HFD:2016:28
- Ämnesord
- Service för funktionshindrade, Serviceboende, Gravt handikappad person, Äldre person
- År för fallet
- 2016
- Meddelats
- Diarienummer
- 3517/3/13
- Liggare
- 800
A, som var född år 1922, behövde kontinuerligt mycket hjälp med sina dagliga sysslor. Vården och omsorgen om A var ordnad genom resurserat serviceboende enligt socialvårdslagen. Ärendet gällde A:s rätt till service enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen).
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att när handikappservicelagen stiftades, hade avsikten varit att serviceboende skulle ordnas för en snäv grupp av personer. Det hade inte varit meningen att boendeservice med stöd av handikappservicelagen skulle ordnas för ett stort antal sådana äldre personer vilkas behov av vård och omsorg vanligen ordnats genom institutionsvård i ålderdomshem och numera allmänt också genom resurserat boende enligt socialvårdslagen.
Enligt definitionen i 3 § 2 punkten i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (äldreservicelagen) avses med äldre person en person vars fysiska, kognitiva, psykiska eller sociala funktionsförmåga är nedsatt på grund av sjukdomar eller skador som har uppkommit, tilltagit eller förvärrats i och med hög ålder, eller på grund av degeneration i anslutning till hög ålder.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att inga åldersgränser hade ställts för rätten att få serviceboende enligt handikappservicelagen och att denna rätt inte var åldersbetingad. Om en socialvårdsklients behov av hjälp med dagliga sysslor dock beror på sådan nedsatt funktionsförmåga som avses i 3 § 2 punkten i äldreservicelagen, kan hjälpbehovet inte anses bero på handikapp eller sjukdom på det sätt som avses i 8 § 2 mom. i handikappservicelagen och 11 § i handikappserviceförordningen.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A inte skulle betraktas som en sådan gravt handikappad person för vilken kommunen skulle ordna serviceboende med stöd av handikappservicelagen. A:s behov av service berodde inte på handikapp eller sjukdom på det sätt som avses i 8 § 2 mom. i handikappservicelagen och 11 § i handikappserviceförordningen, utan hennes funktionsförmåga hade så småningom försämrats i takt med att hon nått hög ålder.
Lagen om service och stöd på grund av handikapp 1 §, 2 § och 8 § 2 mom.
Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 11 §