27.10.2014/3273 HFD:2014:156

Kommunikationsmarknadslagen - Grossistmarknad för tillträde till fast nätverk - Företag med betydande marknadsinflytande - Skyldigheter för företag med betydande marknadsinflytande - Abonnentförbindelse - Prissättning - Högsta pris - Fråga om Kommunikationsverkets beslut var överklagbart - Kommissionens rekommendation om ett högsta pris - Rekommendationens betydelse - Kommunikationsverkets behörighet - Rättegångskostnader - Myndighets skyldighet att ersätta en enskild parts rättegångskostnader

Kommunikationsverket hade ansett att ett teleföretag hade ett betydande marknadsinflytande på grossistmarknaden för tillträde till fast nätverk och hade med stöd av kommunikationsmarknadslagen ålagt företaget flera sådana skyldigheter som ett sådant företag enligt nämnda lag kan åläggas. Teleföretaget hade bland annat ålagts att i sin prissättning iaktta ett högsta tillåtet pris, som Kommunikationsverket senare särskilt skulle fastställa. Enligt beslutet gällde skyldigheten att iaktta pristaket inkopplingsavgifter och månadshyror för en abonnentförbindelse där ledaren var av metall eller optisk fiber.

Enligt kommunikationsmarknadslagen får ett högsta pris fastställas endast i undantagsfall, om priset för nyttjanderätten klart överstiger den allmänna prisnivån eller om det annars behövs (fi: är nödvändigt) för att tillgodose syftet med nyttjanderätten. Enligt förarbetena till bestämmelsen om ett högsta pris är skyldigheten avsedd att vara ett medel som kan tas i bruk i sista hand, om icke-diskriminering och kostnadsorientering inte annars uppnås.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Kommunikationsverkets behörighet att ålägga det ändringssökande företaget ovan nämnda skyldighet skulle bedömas utgående från de förutsättningar som föreskrivs i kommunikationsmarknadslagen. Kommunikationsverkets beslut och den övriga utredningen i ärendet var inte sådan att det på basis av den skulle ha varit möjligt att konstatera att åläggandet av skyldigheten att iaktta ett högsta tillåtet pris hade varit nödvändigt i den bemärkelse som avses i kommunikationsmarknadslagen. När det gällde abonnentförbindelser där optisk fiber användes, saknades i kommunikationsmarknadslagen föreskrivna skäl för åläggandet även av den anledningen att man inte först hade försökt med lindrigare regleringsmetoder.

Enligt ramdirektivet för kommunikationsmarknaden hade kommissionen inte till denna del någon

behörighet att fatta beslut som skulle ha varit bindande för den nationella myndigheten. Följaktligen var det inte möjligt att med hänvisning till kommissionens rekommendation om fastställandet av skyldighet att iaktta ett högsta pris ålägga ändringssökanden en skyldighet som det enligt bestämmelserna i kommunikationsmarknadslagen inte fanns förutsättningar för att ålägga företaget.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Kommunikationsverkets beslut till den del som ändringssökanden har ålagts att iaktta ett högsta pris. Till övriga delar ansåg högsta förvaltningsdomstolen på de grunder som framgick av dess beslut att Kommunikationsverkets beslut inte var lagstridigt på de grunder som ändringssökanden anfört. Till denna del avslogs besvären.

Kommunikationsverket hade fattat sitt beslut för att fullgöra sina i kommunikationsmarknadslagen föreskrivna skyldigheter. Beslutet hade riktat sig mot ändringssökanden med anledning av den särskilt starka marknadsställning som med stöd av kommunikationsmarknadslagen hade konstaterats föreligga för detta företag. Med beaktande av detta innebar ett partiellt upphävande av kommunikationsverkets beslut inte att det i den bemärkelse som avses i förvaltningsprocesslagen i sig skulle ha varit oskäligt om ändringssökanden själv fick stå för alla sina rättegångskostnader.

De skäl som Kommunikationsverket i sitt beslut hade anfört till stöd för sitt beslut att ålägga ändringssökanden skyldighet att iaktta ett högsta pris var till centrala delar allmänna och ospecificerade. Skyldigheten hade delvis fastställts i strid med den i kommunikationsmarknadslagen föreskrivna förutsättningen att skyldigheten fick fastställas endast i undantagsfall, vilket kommunikationsverket även själv hade konstaterat innebära att man först skulle försöka med andra skyldigheter. Med beaktande även i övrigt av grunderna och förhållandena när skyldigheten fastställdes ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det skulle ha varit oskäligt om ändringssökanden själv hade fått stå för alla sina rättegångskostnader.

I målet var det även fråga om förvaltningsbeslutets överklagbarhet.

Kommunikationsmarknadslagen (393/2003) 16 § 1 mom. (363/2011), 17 § (363/2011), 18 § 1 mom. (363/2011), 24 § 1 mom., 37 § (47/2005) och 84 § 1 mom.

Ramdirektivet (direktivet 2002/21/EG) artiklarna 7, 7 a, 8, 15, 16 och 19

Tillträdesdirektivet (direktivet 2002/19/EG) artiklarna 8 och 13

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.