25.4.2018

Ett ackrediterat provningsorgan hade på begäran av Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) gjort prov på elsäkerheten av en batteriladdare som släppts på marknaden av bolaget X. Enligt provningsorganets utlåtande hade man i en produkt som införskaffats för provningen på marknaden iakttagit en brist som äventyrade säkerheten, då den isolerade TIW-lindningen i transformatorns sekundärspole rörde den emaljerade lindningen i primärspolen. Lindningarna får inte komma i beröring med varandra. Tukes har med anledning av den i produkten iakttagna säkerhetsbristen ålagt bolaget X att omedelbart stoppa försäljning eller annan överlåtelse av batteriladdaren.

Förvaltningsdomstolen har avslagit bolagets X yrkande på hållande av muntlig förhandling samt dess besvär över Tukes beslut.

Bolaget X yrkande i sina besvär hos högsta förvaltningsdomstolen att förvaltningsdomstolens och Tukes beslut upphävs och att en muntlig förhandling hålls i ärendet. Bolaget X ansåg att den i produkten iakttagna bristen hade tillkommit i samband med provningen snarare än vid tillverkningen av produkten.

Högsta förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i ärendet. Tukes kan vid utövningen av marknadskontroll meddela försäljnings- och överlåtelseförbud avseende en produkt även på basis av ett enstaka exemplar som införskaffats på marknaden och vid provning visat sig vara bristfällig. Att provningen riktar sig mot ett enstaka produktexemplar framhäver emellertid vikten av att provningsprocessen dokumenteras. Undersökningens olika skeden och gjorda iakttagelser borde ha beskrivits i Tukes beslut och beslutsunderlaget på ett så noggrant sätt att man kunnat utesluta eventuella felkällor i provningsprocessen och att parterna och på besvär vid behov domstolen haft förutsättningar att självständigt bedöma undersökningens tillförlitlighet. I detta fall var kravet inte uppfyllt, varför utredning av ärendet förutsatte hållande av muntlig förhandling i högsta förvaltningsdomstolen.

På basis av vittnesmål som avgivits vid den muntliga förhandlingen ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den iakttagna säkerhetsbristen inte hade kunnat tillkomma i samband med att utrustningen tagits isär. Således skulle den i utrustningen påträffade säkerhetsbristen anses ha tillkommit i samband med tillverkningen av utrustningen. Tukes hade inom ramen för sin behörighet haft rätt att förbjuda försäljning och överlåtelse av batteriladdaren i fråga. Det förelåg inte skäl att ändra den utgång ärendet fått genom förvaltningsdomstolens beslut.

Dokumentationen av provningsprocessen hade varit bristfällig och rättegången skulle anses delvis förorsakad av fel hos myndigheten. Högsta förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i ärendet, eftersom handlingarna inte gav förutsättningar att tillförlitligt utreda tillvägagångssättet vid genomförande av det ackrediterade provningsorganets provning av batteriladdaren. Det skulle ha varit oskäligt ifall ändringssökanden varit tvungen att själv bära sina rättegångskostnader fullt ut. Därför ålades Tukes med stöd av 74 § i förvaltningsprocesslagen att ersätta ändringssökandens rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 40 000 euro.

Elsäkerhetslagen (410/1996) 5 § 1 mom. 1 punkten, 6 §, 27 § 1 mom. 1 och 2 punkten

Handels- och industriministeriets beslut om elektrisk utrustnings säkerhet 3‒7 §

Förvaltningsprocesslagen 74 § 1, 2 och 3 mom., 75 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio, Timo Räbinä och Leena Romppainen. Föredragande Kari Nieminen.