6.2.2019

Den afghanske medborgaren A hade i Finland avfallit från islam och enligt sin egen uppgift omvänt sig till kristendomen. Förvaltningsdomstolen hade hållit muntlig förhandling och utgående från den ansett att det inte ur ändringssökandens berättelse framgick att han i någon större eller djupare omfattning hade tillägnat sig kristendomen. I högsta förvaltningsdomstolen skulle ytterligare avgöras om ändringssökanden hade en grundad fruktan för förföljelse i sitt hemland på grund av att de som möjligen utövar förföljelse anser att ändringssökanden har drag som hänger ihop med kristendomen och som leder till förföljelse oberoende av om dessa drag finns i verkligheten eller inte.

Enligt landinformationen är Afghanistan ett såväl religiöst som kulturellt betingat starkt muslimskt land där det i praktiken knappt finns representanter för minoritetsreligioner. Attityderna mot personer som avfallit från islam, inklusive dem som omvänt sig till kristendomen, är fientliga. Allmänt taget utgör den egna familjen, lokalsamhället eller de beväpnade grupper som finns i omgivningen den största faran för de avfallna. Följderna för avfall från islam är i lindrigaste fall att uteslutas från samhället och i värsta fall våld och till och med dödsstraff.

Enligt landinformationen, som visserligen är i någon mån varierande, har risken inte nödvändigtvis något samband med om den omvändelse till kristendom som skett utomlands har berott på äkta övertygelse eller om den närmast varit formell. Den återvändande kan i sin hemtrakt anses som kristen på den grund att vetskapen om att personen i fråga har döpts och deltagit i kristen verksamhet har spridits i närkretsen eller i lokalsamhället.

Enligt landinformationen är det i sig möjligt att en person, som har omvänt sig till kristendomen primärt för att få uppehållstillstånd, kan undgå repressalier vid hemkomsten trots att vetskapen skulle ha spridits inom familjen eller en större krets. Detta förutsätter ändå att syftet med omvändelsen är känt för alla i hemtrakten och att det därför inte föreligger någon risk för förföljelse.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade ärendet i ljuset av den aktuella landinformationen och A:s personliga omständigheter. Det var klart att A:s familj kände till att han omvänt sig till kristendomen. Detta hade lett till skam i familjekretsen och att kontakten mellan A och hans familj hade brutits. Enligt ändringssökanden har hans familj en betydande ställning i hemtrakten och en starkt religiös bakgrund. Denna information hade förts fram först i högsta förvaltningsdomstolen vilket minskade dess trovärdighet. Det var ändå inte möjligt att utesluta en risk för allvarliga rättskränkningar från ändringssökandens familjs sida, särskilt då det beaktades att ändringssökanden sedermera i Finland ingått äktenskap med en trosviss kristen person. Utgående från landinformationen och ändringssökandens berättelse var det inte säkert att vetskapen om ändringssökandens omvändelse inte skulle ha spritts till en större krets i hans hemtrakt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ändringssökanden hade en i 87 § i utlänningslagen avsedd välgrundad fruktan för förföljelse från sin familj eller sitt lokalsamhälle på grund av sin religion om han återvände till sin hemtrakt, och han kunde inte enligt landinformationen om Afghanistan förväntas använda sig av detta lands skydd. Högsta förvaltningsdomstolen prövade inte som första instans möjligheten till intern flykt.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 87 a §, 87 b § 1 - 2 mom. och 5 mom., 88 b §, 88 c §, 88 d § och 147 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Hannu Ranta, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen och Jaakko Autio. Föredragande Petri Leinonen.