3.7.2015/1896 HFD:2015:109

Myndighets besvärsrätt - Mentalvårdsärende - Sjukhusvård oberoende av patientens vilja - Sjukhus - Läkare - Överläkare vid sjukhus - Allmänt intresse

En biträdande överläkare som ansvarade för den psykiatriska vården vid ett sjukhus hade med stöd av 8 och 12 § i mentalvårdslagen beslutat att den psykiatriska sjukhusvården av A skulle fortsätta. Beslutet hade motiverats med att den undersökta patienten var mentalsjuk och på grund av mentalsjukdomen hade ett sådant vårdbehov att hans sjukdom väsentligt skulle förvärras om han inte skulle få vård och att andra mentalvårdstjänster inte var lämpliga och var otillräckliga.

Förvaltningsdomstolen hade inte fastställt den biträdande överläkarens vårdbeslut, som med stöd av 12 § 1 mom. i mentalvårdslagen hade underställts förvaltningsdomstolen för fastställelse. Enligt förvaltningsdomstolen framgick det inte av handlingarna att mentalsjukdom skulle ha konstaterats hos A innan den biträdande överläkaren fattade sitt beslut, även om det enligt handlingarna fanns misstanke om att A led av en psykotisk sjukdom.

Sjukhuset och sjukhusets överläkare överklagade förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom det i mentalvårdslagen inte finns någon uttrycklig bestämmelse om rätt för en myndighet eller någon annan som har i uppgift att bevaka allmänt intresse att överklaga förvaltningsdomstolens beslut, var den allmänna bestämmelsen i 6 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen utgångspunkten för bedömningen av om sjukhuset och dess överläkare hade ett sådant allmänt intresse att bevaka som medförde besvärsrätt.

När den överläkare som svarade för den psykiatriska vården vid sjukhuset hade i uppgift att besluta om vård oberoende av patientens vilja, var det fråga om en uppgift som hade drag av sådan bevakning av ett allmänt intresse som avses i 6 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen påpekade att enligt hävdvunnen rättspraxis hade sjukhuset eller dess överläkare dock inte ansetts ha besvärsrätt och lagstiftaren hade inte uttryckligen tagit ställning till behovet av en sådan. Högsta förvaltningsdomstolen påpekade vidare att enligt mentalvårdslagen var det oberoende av förvaltningsdomstolens beslut möjligt att på nytt besluta om vård av patienten oberoende av hans eller hennes vilja om patientens hälsotillstånd vid tidpunkten i fråga konstateras förutsätta sådan vård. I det ärende som det nu var fråga om påkallade allmänt behov inte besvärsrätt för sjukhuset eller läkaren. Ändringssökandena hade inte rätt att anföra besvär över förvaltningsdomstolens beslut.

Förvaltningsprocesslagen 6 § 2 mom.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.