20.12.2011

I lagen om stöd för utveckling av landsbygden bestämdes separat om förfarandet vid betalning av stöd och separat om avbrytande av betalning och återkrav.

De lagstadgade villkoren för ovan nämnda åtgärder var inte desamma. Det var inte heller bestämmelserna om beslutsförfarandet eller bestämmelserna om sökande av ändring i beslut om dessa åtgärder. Ett beslut om betalning av stöd hade också andra rättsverkningar och annan betydelse för stödtagaren än avbrytande av betalningen eller återkrav hade.

I arbets- och näringscentralens beslut på en betalningsansökan hade centralen bland annat prövat om villkoren för beviljande av stöd var uppfyllda. Om villkoren inte var uppfyllda, var detta enligt lagen en grund för att avbryta utbetalningen av stödet. Arbets- och näringscentralen hade dock inte fattat något beslut om att avbryta betalningen.

De överklagade besluten hade delvis grundat sig på felaktig tillämplig av lag, vilket hade kunnat leda till att kostnader som hade uppstått efter att stödansökan hade blivit anhängig och som inte borde ha förkastats nu hade förkastats med ett betalningsbeslut. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför beslutet och återförvisade ärendet till närings-, trafik- och miljöcentralen för att där handläggas på nytt.

I ärendet var det också fråga om tolkningen av bestämmelserna om tidpunkten när en stödåtgärd har inletts.

Lagen om stöd för utveckling av landsbygden 7 § 3 och 4 mom., 37 § 1 mom., 45 § 1 mom. 1 punkten, 49 § och 57 § 2 mom.
Statsrådets förordning om stödjande av företagsverksamhet på landsbygden 39 § 2 mom. 2 och 4 punkten samt 4 mom.
Kommissionens förordning (EG) nr 1975/2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 i fråga om kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling

Se även HFD 18.5.2007 liggare 1324.