30.5.2014/1722 HFD:2014:89

Markanvändning och byggande - Stranddetaljplan - Tillräcklig utredning - Moderfastighetsprincipen - Byggrättskalkyl - Fritidsfastighets byggyta - Utredning av markförorening - Pälsfarm

För ett område som i en strandgeneralplan huvudsakligen hade reserverats för turisttjänster (RM) och som inte var avsett att bebyggas direkt med stöd av bygglov, utan genom en stranddetaljplan, hade nu uppgjorts en sådan plan. Den byggrättskalkyl som låg till grund för strandgeneralplanen gällde inte dessa RM-områden och i generalplanen hade inte bestämts hur många byggplatser det skulle finnas på ett sådant område.

Förvaltningsdomstolen hade upphävt fullmäktiges beslut att anta stranddetaljplanen bland annat på den grunden att den byggrättskalkyl som låg till grund för stranddetaljplanen inte hade gjorts så att den skulle ha omfattat ett mera vidsträckt område. Förvaltningsdomstolen hade upphävt fullmäktiges beslut även på den grunden att det inte var möjligt att bedöma om planen uppfyllde sundhetskraven till den del som i den anvisats användningsändamål för mark som fram till år 1985 hade använts för pälsdjursfarmning.

HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut.

Beträffande behovet av byggrättskalkyl yttrade HFD att ett jämlikt bemötande av mark­ägare förutsatte att markägarna bemöttes likadant endast när man anvisade områden för likadana användningsändamål. När man byggde för turism, kunde andra dimensioneringsgrunder och högre exponering tillåtas än när ett område bebyggdes med sedvanliga fritidsbostäder. Områdets lämplighet för turismtjänster hade konstaterats i den generalplanen, som nu vunnit laga kraft, och man hade inte ansett det behövligt att jämföra området med de moderfastigheter på vilkas område sedvanlig byggrätt hade anvisats på ett sådant sätt att byggrätt kunde beviljas direkt med stöd av generalplanen.

Frågan huruvida planen uppfyllde sundhetskravet besvarade HFD genom att konstatera att den förorening av marken som pälsdjursfarmen eventuellt hade förorsakat hade utretts genom att man tagit prover på vattnet i borrbrunnen på området och funnit att det kunde användas som hushållsvatten. Enligt HFD innebar den pälsdjursfarm som tidigare funnits på området inte att någon vidare utredning måste göras i syfte att klarlägga föroreningar i marken eller grundvattnet, detta även med beaktande av att utredning om byggplatsens sundhet vid behov skulle fogas till bygglovsansökan. Bygglov kunde i sin tur beviljas endast om byggnaderna uppfyllde sundhetskraven, varför bygglov enligt stranddetaljplanen kunde beviljas endast förutsatt att dessa krav uppfylldes.

Kommunallagen 90 § 2 mom.

Finlands grundlag 6 §

Markanvändnings- och bygglagen 54 § 1 och 2 mom., 73 §, 117 § 2 mom., 117 c § och 135 § 1 mom. 2 punkten

Markanvändnings- och byggförordningen 49 § 2 mom.

Statsrådets förordning om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.