25.8.2015/2236 HFD:2015:123

Kommunalärende - Samkommunsfullmäktiges behörighet (kompetens) - Fördröjningsavgift inom den specialiserade sjukvården - Grundavtal

Samkommunsfullmäktige för ett sjukvårdsdistrikt hade i samband med beslut om sjukvårdsdistriktets verksamhets- och ekonomiplan för åren 2012 - 2014 och budgeten för 2012 beslutat bland annat att under 2012 i enlighet med samma kriterier som under 2011 fortsätta att av medlemskommunerna ta ut en fördröjningsavgift för vård som på en bäddavdelning inom den specialiserade sjukvården gavs en patient som väntade på nästa vårdplats och som kunde flyttas från den specialiserade sjukvården. I sjukvårdsdistriktets verksamhets- och ekonomiplan för åren 2012 - 2014 och budget för 2012 hade konstaterats att av medlemskommunerna under 2012 fortfarande skulle tas ut en fördröjningsavgift för vård på bäddavdelning. Till sin storlek motsvarade fördröjningsavgiften den avgift som ifrågavarande sjukhus eller specialiserade sjukvårdsenhet/klinik inom sjuk- och hälsovårdsområdet tog ut för vård på bäddavdelning i lägsta avgiftsklassen, multiplicerad med två.

I lagen finns inga uttryckliga bestämmelser om uppbörd av en fördröjningsavgift som den ovan nämnda. Enligt 17 § 3 mom. i sjukvårdsdistriktets grundavtal skulle beslut om de tjänster som samkommunen tillhandahöll och avgifterna för dessa fattas av samkommunens styrelse. Avgiftsgrunderna bestämdes genom beslut av samkommunens fullmäktige.

Enligt 17 § 3 mom. i grundavtalet hade samkommunens fullmäktige haft behörighet att besluta om avgiftsgrunderna för de tjänster som samkommunen tillhandahöll. Avgiftsgrunderna hade inte på ett uttömmande sätt reglerats i grundavtalet. När medlemskommunerna i samkommunen för sjukvårdsdistriktet hade godkänt grundavtalet, hade de således samtyckt till att samkommunens fullmäktige skulle få bestämma avgiftsgrunderna. Med hänsyn till innehållet i grundavtalet hade samkommunsfullmäktige således haft prövningsrätt att besluta om samkommunen skulle ta ut en fördröjningsavgift för täckande av de kostnader som samkommunsdistriktet vållades av att patienter som väntade på nästa vårdplats onödigtvis vårdades på bäddavdelningar inom den specialiserade sjukvården. Eftersom det i grundavtalet inte hade förutsatts att de avgifter som medlemskommunerna skulle betala till samkommunen för samkommunens prestationer skulle grunda sig på prestationernas självkostnadspris, stod samkommunfullmäktiges beslut att av en medlemskommun ta ut en avgift som inte grundade sig på självkostnadspriset inte i strid med grundavtalet och var således inte lagstridigt. Högsta förvaltningsdomstolen avslog de besvär som anförts över förvaltningsdomstolens beslut att avslå de besvär som en medlemskommun i samkommunen anfört över samkommunsfullmäktiges beslut.

Kommunallagen (365/1995) 13 § 2 mom. 4 punkten, 78 § 1 och 3 mom. 5 punkten, 81 § samt 86 § 1 mom.

Grundavtalet för Birkalands sjukvårdsdistrikts samkommun 3 § 1 och 4 mom. samt 17 § 1 och 3 mom.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.