11.3.2016

Det ålderdomshem där A bodde hade i samband med renovering ändrats till tre olika hem, vilka tillhandahöll resurserat serviceboende. Före ändringen hade av A fakturerats på en klientavgift för långvarig anstaltsvård inom socialvården. Efter ändringen hade man börjat fakturera A på avgifter för tjänster inom öppen socialvård. Förvaltningsdomstolen hade ansett att den vård som A fick inte var öppenvård, utan att den vård som A fick i det resurserade serviceboendet skulle betraktas som i socialvårdslagen avsedd anstaltsvård och att avgiften skulle bestämmas i enlighet därmed.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att på ansökan av social- och hälsovårdsnämnden återbryta förvaltningsdomstolens beslut. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vården och omsorgen om A hade ordnats som resurserat serviceboende, som när det gällde klientavgifterna inom social- och hälsovården skulle betraktas som service inom öppenvården. Av utredningen i ärendet hade inte framgått att de tjänster som A behövde och som i praktiken ordnades för honom inte skulle kunna betraktas som sådan boendeservice som avses i socialvårdslagen. På basis av den utredning som mottagits om boendeserviceenhetens verksamhet kunde verksamheten betraktas som resurserat serviceboende och således som service inom öppenvården. De avgifter som A skulle betala skulle inte bestämmas som avgifter för långvarig anstaltsvård.

Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 1, 7 b och 7 c §

Socialvårdslagen (710/1982) 22, 23 och 24 §

Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för öppenvård och institutionsvård (1806/2009)

Förvaltningsprocesslagen 63 § 1 mom. 2 punkten och 63 § 2 mom.