12.8.2016

Den upphandlande enheten hade konkurrensutsatt sprinklerentreprenaden för en underjordisk järnvägsstation och ett tunnelavsnitt av Ringbanan.

Marknadsdomstolen hade med anledning av bolaget A:s besvär ansett att på upphandlingen skulle tillämpas lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster och ansåg sig behörig att pröva besvären. Marknadsdomstolen ansåg vidare att den upphandlande enheten hade förfarit felaktigt genom att anta bolaget B:s anbud, som för garantivillkorets vidkommande inte hade motsvarat anbudsförfrågan, varför den upphandlande enheten till bolaget A skulle betala 200 000 euro i gottgörelse. Enligt marknadsdomstolen fanns det enligt 95 § 2 mom. i lagen om offentlig upphandling ett särskilt skäl för att gottgörelsen skulle vara högre än 10 procent av upphandlingskontraktets värde, vilket annars är taket för en gottgörelse.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog den upphandlande enhetens besvär och ändrade inte marknadsdomstolens slutsats.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg såsom marknadsdomstolen att gottgörelse skulle utdömas för att den upphandlande enheten hade brutit mot 90 § i lagen om offentlig upphandling genom att sluta upphandlingskontrakt trots att upphandlingsärendet förts till marknadsdomstolen för avgörande.

Förutom att det direkt av bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling framgick att det var förbjudet att sluta ett upphandlingskontrakt, hade marknadsdomstolen i samband med att den upphandlande enheten gavs möjlighet att bemöta A:s besvär också till denna enhet för kännedom sänt marknadsdomstolens meddelande till A. I meddelandet hade marknadsdomstolen konstaterat bland annat att enligt den utredning som marknadsdomstolen fått i detta skede av handläggningen gällde A:s besvär en upphandling som avses i 90 § 1 mom. i lagen om offentlig upphandling, varför den upphandlande enheten inte fick sluta något upphandlingskontrakt efter att besvären blivit anhängiga i marknadsdomstolen och marknadsdomstolen av denna anledning inte meddelade något beslut med anledning av A:s yrkande om att verkställigheten av upphandlingsbeslutet interimistiskt skulle förbjudas.

Den upphandlande enheten hade fått kännedom om marknadsdomstolens begäran om bemötande och det meddelande som nämndes i begäran, vilket framgick av att enheten hade begärt att marknadsdomstolen skulle förlänga den tid inom vilken bemötandet skulle lämnas in. Samma dag som den upphandlande enheten begärt förlängning av tiden, hade den också slutit ett upphandlingskontrakt med B utan att i enlighet med bestämmelserna om offentlig upphandling till marknadsdomstolen framställa någon begäran om att få verkställa upphandlingsbeslutet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den upphandlande enhetens förfarande när upphandlingsbeslutet verkställdes hade varit särskilt klandervärt. När hänsyn dessutom togs till karaktären av det fel som den upphandlande enheten hade gjort sig skyldig till, nämligen att i strid med bestämmelserna om offentlig upphandling ge en anbudsgivare som lämnat ett anbud som från början tydligt avvikit från anbudsfrågan tillfälle att komplettera anbudet och sedan också välja detta anbud, samt upphandlingens värde och de kostnader och den skada som A bedömdes ha förorsakats, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det fanns ett sådant särskilt skäl som avses i 95 § 2 mom. i lagen om offentlig upphandling att döma ut en större gottgörelse än vad som annars var möjligt enligt samma moment och att marknadsdomstolens slutsats om gottgörelsens storlek skulle anses riktigt.

Omröstning 3 - 2 om gottgörelsens storlek.

Lagen om offentlig upphandling 90 § 1 mom., 94 § 1 mom. och 95 § 1 och 2 mom.

Lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster 62 § 3 mom. och 67 §