4.6.2013/1872 HFD:2013:102

Förvaltningstvång - Spångar - Med CCA-lösning inpregnerade telefonstolpar som underlag och rullar för spångar - Miljöskyddslagen - Avfallslagen - REACH-förordningen - Problemavfall - Avfall - Behov av miljötillstånd - Förorening av mark - Natura 2000-objekt - Bedömningsplikt - Begränsningar som gäller utsläppande på marknaden och användning - Fri rörlighet - Bilaga XVII till REACH-förordningen - Begränsande villkor - Tillåtet användningsändamål - Brokonstruktion - Nationell miljöskyddslagstiftning - Förbud mot förorening av mark

Vägförvaltningens Lapplands vägdistrikt (senare närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland, ansvarsområdet för trafik och infrastruktur) hade åren 2008 - 2009 i egenskap av väghållare låtit utföra iståndsättningsarbeten på Raittijärvistigen (landsväg 52004). Området hörde till ett objekt som tagits med i nätverket Natura 2000 under namnet Lapska armens ödemark. Objektet omfattade 264 892 hektar. Iståndsättningen innebar att man lade ut spångar på 48 olika ställen på en sträcka av cirka 4,1 kilometer. Som underlag och rullar under spångarna användes ur bruk tagna telefonstolpar, som impregnerats med CCA-lösning. Sådana användes dock inte på platser med bäckar och källor och inte heller i den omedelbara närheten av dessa. Stigen sattes i stånd för att det skulle bli möjligt att färdas längs sträckan med en så kallad fyrhjuling (terrängshjuling).

Föreningen Lapin luonnonsuojelupiiri rf. hade med stöd av 84 § och 92 § i miljöskyddslagen ansökt om förvaltningstvång, men Lapplands miljöcentral hade avslagit ansökan. I ansökan hade föreningen yrkat att Lapplands vägdistrikt skulle förbjudas att vid iståndsättningen av Raittijärvistigen använda trävirke som impregnerats med arsenikföreningar eller andra giftiga ämnen. Vasa förvaltningsdomstol upphävde miljöcentralens beslut och återförvisade ärendet till miljöskyddsmyndigheten för ny handläggning. Enligt förvaltningsdomstolen förutsatte verksamheten miljötillstånd på den grunden att användning i stor skala av de ur bruk tagna stolparna vid iståndsättningen av stigen var sådan yrkesmässig återvinning och behandling av avfall som avses i 28 § 2 mom. 4 punkten i miljöskyddslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen begärde förhandsavgörande av unionens domstol (domen i målet C-358/11). Enligt unionsdomstolens dom skulle artiklarna 67 och 128 i REACH-förordningen tolkas så, att kraven för att få tillverka, släppa ut på marknaden eller använda bland annat arsenikföreningar hade harmoniserats i unionslagstiftningen. I princip kunde man i en situation som den nu aktuella inte förbjuda användning som enligt REACH-förordningen var tillåten genom att hänvisa till att användningen stod i strid med förbjudet att förorena mark, när man beaktade att förbudet ställts i nationell lag, det vill säga 7 § i miljöskyddslagen och att det på basis av utredningen i ärendet kunde anses uteslutet att det skulle vara frågan om en situation där brådskande åtgärder var väsentliga för att skydda människors hälsa eller miljön, på det sätt som avses i 129.1 i REACH-förordningen. Enligt unionsdomstolens förhandsavgörande skulle bilaga XVII, enligt vilken användning av virke som behandlats med CCA-lösning på vissa villkor är tillåten, tolkas så att den har betydelse för fastställandet av huruvida trä av nämnt slag kan upphöra att vara avfall på grund av att innehavaren inte är skyldig att göra sig av med det, i den mening som avses i artikel 3.1. i avfallsdirektivet 2008/98/EU, om dessa villkor är uppfyllda.

Efter att ha fått unionsdomstolens förhandsavgörande upphävde högsta förvaltningsdomstolen den regionala förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft Lapplands miljöcentrals beslut. Väghållaren hade skaffat de ur bruk tagna telefonstolparna för att använda dem som underlag och rulla för spångar. Användningen av stolparna för nämnda ändamål skulle således anses säkert och kunde inte bedömas medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön. Eftersom det enligt bilaga XVII i REACH-förordningen i sig var tillåtet att använda med CCA-lösning behandlat trä för det ifrågavarande ändamålet, var väghållaren inte skyldig att ta ur bruk trät som behandlats på detta sätt. Telefonstolparna, som skulle användas som underlag och rullar, kunde således inte betraktas som avfall. Tillstånd enligt miljöskyddslagen behövdes inte för att de skulle få användas.

Miljöskyddslagen 7 §, 8 § 1 mom., 24 § 1 mom., 28 § 1 och 2 mom. samt 84 § 1 mom.
Avfallslagen (1072/1993) 3 § 1 mom. 1 och 2 punkten
Avfallslagen (646/2011) 148 § 1 mom. och 149 § 1 mom.
Kemikalielagen 1 § 1 och 2 mom., 2 § 3 mom., 5 § 2 mom. 1 punkten, 6 a § och 10 §
Naturvårdslagen 57 § 1 mom., 65 § 1 och 2 mom. och 66 § 1 mom.
Miljöskyddsförordningen 32 § 1 mom.
Statsrådets förordning om begränsning av utsläppande på marknaden och av användning av arsenikföreningar, kvicksilverföreningar och dibutyltennväteborat samt preparat och produkter som innehåller dessa (787/2007) 1 § 1 mom., 3 § samt punkterna 2-4 i bilagan till nämnda förordning
Statsrådets förordning om upphävande av vissa beslut och förordningar av statsrådet om förbud och begränsningar som gäller vissa kemikalier (415/2009) 1 § 19 punkten
Statsrådets förordning om undantag från de bestämmelser i bilaga XVII till REACH-förordningen som gäller begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och varor /647/2009) 1 §. 2 § 1 och 2 mom. samt bilagan
Miljöministeriets förordning om en förteckning över de vanligaste typerna av avfall och över problemavfall (1129/2001) 1 § och bilagan
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, artikel 1.1, 2.2, 2.4, 67.1, 67.3, 128, 129.1, 141.1 och 141.4 samt bilaga XVII stycke 19.3-5 och 19.7
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG om avfall, artikel 1.1 a, 1.1 e och 1.1 f.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv, artikel 3.1, 3.2, 6.1 och 6.2, 7.1 och 7.3 samt artikel 17
Kommissionens direktiv 2006/139/EG av den 20 december 2006 om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG när det gäller restriktioner för användning och utsläppande på marknaden av arsenikföreningar i syfte att anpassa bilaga I till den tekniska utvecklingen, artikel 1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador, artikel 2.1 c
Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter artikel 6.1-6.3
Kommissionens beslut om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall artikel 1 och bilagan

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.