28.12.2010/3907 HFD:2010:80

Miljötillstånd - Tillståndsvillkor - Säkerhet - Säkerhetsslag - Bankgaranti - Bankgaranti som proprieborgen - First demand -garanti - Borgensförsäkring - Fri rörlighet för tjänster - Finansiella tjänster - Ändring av tillståndsvillkor - Väsentligt förändrade förhållanden - Avfallshantering - Gruvdrift

Enligt ett tillståndsvillkor i det miljötillstånd för gruvdrift som miljötillståndsverket hade beviljat verksamhetsidkaren X Ab skulle X Ab såsom en sådan säkerhet för behörig avfallshantering som avses i 42 § 3 mom. i miljöskyddslagen till den regionala miljöskyddscentralen överlämna antingen en bankgaranti, som skulle gälla som proprieborgen och ha den regionala miljöcentralen som förmånstagare, eller en bankdeposition. Miljötillståndsverket hade senare avslagit X Ab:s ansökan om att tillståndsvillkoret gällande säkerheten skulle ändras så, att såsom säkerhet skulle accepteras inte bara en bankdeposition eller bankgaranti, utan också annan godtagbar säkerhet, till exempel en borgensförsäkring eller kapitalgaranterad placering.

På besvär av X Ab ändrade förvaltningsdomstolen tillståndsvillkoret så, att säkerheten förutom att den kunde vara en bankdeposition eller en bankgaranti som gällde som proprieborgen även kunde vara en borgen eller garanti från en finsk eller utländsk försäkringsanstalt, till exempel en borgensförsäkring med tillsynsmyndigheten som förmånstagare. Enligt det ändrade tillståndsvillkoret skulle garantin eller borgensförsäkringen var en så kallad first demand -garanti, vilket innebar att den som hade ställt garantin var skyldig att på första anmodan av förmånstagare till denne betala det individualiserade eurobelopp som angivits i garantiförbindelsen. Verksamhetsidkaren skulle hela tiden ha en gällande garanti eller borgensförsäkring. Säkerheten kunde vid behov bytas ut, men den nya säkerheten måste i så fall överlämnas till tillsynsmyndigheten medan den tidigare säkerheten ännu var i kraft. Garantins eller borgensförsäkringens uppsägningstid fick inte vara kortare än 12 månader. Tillsynsmyndigheten måste dessutom få en bevislig underrättelse om en uppsägning och samma myndighet skulle också underrättas om ändringar i garanti- eller garantiförsäkringsvillkoren, garantins eller garantiförsäkringens giltighetstid eller i säkerhetsslaget.

Närings-, trafik- och miljöcentralen, som hade trätt i stället för miljöcentralen, yrkade i sina besvär att högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva förvaltningsdomstolens beslut och bestämma att tillståndsvillkoret skulle gälla i den lydelse som det hade i miljöcentralens beslut eller ändras så, att man under alla omständigheter kunde försäkra sig om att säkerheten var i kraft, lätt kunde realiseras och var tillförlitlig. Detta kunde man enligt vad miljöcentralen anförde i sina besvär vara försäkrad om under förutsättning att den penninginrättning som ställde säkerheten var en inrättning som övervakades av den finska finansiella tillsynsmyndigheten. I övrigt ansåg ändringssökanden att en säkerhet av first demand -typ inte var en tillräcklig garanti för att de långvariga skyldigheter blev fullgjorda som en tillståndshavare hade efter att gruvdriften avslutats.

HFD avslog närings-, trafik- och miljöcentralens besvär och ansåg i sitt beslut att när det gällde att ta ställning till om de säkerhetsarrangemang som avses i 42 § 3 mom. i miljöskyddslagen var tillräckliga och vederhäftiga saknade det betydelse att en part i säkerhetsarrangemanget inte bedrev verksamhet i Finland eller endast hade en filial här. I skälen till sitt beslut beaktade HFD bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster i artiklarna 56-62 i FEUF samt att tillsynen över de finansiella tjänster som bankerna och försäkringsanstalterna tillhandahåller i Finland är en del av tillsynen över dessa tjänster i EU:s medlemsländer.  Vid bedömningen av om säkerheten var vederhäftig och tillräcklig tog man dessutom hänsyn till att miljöförvaltningens i sina egna publikationer redan under en längre tid hade betraktat säkerhetsarrangemang av typen first demand som godtagbara.

I målet var det även fråga om att ålägga myndigheten att ersätta en del av verksamhetsidkarens rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artiklarna 56-62
Miljöskyddslagen (86/2000) 42 § 3 mom., 58 § 1 mom. 4 punkten samt 81, 84 och 90 §
Lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) 7 § (525/2008) 1 mom. och 14 § (895/2008)
Lagen om Finansinspektionen 4 § 4 mom.
Förvaltningsprocesslagen 74 § 1 och 2 mom.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.