11.12.2013

I anslutning till en sammanslagning av tingsrätter hade justitieministeriet med tingsdomare X:s samtycke till A tingsrätt överfört X:s tjänst, som var placerad i avlöningsklass T11.

I en ansökan till justitieministeriet hade tingsdomare X begärt att till honom retroaktivt skulle betalas lön enligt avlöningsklass T13 för tingsdomare, i stället för enligt avlöningsklass T11. X ansåg att sammanslagningen av tingsrätterna, som genomförts såsom en del av strukturreformen av tingsrätterna, hade lett till att han hade försatts i en ojämlik situation jämfört med en annan tjänsteman i motsvarande ställning, nämligen Y, som hade överförts till A tingsrätt som tingsdomare i en tjänst i avlöningsklass T13. Y hade kortare arbetserfarenhet än X som jurist, anställd vid domstol och som tingsdomare.

Justitieministeriet hade 28.12.2010 avslagit X:s ansökan. X överklagade beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen. I sitt utlåtande med anledning av besvären konstaterade justitieministeriet att ministeriets 28.12.2010 daterade svar inte innefattade ett sådant överklagbart avgörande som avses i 5 § i förvaltningsprocesslagen, åtminstone inte till den del som svaret gällde justering av avlöningsklass.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det yrkande om rättelse av avlöning som X framställt med hänvisning till jämlikhetsprincipen i Finlands grundlag, statstjänstemannalagen och lagen om likabehandling gällde en ekonomisk förmån som avses i 52 § 1 mom. i statstjänstemannalagen och att avgörandet inte förutsatte tolkning av tjänstekollektivavtalet. Följaktligen borde justitieministeriet ha prövat X:s yrkande om rättelse, och avgörandet i ärendet var ett beslut som kunde överklagas enligt 5 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen avslog justitieministeriets invändning om att beslutet inte var överklagbart och prövade X:s besvär.

Sakfrågan gällde om sammanslagningen av tingsrätterna såsom en del av strukturreformen av tingsrätterna för X hade lett till att han lagstridigt fått en lägre lön än han borde ha fått. X:s avlöning hade bestäms av tjänstekollektivavtalet. I samband med strukturreformen hade tingsdomarna överförts till den ombildade tingsrätten i en tjänst i den avlöningsklass som de hade haft omedelbart före reformen. Det gällde därför att bedöma om detta förfarande på det sätt som X anfört i sina besvär stod i strid med jämlikhetsprincipen i grundlagen, statstjänstemannalagen och lagen om likabehandling.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt den utredning som man fått i ärendet hade i samband med reformen eller med anledning av den inte genomförts några justeringar av tingsdomarnas avlöningsklasser och ingen tingsdomare hade enbart till följd av reformen placerats i en tjänst i en högre eller lägre avlöningsklass än vad han tidigare hade haft. Den omständigheten att det i tingsrätterna funnits sådana tjänster i högre avlöningsklasser än den till vilken X:s tjänst hörde vilka hade varit besatta med personer med anspråkslösare arbetserfarenhet eller meriter än X, innebar inte att X till följd av det förfarande som iakttagits när reformen genomfördes utan grund skulle ha behandlats ojämlikt i fråga om sin avlöning. Tingsdomarnas arbetsgivare var densamma både före och efter reformen och situationen kunde således inte jämställas med den som råder vid verksamhetsöverlåtelse.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att X inte på de grunder som han anfört hade rätt till den avlöning som han yrkat få och avslog X:s besvär.