6.3.2019

De evangelisk-lutherska församlingarna A och B hade ingått ett samarbetsavtal om skötseln av församlingarnas ekonomiförvaltning och de uppgifter som hänförde sig till fastigheterna och begravningsväsendet. Enligt samarbetsavtalet skulle A fakturera B för den arbetsinsats som personalen inom stödtjänsterna för begravningsväsendet samt ekonomi- och personalförvaltningen gjorde. Faktureringen gjordes enligt upphovsprincipen utan vinsttillägg eller täckning så att A:s andel av utgifterna var 60 procent och B:s andel 40 procent.

Frågan gällde om A på grund av församlingarnas samarbetsavtal skulle betala mervärdesskatt på de av B fakturerade löneutgifterna. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att fördelningen av löneutgifterna för den tjänsteinnehavare som var ekonomichef skedde inom ramen för ett juridiskt system som särskilt gällde offentligrättsliga samfund. Det var naturligt att förverkliga fördelningen av lönekostnaderna för den ekonomichefen underställda personalen på motsvarande sätt. Därför skulle de olika avtalsenliga tjänstedebiteringarna behandlas lika vad gällde mervärdesbeskattningen. Det var därför fråga om en myndighetsverksamhet som föll utanför tillämpningen av mervärdesbeskattning. Omröstning 4-1.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande för tiden 31.5.2017 - 31.12.2018.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt art.21 a och c, art. 9.1 och art. 13.1

Inkomstskattelagen 21 § 4 mom. och 23 § 3 mom.

Kyrkolagen 12 kap. 1 § 1 mom.

Kyrkoordningen 6 kap. 1 § 4 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Janne Aer och Antti Pekkala. Föredragande Marita Eeva. Omröstning 4-1.