11.12.2015/3646 HFD:2015:177

Utlänningsärende - Återkallande av uppehållstillstånd - Äktenskap - Faktiskt familjeliv - Separata adresser - Utredning av ärende - Muntlig förhandling

Kinesiske medborgaren A hade på grund av familjeband beviljats uppehållstillstånd med stöd av äktenskap som A ingått med finska medborgaren B. Polisinrättningen hade senare återkallat uppehållstillståndet med hänvisning till att det inte längre fanns förutsättningar att bevilja det. Enligt polisinrättningen var det inte trovärdigt att A och B, som enligt befolkningsdatasystemet hade flyttat från varandra, sedan flyttat ihop och därefter igen flyttat från varandra faktiskt skulle leva tillsammans som familj.

Vid den skriftliga behandlingen i förvaltningsdomstolen och polisinrättningen hade A och B berättat att de levde normalt familjeliv på två adresser och förnekat att familjelivet skulle ha upphört. Förvaltningsdomstolen avslog A:s och B:s besvär på den grunden att de inte hade lämnat tillförlitlig utredning till stöd för påståendet att de, trots att de hade var sin permanent adress faktiskt bodde ihop och levde tillsammans som familj. Förvaltningsdomstolen hade inte hållit muntlig förhandling eller frågat A och B, som inte haft något juridiskt biträde i förvaltningsdomstolen, huruvida de önskade muntlig förhandling. I högsta förvaltningsdomstolen, där A och B hade rättegångsbiträde, yrkade de att muntlig förhandling skulle hållas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att för beslutsprövningen i ärendet var det av väsentlig betydelse att man kunde bedöma arten av A:s och B:s äktenskap och trovärdigheten av att de fortfarande levde samman som familj. Polisinrättningen hade bland annat med hjälp av uppgifterna i befolkningsdatasystemet möjlighet att dra slutsatser om huruvida A:s och B:s familjeliv hade upphört. Däremot var det inte på samma sätt möjligt att med den utredning som kunde fås ur skriftliga källor klarlägga om äktenskapet var äkta och A och B faktiskt levde tillsammans som familj.

På de grunder som närmare framgick av högsta förvaltningsdomstolens beslut ansåg högsta förvaltningsdomstolen att en behörig utredning av ärendet skulle ha förutsatt att förvaltningsdomstolen skulle ha frågat A och B, som bestridit polisinrättningens slutsatser, om de önskade muntlig förhandling samt därefter prövat behovet att hålla muntlig förhandling antingen på begäran av parterna eller också på eget initiativ. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återvisades till förvaltningsdomstolen för muntlig förhandling.

Förvaltningsprocesslagen 23 § 1 mom., 33 § 1 mom., 37 § 1 mom. och 38 § 1 mom. (433/1999)

Utlänningslagen 37 § 1 mom. (380/2006), 50 § (360/2007) 1 mom., 58 § (668/2013) 5 mom. och 66 a § (380/2006)

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.