29.7.2016/3249 HFD:2016:112

Telemarknaden - Teleföretag - Företag med betydande marknadsinflytande - Skyldighet att iaktta kostnadsorienterad prissättning - Kostnadsorienterat pris - Tillämplig lag - Informationssamhällsbalken - Kommunikationsmarknadslagen - Övergångsbestämmelser - Beslut i enskilda fall om ersättningens maximibelopp - Skyldighet att höra Europeiska kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (BEREC) - Skyldighet att nationellt höra företrädare för teleföretag och användare av kommunikationstjänster

Kommunikationsverket hade innan informationssamhällsbalken 1.1.2015 hade trätt i kraft gjort utredningar för att klarlägga om ett bolag, som nu var ändringssökande i högsta förvaltningsdomstolen, hade tillämpat kostnadsorienterade priser för de hyror och anslutningsavgifter som bolaget tog ut för produkter som behövdes i ett accessnät. Efter att informationssamhällsbalken hade trätt i kraft hade Kommunikationsverket av ett annat bolag mottagit en begäran om åtgärder med anledning av det förstnämnda bolagets prissättning och hade även på eget initiativ tagit upp bolagets prissättning av nämnda produkter till prövning. Kommunikationsverket hade beslutat om gemensam handläggning, så att det andra bolagets begäran skulle handläggas i samband med Kommunikationsverkets egen prövning av prissättningen. Enligt övergångsbestämmelsen i 352 § 1 mom. i informationssamhällsbalken skulle på handläggningen av det ärende som gällde prövningen av prissättningen tillämpas informationssamhällsbalkens bestämmelser.

Efter att ha prövat saken hade Kommunikationsverket fattat ett tillsynsbeslut om prissättningen. Enligt beslutet hade bolagets prissättning inte varit kostnadsorienterad så som avsetts i det beslut om betydande marknadsinflytande som Kommunikationsverket tidigare meddelat bolaget och så som föreskrivs i informationssamhällsbalken. Eftersom beslutet om betydande marknadsinflytande hade meddelats med stöd av den tidigare gällande kommunikationsmarknadslagen, skulle innehållet i skyldigheten att iaktta kostnadsorienterad prissättning bestämmas med iakttagande av bestämmelserna i kommunikationsmarknadslagen. Kommunikationsverket borde således i sitt tillsynsbeslut ha prövat prissättningens kostnadsorientering så att prisbestämningsförfarandet i 84 § 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen hade tillämpats. Även av bestämmelserna i 352 § 4 och 11 mom. i informationssamhällsbalken följde att informationssamhällsbalken inte kunde betraktas som tillämplig lag när det gällde den materiella prövningen av vilken prissättning som var kostnadsorienterad.

Bestämmelsen i 71 § 3 mom. i informationssamhällsbalken, där det föreskrivs om hur Kommunikationsverket ska bedöma kostnadsorienteringen, gav möjlighet till teoretisk bestämning av det kostnadsorienterade priset med en effektiv aktörs kostnader som utgångspunkt. Eftersom denna bedömningsmodell kunde innebära att det kostnadsorienterade priset för teleföretaget blev lägre och således ofördelaktigare än om det bestämdes på det sätt som föreskrivits i kommunikationsmarknadslagen, upphävdes Kommunikationsverkets beslut på den grunden att fel lag tillämpats.

I tillsynsbeslutet hade Kommunikationsverket bestämt maximibeloppen för den ersättning som fick tas ut som hyra och anslutningsavgifter för sådana ledare av metall eller fiberoptik som behövdes i ett accessnät. Kommunikationsverket hade samtidigt meddelat också fyra andra teleföretag tillsynsbeslut med motsvarande innehåll beträffande prissättningen av produkter som behövdes i ett accessnät.

Kommunikationsverkets tillsynsbeslut gällde de fem största aktörerna för tillträde till det fasta nätet i grossistledet och merparten av denna marknad. Dessutom gällde besluten största delen av produkterna på den relevanta marknaden för nyttigheter i detta grossistled. Beslut om maximal ersättning får enligt 73 § 4 mom. i informationssamhällsbalken fattas endast när maximipriset ska bestämmas i ett enskilt fall. Kommunikationsverkets beslut om ersättningarnas maximibelopp var till sin omfattning och sina verkningar sådana att de inte kunde anses vara meddelade i enskilda fall så som förutsätts i 73 § 4 mom. i informationssamhällsbalken.

Med hänsyn till den helhet som Kommunikationsverkets beslut utgjorde och beslutens omfattning var det möjligt att handeln mellan unionens medlemsstater påverkades genom att maximiersättningar bestämdes för de produkter som behövdes i ett accessnät. Följaktligen skulle Kommunikationsverket enligt 83 § 1 mom. i informationssamhällsbalken innan den fattade ett beslut om åtgärder inom pristillsynen ge kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation tillfälle att yttra sig om åtgärderna. Dessutom skulle Kommunikationsverket med stöd av 310 § 1 mom. 4 punkten i informationssamhällsbalken ge företrädare för teleföretag och användare tillfälle att yttra sig om pristillsynsåtgärden innan Kommunikationsverket fattade beslut om den.

Informationssamhällsbalken (917/2014) 71, 73, 83, 310 och 352 §

Kommunikationsmarknadslagen (393/2003) 37, 84 och 86 §

Unionens domstols dom i målet C-3/14 Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej och Telefonia Dialog

Unionens domstols dom i målet C-395/14 Vodafone GmbH mot Tyska staten

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.