26.3.2018/1394 HFD:2018:43

Stöd för utvecklingen av landsbygden - Beviljande av verksamhetspenning för aktionsgrupp (Leader-grupp) - Stöd för löpande kostnader för förvaltningen och främjande av verksamheten - Skälighetsbedömning gällande godtagbara lönekostnader - Högsta godtagbara månadslön för en enskild person - Skälighetsbedömning som föregår utbetalande av verksamhetspenning

Landsbygdsverket hade för tiden 6.3.2015 - 31.12.2019 beviljat verksamhetspenning som avses i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling om ca 950 000 euro åt föreningen för att stöda löpande kostnader och främja verksamheten. I beslutet hade ämbetsverket bland annan ansett att ur verksamhetspenningen kunde godkännas som lön för en enskild, heltidsarbetande person högst 4 100 euro i månaden.

Förvaltningsdomstolen avslog föreningens besvär och konstaterade bland annat att Landsbygdsverket inom ramen för sin befogenhet redan vid beviljandet av verksamhetspenning hade kunnat bedöma skäligheten av de lönekostnader som skulle godkännas ur verksamhetspenningen noggrannare än kostnadsberäkningen och i beslutet ta in ett villkor därom. Beslutet som fattats kunde inte anses vara lagstridigt heller på den grunden att ett motsvarande villkor inte ingick i beslut som gällde en del andra aktionsgrupper.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd åt föreningen och prövade ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till förvaltningsdomstolens beslut till den del förvaltningsdomstolen hade ansett att Landsbygdsverket kan bedöma skäligheten av kostnaderna även för en enskild kostnadspost redan i beslutet om beviljande av verksamhetspenning. I de tillämpliga rättsreglerna ingick däremot inte noggrannare bestämmelser om prövningen av kostnadernas skälighet. Med beaktande av Landsbygdsverkets prövningsrätt gällande bedömningen av skäligheten av kostnaderna som täcks av verksamhetspenningen samt aktionsgruppens uppgifter och den avsedda användningen av verksamhetspenningen som den skulle beviljas, kunde den bedömning som i huvudsak baserade sig på en inbördes jämförelse av lönerna inom förvaltningsområdet och aktionsgrupperna anses utgöra en grundad utgångspunkt för bedömningen av kostnadernas skälighet. Som brist i Landsbygdsverkets beslut kunde anses vara det att det ur beslutet inte framgick hur ämbetsverket hade bedömt skäligheten av de lönekostnader som föreningen framfört i förhållande till arten och omfattningen av föreningens verksamhet så som den framgick ur ansökan om verksamhetspenning. Landsbygdsverket hade emellertid sedermera framfört denna bedömning i sitt yttrande till förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare i likhet med förvaltningsdomstolen att Landsbygdsverket inte hade verkat i strid med rättvisekravet genom att inte inkludera motsvarande villkor gällande maximilön i en del av besluten gällande beviljande av verksamhetspenning. Kostnadernas skälighet bör i vilket fall som helst säkerställas senast då verksamhetspenningen utbetalas. Föreningens besvär avslogs.

Lagen om stödjande av landsbygdens utveckling 66 § och 69 § 3 mom.

Statsrådets förordning om stödjande av projektverksamhet på landsbygden 34 § 1 mom., 35 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom.

Förvaltningslagen 6 ja 45 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta och Maarit Lindroos. Föredragande Kaisa Pärssinen-Knight.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.