29.12.2006/3617 HFD:2006:103

Jäv hos ledamöter av en förvaltningsdomstol

I ett mål som gällde beslut om erkännande av examen var två ledamöter av Ålands förvaltningsdomstol inte jäviga att delta i behandlingen av beslutet till den del som målet gällde ersättning av rättegångskonstnader, trots att den ena ledamoten i egenskap av lagman i tingsrätten hade förhört sig om ändringssökandens behörighet och den andra i egenskap av tingsdomare i nämnda domstol hade fattat beslut om att ändringssökanden inte fick uppträda som rättegångsombud i tingsrätten.

Rättegångsbalken 13 kap. 7 § 2 och 3 mom.
Europarådets människorättskonvention artikel 6
Förvaltningsprocesslagen 74 § 1 och 2 mom. och 76 § 1 mom.

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

Utbildningsstyrelsen har med sitt beslut 19.10.2004 med stöd av 8 och 9 § i lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen (419/1997) beslutat att Bert Gunnar Häggbloms examensbevis medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs högre högskoleexamen. Examensbeviset medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs juris kandidatexamen sedan Häggblom genomgått ett behörighetsprov om det finländska rättssystemets struktur och källor anordnat av juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Helsingfors universitets juridiska fakultet bestämmer om provets detaljinnehåll.

Utbildningsstyrelsen har rättat sitt beslut från 19.10.2004 och 17.1.2005 beslutat att Häggbloms bevis 29.9.1983 över anlagd jur. kand. examen vid Uppsala universitet i Sverige, förutom behörigheten för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs högre högskoleexamen, med hänsyn till hans yrkeserfarenhet även medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs juris kandidatexamen.

Ålands förvaltningsdomstols avgörande

Ålands förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut på Häggbloms besvär konstaterat att utbildningsstyrelsen har rättat sitt 19.10.2004 givna beslut och 17.1.2005 beslutat att Häggbloms bevis 29.9.1983 över avlagd jur. kand. examen vid Uppsala universitet i Sverige, förutom behörigheten för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs högre högskoleexamen, med hänsyn till hans yrkeserfarenhet även medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs juris kandidatexamen. På grund av utbildningsstyrelsens beslut 17.1.2005 har avgivande av vidare utlåtande förfallit över det yrkandet att utbildningsstyrelsens beslut 19.10.2004 skall upphävs.

Staten har ålagts ersätta Häggbloms rättegångskostnader med 500 euro jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen från det att en månad förflutit från den dag då beslutet varit tillgängligt för parterna.

För övrigt har givande av vidare utlåtande med anledning av besvären förfallit.

Enligt besvärsanvisningen fick beträffande rättegångskostnaderna ändring i beslutet sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. I övrigt fick med beaktande av bestämmelsen i 5 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen ändring inte sökas genom besvär.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Bert Häggblom har i sina besvär yrkat att Ålands förvaltningsdomstols beslut upphävs och ärendet återförvisas till förvaltningsdomstolen för ny behandling, då ledamöterna Kenneth Nygård och Kristina Fagerlund har varit jäviga att behandla ärendet.

Alternativt, såvida jävsinvändningen med ändring av förvaltningsdomstolens beslut förkastas, har Häggblom yrkat att rättegångskostnader om 2 440 euro jämte laga ränta utdöms i stället för det av förvaltningsdomstolen utdömda beloppet 500 euro, samt att rättegångskostnader om 610 euro samt kostnaden för rättegångsavgift utdöms i högsta förvaltningsdomstolen.

Ledamöterna Kenneth Nygård och Kristina Fagerlund har som lagman respektive tingsdomare befattat sig med ärendets grundproblematik i tingsrätten och i den egenskapen fattat olika beslut som berört Häggbloms behörighet.

Lagman Nygård har 6.10.2004 tillställt Häggblom en skrivelse, i vilken lagmannen redan har tagit ställning till huvudsaken i målet. Detta visar att han inte skulle ha kunnat fatta beslut i huvudsaken och besluta i saken. Därtill har han i en annan rättegång försökt stoppa Häggblom som ombud.

Beträffande tingsdomare Fagerlund har hon 15.10.2004 fattat beslut i en fråga som gällde besvärens huvudfråga i detta mål. Därtill har hon även senare fattat beslut i samma fråga.

Uppenbart är att både Fagerlund och Nygård lika väl som utbildningsstyrelsen (sedan år 1997) läst lagen fel och hakat upp sig på förordningstext i stället för att läsa lagtexten.

Helt uppenbart är att både Fagerlund och Nygård på grund av jäv varit förhindrade att handlägga det aktuella ärendet i förvaltningsdomstolen, då det föreligger starka skäl att anta att det föreligger grunder som är ägnade att rubba förtroendet för deras opartiskhet i ärendet.

Därtill strider det mot europeiska konventionen om mänskliga rättigheter att blanda ihop två domstolar på detta sätt med delvis samma medlemmar i de båda domstolarna. I detta mål har behandlingen, utgående från domstolens sammansättning, stridit mot reglerna om oavhängig och opartisk domstol (jämför målet Kingsley mot Förenade Konungariket).

Det bör även göras en jämförande tolkning av jäv, då Ålands förvaltningsdomstol 26.1.2005 beslutat om jäv angående att en hälsonämnds ordförande uttalat sig i en dagstidning, vilket medfört jäv. I det nu aktuella målet har även lagman Nygård gått ut i pressen och uttalat sig i behörighetsfrågan på ett sådant sätt att jäv föreligger.

Jävsproblematiken togs även upp i besvären, vilket förvaltningsdomstolen inte uttalat sig om.

