1.7.2013

För att på Gräsviksgatan i Helsingfors få bygga om en kontorsbyggnad med en våningsyta om 5 991 kvadratmeter till bostäder hade man ansökt om undantag från den i detaljplanen bestämda byggrätten samt byggytan och antalet bilparkeringsplatser.

Stadsstyrelsen hade beviljat undantaget på villkor att bostäderna planerades så, att de inte uteslutande öppnade sig mot den livligt trafikerade Gräsviksgatan.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den myndighet som behandlade ansökan om undantag, i detta fall stadsstyrelsen, enligt 171 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen har prövningsrätt när den tar ställning till en sådan ansökan. Av lagens förarbeten framgår att undantag inte alltid behöver beviljas ens när villkoren i 172 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen uppfylls. Myndighetens prövningsrätt inskränks dock av allmänna förvaltningsrättsliga principer, bland annat principen om ändamålsbundenhet. Enligt denna princip får myndigheten använda sin prövningsrätt enbart för sådana ändamål som enligt lagen är godtagbara. Villkoren i ett undantagsbeslut ska främja målsättningarna för planeringen av markanvändningen.

Till följd av sitt ansvar för planläggningen av kommunens områden var kommunen enligt 54 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen skyldig att utarbeta sina detaljplaner så, att man genom planläggningen bland annat skapade förutsättningar för en hälsosam, trygg och trivsam livsmiljö. Enligt 3 mom. i samma 54 § fick en detaljplan inte heller vara oskälig för markägaren. Det överklagade villkor som stadsstyrelsen ställt för undantaget hade utgått från kraven på innehållet i detaljplaner. Till stöd för villkoret hade anförts godtagbara och till markanvändningen hänförbara skäl och villkoret var inte heller oskäligt för sökanden, när hänsyn togs till storleken av den byggrätt som undantaget medförde.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade ytterligare att när en förvaltningsdomstol behandlar ett ärende som gäller undantag, har domstolen inte behörighet att väsentligen ändra beslut som förvaltningsmyndigheten har fattat med stöd av sin prövningsrätt, utan kan endast pröva om förvaltningsmyndighetens beslut är lagligt. I det aktuella fallet hade villkoren i undantagsbeslutet utgjort en väsentlig del av stadsstyrelsens beslut och således även varit en förutsättning för att ansökan hade kunnat bifallas.

Markanvändnings- och bygglagen 54 § 2 mom., 171 § 1 mom. och 2 mom. 2 punkten, 172 § 1 mom. och 174 § 1 mom.