17.4.2014/1301 HFD:2014:63

Utlänningsärende - Uppehållstillstånd för näringsidkare - Associationsavtalet mellan Republiken Turkiet och Europeiska ekonomiska gemenskapen samt tilläggsprotokollet till detta avtal - Etableringsfrihet - Standstill-klausul - Ny begränsning - Direkt rättsverkan - Kringgående av bestämmelser om inresa - Kommanditbolag - Förvärv av bolagsandel - Tidigare uppehållstillstånd för arbetstagare och avslagna ansökningar

Turkiska medborgaren A hade anlänt till Finland i juni 2006 med ett uppehållstillstånd för arbetstagare. Uppehållstillståndet hade beviljats för arbete inom lantbruket. Tillståndets giltighetstid hade förlängts till 25.7.2008. Innan uppehållstillståndets giltighetstid gick ut hade A ansökt om uppehållstillstånd för arbetstagare för att arbeta som kock i en pizzeria. Denna ansökan beviljades inte, liksom inte heller en annan ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare som A hade gjort för att få arbeta i en annan pizzeria. Arbetskraftsmyndigheten gav ett negativt delbeslut på bägge ansökningarna. A ansökte 19.7.2010 om uppehållstillstånd för näringsidkare i avsikt att börja idka näring genom det kommanditbolag som ägde den pizzeria där hon först hade försökt bli anställd. Närings-, trafik- och miljöcentralen gav A ett positivt delbeslut, men Migrationsverket avslog A:s ansökan med hänvisning till 36 § 2 mom. i utlänningslagen. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär.

I sina besvär i högsta förvaltningsdomstolen hänvisade A till att associationsavtalet mellan Republiken Turkiet och Europeiska ekonomiska gemenskapen samt den så kallade standstill-klausulen i artikel 41.1 i tilläggsprotokollet till detta avtal utgjorde ett hinder för tillämpningen av 36 § 2 mom. i utlänningslagen.

Enligt unionens domstols rättspraxis har artikel 41.1. (standstill-klausulen) i associationsavtalet en direkt rättsverkan, varför ändringssökanden hade rätt att åberopa denna artikel vid handläggningen av ett ärende som gällde uppehållstillstånd för näringsidkare och sökandens etableringsfrihet. Enligt unionsdomstolens rättspraxis hindrar unionen genom standstill-klausulen medlemsstaterna att införa sådana nya åtgärder som syftar till eller har som följd att förutsättningarna för att en turkisk medborgares ska kunna etablera sig på en medlemsstats område och på motsvarande sätt beviljas uppehållstillstånd är mera begränsande än de som tillämpades när tilläggsprotokollet trädde i kraft i medlemsstaten.

Associationsavtalet och tilläggsprotokollet hade blivit förpliktande för Finland 1.1.1994. Enligt den då gällande utlänningslagens 21 § kunde ett uppehållstillstånd återkallas om sökanden lämnat oriktiga upplysningar eller hemlighållit något. I praxis tillämpades dessa grunder för återkallande också vid prövningen av förutsättningarna att bevilja uppehållstillstånd. Kringgående av lagen hade således redan enligt 1991 års utlänningslag utgjort ett hinder för beviljande av tillstånd. De förutsättningar enligt vilka tillstånd kunde beviljas enligt den då gällande lagen hade i stor utsträckning baserat sig på myndigheternas fria prövningsrätt, som lagstiftaren inte hade begränsat. Därför kunde man inte anse att myndighetens beslutsfattande i en situation där det eventuellt var fråga om kringgående av lagen skulle ha varit mera kringskuret när lagen trädde i kraft än enligt gällande lag. Möjligheterna att tillämpa bestämmelserna om kringgående av lagen var de facto avsevärt större enligt 1991 års lag än nu gällande lag. Bestämmelsen i 36 § 2 mom. i utlänningslagen ansågs således inte vara en sådan förbjuden ny begränsning som avses i artikel 41.1 i tilläggsprotokollet till associationsavtalet.

Vid bedömningen av frågan om 36 § 2 mom. blir tillämplig i fallet skulle det anses ha betydelse att ändringssökanden av hälsoskäl inte hade kunnat fortsätta att arbeta i den bransch för vilken hon ursprungligen hade beviljats arbetstillstånd. När hon första gången med hänvisning till en ny grund ansökte om uppehållstillstånd för arbetstagare, hade hon ännu ett giltigt uppehållstillstånd. Andelen som ansvarig bolagsman i kommanditbolaget hade hon förvärvat efter att hennes ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare hade avslagits. Kommanditbolagets övriga bolagsmän var inte släktingar till henne. I den bransch där kommanditbolaget bedrev verksamhet var det sedvanligt att även bolagsmännen deltog i arbetet. Att bolagsmannen arbetade i företaget kunde således inte betraktas som ett ovanligt arrangemang eller uttryck för en sådan avsikt att kringgå lagen som avses i 26 § 2 mom. i utlänningslagen. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och återvisade ärendet ill Migrationsverket för ny handläggning.

Avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat i Ankara 12.9.1963 och fastställt för gemenskapens vidkommande genom Rådets beslut 64/732/EEG (EGT 1964, 217, s. 3685, ovan associationsavtalet) artikel 2.1

Tilläggsprotokollet till associationsavtalet, antaget och fastställts för gemenskapens vidkommande genom Rådets förordning nr 2760/72 (EGT L 293, s. 1) artikel 41.1

Utlänningslagen (378/1991) 21 §

Utlänningslagen (301/2004) 3 § 7 och 9 punkten, 36 § 2 mom., 72 § 3 mom., 76 § och 84 § 1 och 2 mom.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.