskinen.