26.2.2019/703 HFD:2019:27

Extraordinärt ändringssökande - Besvär som gäller på ordande av serviceboende tillämplig lag - Servicens avgiftsbelagdhet - Klientens död - Anförande av besvär - Avgörande i sak - Övertagande av talan

Åt A hade efter vård på sjukhusets bäddavdelning beviljats i socialvårdslagen (710/1982) avsett serviceboende från och med 13.2.2015. Tingsrätten hade med beslut 26.2.2015 förordnat B, som var A:s son, till A:s intressebevakare i rättshandlingar som gällde dennas egendom och ekonomiska ärenden. A dog 3.7.2015.

Med sitt beslut 26.5.2015 avslog social- och hälsovårdsnämnden det rättelseyrkande som B framställt för A:s del och ansåg att A, med beaktande av hennes hjälpbehov, inte var att beakta som en i 11 § i förordningen om service och stöd på grund av handikapp avsedd gravt handikappad person som var berättigad till serviceboende.

I egenskap av A:s intressebevakare sökte B ändring i beslutet som gällde ordnande av vård hos förvaltningsdomstolen, med sina besvär som blivit anhängiga 23.6.2015, på den grunden att A:s vård borde ha ordnats i samma boendeserviceenhet på basis av lagen om service och stöd på grund av handikapp, och därmed avgiftsfritt, och inte avgiftsbelagt på basis av socialvårdslagen. I sitt beslut 11.11.2015 avgjorde förvaltningsdomstolen att ärendets behandling i förvaltningsdomstolen avskrivs eftersom A hade avlidit.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att besvären, som under A:s livstid hade anhängiggjorts i förvaltningsdomstolen gälladen ordnandet av serviceboende enligt socialvårdslagen eller lagen om stöd och service på grund av handikapp, hade omfattat förutom frågan om tillämplig lag, även ett yrkande på att servicen skulle ordnas kostnadsfritt. När det i besvären även varit fråga om en ekonomisk fördel eller förpliktelse, hade den betalningsskyldigas rättsägare kommit i hennes ställe då hon hade avlidit under ärendets behandling. Förvaltningsdomstolen borde ha prövat besvären som A:s intressebevakare anfört och ge ett avgörande i sak. Förvaltningsdomstolens beslut hade därmed grundat sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag som väsentligt kunnat inverka på beslutet på det sätt som avses i 63 § 1 mom. 2 punkten i förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen återbröt ex officio förvaltningsdomstolens ovan nämnda beslut, tog besvären som anförts hos förvaltningsdomstolen till omedelbar prövning och avslog besvären.

Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom., 63 § och 64 § 1 mom.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 8 § 2 mom.

Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 4 § 1 mom. 5 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Timo Räbinä, Anne Nenonen och Pekka Aalto. Föredragande Marja-Liisa Judström.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.