20.5.2014/1612 HFD:2014:81

Elmarknadslagen - Energimarknadsverkets beslut om fastställande - Avkastning av nätverksamhet och avgifter för överföringstjänster - Ändring av beslut om fastställelse - Avslutad tillsynsperiod - Ett ämbetsverks utövning av prövningsrätt - Marknadsdomstolens behörighet

En nätinnehavare hade med stöd av 38 b § 3 punkten i elmarknadslagen hos Energimarknadsverket (nedan ämbetsverket) ansökt om ändring av ett lagakraftvunnet fastställelsebeslut för den andra tillsynsperioden (2008 - 2011) efter att denna tillsynsperiod redan hade gått ut. Enligt nätinnehavaren fanns det vägande skäl för att ändra beslutet till följd av att en väsentlig förändring i omständigheterna inträffat efter att beslutet meddelades. Ämbetsverket hade avslagit nätinnehavarens ansökan på den grunden att ämbetsverket enligt sitt beslut efter utgången av den andra tillsynsperioden inte längre hade behörighet att ändra ett fastställelsebeslut som gällde en tillsynsperiod som redan hade gått. Enligt ämbetsverket hade fastställelsebeslutet inte längre några rättsverkningar.

Nätinnehavaren hade i sina besvär i marknadsdomstolen yrkat att ämbetsverkets beslut skulle upphävas och ärendet återvisas till ämbetsverket för att avgöras i sak.

I sitt överklagade beslut hade marknadsdomstolen ansett att ämbetsverket inte på de grunder som det anfört borde ha avslagit nätinnehavarens ansökan, utan borde ha prövat den enligt bestämmelserna i 38 b § i elmarknadslagen. Enligt marknadsdomstolen hade Energimarknadsverket inte motiverat sitt beslut så som föreskrivs i 45 § 1 mom. i förvaltningslagen, varför marknadsdomstolen kunde ha återvisat ansökan till ämbetsverket för ny handläggning, vilket nätinnehavaren också yrkat. Marknadsdomstolen hade dock konstaterat att vid bedömningen av det rätta sättet att fortsätta handläggningen av ärendet skulle hänsyn tas till att besvären över de beslut med vilka Energimarknadsverket fastställt tillsynsmetoderna för 2012 - 2015 redan var föremål för handläggning i marknadsdomstolen och att tillsynen över att nätinnehavarnas avkastning under den pågående tillsynsperioden var skälig hade koppling till den avslutade tillsynsperioden. Marknadsdomstolen hade vidare yttrat att det var skäl att marknadsdomstolen tog ansökan till omedelbart avgörande, för undvikande av dröjsmål och då det med hänsyn till sakens juridiska natur var möjligt.

Enligt utredningen i saken hade nätinnehavaren inte separat beretts tillfälle att uttala sig om alternativet att ansökan omedelbart togs till avgörande i marknadsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till om marknadsdomstolen hade iakttagit den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen när den på de grunder som den anfört i sitt beslut inte återvisat ansökan till ämbetsverket utan tagit den till omedelbar prövning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ämbetsverkets beslut skulle anses vara lagstridigt på den grunden att nätinnehavarens ansökan om ändring av beslutet om fastställelse inte hade prövats av ämbetsverket eller avgjorts i sak enligt 38 b § i elmarknadslagen. Med sitt beslut hade ämbetsverket inte i sak tagit ställning till nätinnehavarens ansökan till den del som det i ansökan var fråga om huruvida det enligt 38 b § i elmarknadslagen fanns förutsättningar att ändra fastställelsebeslutet för den andra avtalsperioden.

Eftersom avgörandet av en sådan ansökan om ändring av ett fastställelsebeslut som avses i 38 b § i elmarknadslagen förutsatte att ett såsom oberoende tillsynsmyndighet fungerande ämbetsverk utövade prövningsrätt, borde marknadsdomstolen inte som första instans ha tagit ansökan till omedelbart avgörande i sak. Marknadsdomstolens beslut kunde inte motiveras med enskild eller allmän fördel. Den omständigheten att nätinnehavarens besvär över ett i 38 a § i elmarknadslagen avsett beslut, som gällde den tredje tillsynsperioden, var föremål för handläggning i marknadsdomstolen, gav inte heller marknadsdomstolen rätt att på eget initiativ pröva den nu anhängiga ansökan, som gällde den andra tillsynsperioden. Trots att det fanns ett sakligt samband mellan tillsynsperioderna, var det i materiellt hänseende fråga om två separata ärenden när ett i 38 a § i elmarknadslagen avsett fastställelsebeslut fattades och när ett i 38 b § i samma lag avsett lagakraftvunnet fastställelsebeslut ändrades, varför avgörandet av dessa två ärenden förutsatte avvägning av sinsemellan olika bedömningsgrunder.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att marknadsdomstolen hade överskridit sin behörighet genom att till saklig prövning uppta nätinnehavarens ansökan, som ämbetsverket inte hade prövat eller avgjort i sak.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde marknadsdomstolens och verkets beslut och återvisade ärendet till Energimyndigheten för ny handläggning.

Elmarknadslagen (386/1995) 3 § (1172/2004) 13 punkten, samt 38 - 38 c (1172/2004)

Förvaltningsprocesslagen 23 § 1 mom., 33 § 1 mom., 34 § 1 och 2 mom. samt 51 § 1 och 2 mom.

Marknadsdomstolslagen (1527/2001) 1 § (1173/2004) 1 mom. 3 punkten

Direktivet 2009/72/EG, artiklarna 35.4 och 35.4 a samt 37.1 a och 49.1

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.