9.4.2018/1629 HFD:2018:46

Gruvdrift - Gruvlagen - Malmletningstillstånd - Säkerhet - Ställande av säkerhet

Det gällde att avgöra huruvida gruvmyndigheten, det vill säga Säkerhets- och kemikalieverket (TUKES), haft rätt att i sitt beslut om malmletningstillstånd bestämma en i gruvlagen avsedd säkerhet per tillståndshavare eller om säkerheten snarare borde ha bestämts såsom avseende enbart det i beslutet avsedda malmletningstillståndet och malmletningsområdet.

Vid bestämmande av en säkerhet med stöd av 107 § i gruvlagen är relevanta omständigheter bland annat verksamhetens karaktär och omfattning, verksamhetsområdets särdrag samt de tillståndsvillkor som föreskrivs för verksamheten. Säkerheten ställs för vidtagande av i 15 § i gruvlagen avsedda efterbehandlingsåtgärder och för ersättande av i 103 § avsedd skada och olägenhet. Sådana åtgärder och ersättningar är specifika för malmletningsområdet.

Eftersom syftet med säkerheten är att garantera att skyldigheter som grundar sig på lag uppfylls, måste säkerhetsarrangemangen vara entydiga och säkerheterna möjliga att realisera effektivt. Det är även motiverat att säkerhetsarrangemang enligt gruvlagen är motsvarande som säkerhetsarrangemang som förutsätts i andra lagar, om avvikelse från detta inte är befogat på grunder som följer av gruvlagen.

Dessa hänsyn talade för en tolkning enligt vilken myndigheten inte kan bestämma om en säkerhet som ställs per tillståndshavare, det vill säga så att säkerheten skulle avse tillståndshavarens befintliga och eventuella framtida malmletningstillstånd. Säkerheten bör i stället ställas så att den avser enbart det enskilda malmletningstillståndet och malmletningsområdet. Ett annat förfarande skulle föranleda att säkerhetsbeloppet i praktiken bestäms schablonmässigt utgående exempelvis från den totala arealen av tillståndshavarens malmletningsområden. Bestämmande av en säkerhet per tillståndshavare skulle även föranleda att man inte i detalj kan bedöma till vilken del säkerheten faktiskt täcker de säkerhetsbehov som är förknippade med ett specifikt tillstånd eller tillståndsområde. Vidare skulle bestämmandet av en säkerhet per tillståndshavare föranleda risk för oklarheter och behov att ändra säkerhetsföreskrifterna i situationer där tillståndshavaren beviljas nya tillstånd eller befintliga tillstånd överlåts till annan tillståndshavare.

Även om gruvlagen inte innehåller något uttryckligt förbud mot att bestämma en gruvavgift per tillståndshavare som avser dennas samtliga befintliga och eventuella framtida malmletningstillstånd, är syftet med säkerheten i förfarandet såsom framgått ovan att den bestäms för att ställas för respektive enskilt malmletningstillstånd och malmletningsområde.

Tukes borde således ha bestämt säkerheten så att den ska ställas enbart för det i beslutet avsedda malmletningstillståndet och malmletningsområdet.

Omröstning 4 - 1.

Gruvlagen 15 § 1 mom., 51 § 2 mom. 9 punkten, 103 § 1 mom., 107 §, 109 §, 110 § och 111 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Mikko Rautamaa.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.