3.3.2015/590 HFD:2015:28

Utlänningsärende - Unionsmedborgare - Registrering av uppehållsrätt - Vägran att registrera - Utkomst - Tillräckliga tillgångar - Vilken utredning som ska lämnas

En polisinrättning hade inte registrerat en unionsmedborgares uppehållsrätt, eftersom sökanden inte hade lämnat utredning om grunderna för sin vistelse i landet eller lämnat in handlingar som skulle ha visat att sökanden under sin vistelse i Finland hade tillräckliga tillgångar för sin räkning. Enligt polisinrättningens beslut kunde sökanden inte betraktas som en i 10 kap. i utlänningslagen avsedd familjemedlem till den finska medborgare som sökanden sällskapade med, eftersom den omständigheten att uppehållsrätten inte registrerats innebar att den tid som sökanden skulle anses ha vistats olagligt i Finland inte kunde räknas in i boendetiden. Förvaltningsdomstolen avslog besvären över polisinrättningens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde polisinrättningens och förvaltningsdomstolens beslut och återvisade ärendet till polisinrättningen för ny handläggning, eftersom utlänningslagens bestämmelser om unionsmedborgare hade tillämpats i strid med unionens rättsregler och rättspraxis.

Enligt Europeiska unionens grundfördrag har en unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och visas på en annan medlemsstats område. Om vistelsen varar längre än tre månader, kan medlemsstaten med stöd av det så kallade direktivet om fri rörlighet förutsätta att personen registrerar sin uppehållsrätt. Registreringen konstituerar dock inte någon uppehållsrätt, utan är en tillsynsåtgärd. Från unionrättens synvinkel är registreringen inte ett obligatoriskt förfarande och har inga rättsverkningar. Registreringen är avsedd att vara en snabb administrativ åtgärd och den utredning som ska fogas till ansökan om registrering har i enlighet med direktivet individualiserats i 159 § i utlänningslagen.

En förutsättning för att en unionsmedborgare ska få vistas i landet längre än tre månader är att han eller hon ha tillräckliga tillgångar och vid behov sjukförsäkring för egen och sina familjemedlemmars räkning så att de inte blir en oskälig belastning för den mottagande medlemsstatens socialvårdssystem. Det finns inte särskilda bestämmelser om de tillräckliga tillgångarnas belopp, källa eller vilken utredning som ska lämnas om dem. Enligt unionsdomstolens rättspraxis kan man inte ställa som villkor att de tillgångar som behövs för utkomsten måste vara unionsmedborgarens personliga tillgångar. Enligt unionsdomstolens rättspraxis skulle kravet på utredning inte heller på ett alltför formellt sätt kopplas till uppvisande av vissa handlingar, om det var möjligt att på något annat sätt tillförlitligt utreda att villkoren för uppehållsrätt var uppfyllda.

Ändringssökanden var själv en unionsmedborgare som använt sig av rätten att fritt röra sig inom unionen. På sökanden skulle därför primärt tillämpas bestämmelserna i 10 kap. i utlänningslagen om registrering av en unionsmedborgares uppehållsrätt. Sökanden kunde inte betraktas som en i 10 kap. i utlänningslagen avsedd familjemedlem till den finska medborgare med vilken sökanden sällskapade, eftersom den finska medborgaren inte själv hade använt sig av sin rätt att fritt röra sig inom unionen. Ändringssökanden arbetade inte i Finland eller utövade något yrke här, varför han skulle styrka sin uppehållsrätt genom att lämna myndigheterna utredning om att han hade tillräckliga tillgångar för sin utkomst. Ändringssökanden hade lämnat utredning om att han inte själv behövde svara för boende och mat och att han dessutom fick ekonomiskt bidrag av sina föräldrar. Polisinrättningen borde inte ha avslagit ändringssökandens registreringsansökan enbart på den grunden att polisinrättningen hade ansett att den utredning som ändringssökanden lämnat om in utkomst var otillräcklig, och utan att bereda ändringssökanden tillfälle att lämna närmare utredning om saken.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artiklarna 20 och 21.1

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 45.1

Europaparlamentets och rådet direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, artiklarna 1, 3, 5.1 och 5.5, 7.1, 8 och 25.1 (direktivet om fri rörlighet)

Utlänningslagen 153 § 2 - 4 mom., 155 § 1 mom., 158 a 1 § mom., 159 §, 159 a §, 161 f § 2 och 3 mom. och 167 §

Europeiska gemenskapernas domstols domar C-215/03 (Oulane), C-376/89 (Giagounidis och C-408/3 (Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien)

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.