14.6.2017/2870 HFD:2017:100

Markanvändning och byggande - Naturvårdslagen - I direktiv avsedd art - Föröknings- och rastplats - Förbud mot att förstöra och försämra - Nordfladdermus - Vattenfladdermus - Trollfladdermus - Viteslagen - Byggnadstillsynsärende - Utdömande av vite - Rivningsåläggande - Giltig orsak

På en cirka en hektar stor holme, där träd nästan helt saknades, hade utan tillstånd uppförts ett nätlider. I ett ärende som gällde utdömande av vite till följd av försummelse att fullgöra ett föreläggande att riva lidret hade ändringssökandena anfört att det förekom fladdermöss i lidret. Med hjälp av detektorer hade man kunnat iaktta att det på holmen förekom nordfladdermus, vattenfladdermus och trollfladdermus. I byggnaden hade också en gång påträffats en nordfladdermus och en gång en icke-artbestämd fladdermus. Dessutom hade avföring av fladdermus påträffats där. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland hade vid ett besök på platsen inte med blotta ögat kunnat konstatera spår av fladdermöss.

I ärendet hade på ett tillförlitligt sätt utretts att det inte var frågan om en förökningsplats för någon fladdermusart, men det gällde också att avgöra om det var frågan om en sådan rastplats för de på holmen observerade fladdermusarterna som avses i artikel 12.1.d i habitatdirektivet och 49 § 1 mom. i naturvårdslagen.

Detektorobservationerna av vattenfladdermus och trollfladdermus hade sannolikt hänfört sig till en situation där dessa arter sökte föda och för trollfladdermusens del även till en flyttningsfärd.

I sin tolkning av hur en rastplats för en nordfladdermusen skulle definieras lade högsta förvaltningsdomstolen vikt vid särskilt följande omständigheter: Nordfladdermusen är den allmännaste arten av fladdermus i Finland. Arten har en livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus. Nordfladdermusen använder många olika slags byggnader och andra platser som dagsgömslen, varför sådana med säkerhet finns också på de större holmar i närheten dit arten orkar flyga. Byggnaden var mycket liten och där hade inte påträffats flera än en nordfladdermus. Byggnaden hade också funnits på platsen bara en kort tid, varför det inte var frågan om ett långvarigt och invant gömsle för fladdermusen.

Med beaktande av nordfladdermusens allmänna förekomst och livskraft samt de för arten lämpliga dagsgömslena i närheten hotade rivningen av byggnaden inte artens gynnsamma bevarandestatus.

På ovan nämnda grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den i besvären avsedda byggnaden inte heller för nordfladdermusens vidkommande var en sådan rastplats som avses i artikel 12.1.d i habitatdirektivet och 49 § 1 mom. i naturvårdslagen.

Vid den sammantagna bedömningen av ovan nämnda omständigheter och de skeden som förekommit i ärendet hade det inte framgått giltiga skäl till att åläggandet att riva byggnaden inte skulle ha kunnat fullgöras.

Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) artiklarna 12.1 d, 16.1 och bilaga IV (a)

Naturvårdslagen 49 § 1 mom.

Viteslagen 10 § 1 mom.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.