6.5.2014

X hade många sjukdomar som på olika sätt gjorde det svårt för henne att röra sig och som man också hänvisat till i de läkarintyg som X lämnat. X hade ansett att det var överflödigt att hon skulle behöva göra en provresa med den fysioterapeut som ansvarade för stadens handikappservice, eftersom redan de sjukdomar som hon enligt läkarintygen led av enligt X visade att hon var i behov av färdtjänst. X hade dock gjort en provpromenad med fysioterapeuten.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att enbart den information om en persons sjukdomar som framgick av ett läkarintyg inte visade att personen i fråga var gravt handikappad på det sätt som avses i 5 § 1 mom. i förordningen om service och stöd på grund av handikapp och därför berättigad till färdtjänst enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp. Utöver läkarintyget kunde man vid bedömningen av om en person skulle betraktas som gravt handikappad ta hänsyn till övrig tillgänglig utredning om personens rörelseförmåga och användning av kollektivtrafikmedel.

Läkarutlåtandet och det utlåtande som fysioterapeuten gett efter hembesök och provpromenad gav inte klart besked om att X inte utan oskäligt stora svårigheter skulle ha kunnat använda kollektiva trafikmedel. X hade vägrat göra en provresa med fysioterapeuten, varför det inte fanns sådan utredning om X:s svårigheter att röra sig och hennes förmåga att anlita offentliga kollektivtrafikmedel att hon med stöd av den kunde ha betraktats som gravt handikappad i den mening som avses i 5 § 1 mom. i förordningen om service och stöd på grund av handikapp.

Förvaltningsdomstolens överklagade beslut skulle därför upphävas och det beslut som en sektion av social- och hälsovårdsnämnden i X stad hade fattat skulle sättas i kraft.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 1 §, 3 § 2 mom., 8 § 2 mom. och 11 §

Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 5 § 1 mom.