Jäv torde under alla omständigheter föreligga för nämnda ledamöter i detta mål, varför ärendet skall återförvisas för att få en rättvis och saklig bedömning.

Efter det utbildningsstyrelsen givit sitt svar har Häggblom inte fått bemöta svaret. Detta är ett fel i handläggningen som utgör grund för återförvisning av ärendet.

Förvaltningsdomstolen har utan att motivera sitt ställningstagande utdömt endast 500 euro i rättegångskostnader, vilket i arvode innebär 409,85 euro och i mervärdeskatt 90,15 euro. Detta innebär att ombudet enbart skulle ha haft en tidsåtgång om 2,73 timmar för att uppgöra besvären, vid en timdebitering om 150 euro per timme. I besvären framgår klart och tydligt processadressen och att mervärdesskatt yrkats på beloppet.

Beslutet om 500 euro visar att majoriteten i domstolen försöker lägga in personliga aspekter i målet, något som inte hör hemma i en dylik process, då dessa domare inte skall påverkas av sina tidigare felaktiga beslut. Uppenbart har domarna någonting personligt emot Bert Häggblom, eftersom beloppet som dömts ut väsentligt understiger vad andra förvaltningsdomstolar i Finland utdömer. Utbildningsstyrelsen behövde 60 dygn på sig att avge sitt bemötande, eftersom den begärt förlängning och beviljats detta av lagman Nygård, som veterligen i andra fall inte beviljar tilläggstid. Uppenbart ansåg han att frågan var komplicerad. Såvida förvaltningsdomstolen ansåg att det var fråga om ett enkelt fall, torde det inte ha förelegat någon grund att ge utbildningsstyrelsen förlängd tid för att ingiva bemötandet.

Aktuellt besvär har påvisat en av de större rättsskandalerna i Finland beträffande felaktig finländsk lagtillämpning, som skett under en lång tid, från år 1997 tills den rättsutredning gjordes som framgått i besvären. Utbildningsstyrelsen har ansett att yrkeserfarenhet inte har någon som helst betydelse för behörighet från det att utbildningsstyrelsen började handlägga dessa ärenden tills de besvarade dessa besvär.

Utbildningsstyrelsen har varit rakryggad och vid noggrann genomgång av besvären kommit till att den uppenbart oriktigt tillämpat lagstiftningen. Besvären har inneburit att upp mot ett hundratal jurister i och med detta numera av utbildningsstyrelsen ansetts som behöriga i Finland utgående från yrkeserfarenhet. I och med att besvären inlämnades skrevs inga nya intyg ut mellan november 2004 och slutet av januari månad 2005.

Utbildningsstyrelsen har inte motsatt sig de yrkade rättegångskostnaderna. Ombudet har vid uppsättande av besvären använt över 40 arbetstimmar till genomgång av förarbeten, lagstiftning och EU-rätt.

Utgående från motpartens svar på de aktuella besvären och den tid som nedlagts, är ett yrkat arvode om 2 000 euro samt därtill mervärdeskatt om 440 euro skäligt.

Utredningar i högsta förvaltningsdomstolen

Utbildningsstyrelsen har gett ett yttrande.

I 5 § i förvaltningsprocesslagen bestäms, att med ett beslut över vilket besvär kan anföras avses en åtgärd varigenom ett ärende har avgjorts eller lämnats utan prövning. På grund av att enligt det beslut som besvären gäller givande av ytterligare yttrande förfaller och det sålunda inte är fråga om ett beslut över vilket besvär kan anföras, anser utbildningsstyrelsen, att Häggbloms besvär skall lämnas utan prövning.

Om Häggbloms besvär till denna del ändå prövas, konstaterar ämbetsverket att ledamöterna i Ålands förvaltningsdomstol Nygård och Fagerlund uppenbarligen torde ha varit jäviga vid behandlingen av Häggbloms besvär.

Häggblom har haft skäl att av Ålands förvaltningsdomstol kräva ersättning för rättegångskostnader. Det till honom utdömda beloppet 500 euro anser ämbetsverket vara ett med tanke på omständigheterna alltför högt belopp, varför det föreslås att beloppet sänks. När det gäller ersättning för kostnaderna med anledning av besvären till högsta förvaltningsdomstolen, finner utbildningsstyrelsen dem vara omotiverade, eftersom Häggblom inte i det skedet hade ett verkligt behov av rättsskydd efter ämbetsverkets nya, ut hans synvinkel positiva beslut 17.1.2005.

Bert Häggblom har givit ett genmäle. Utbildningsstyrelsen har fel då den anser att besvär inte kan anföras. Beslut har fattats om rättegångskostnader, därav följer att besvärsgrund föreligger. Utbildningsstyrelsens yrkande på att rättegångskostnaderna i förvaltningsdomstolen skall sänkas kan inte tas till prövning, då utbildningsstyrelsen inte anfört besvär över detta.

Utbildningsstyrelsen anser att skäl för rättegångskostnader föreligger. Med tanke på att både utbildningsstyrelsen och högsta domstolen haft fel i denna fråga och Häggbloms ombud har visat att fel förelegat och godkänts, så bör det yrkade beloppet bifallas med tanke på det omfattande utredningsarbetet.

Utbildningsstyrelsen vitsordar sakligt att ledamöterna i Ålands förvaltningsdomstol Nygård och Fagerlund uppenbarligen torde varit jäviga vid behandlingen av besvären. Till denna del är både Häggblom och motparten helt eniga. Då jäv är en absolut processförutsättning, bör målet återförvisas till Ålands förvaltningsdomstol för saklig behandling.

Häggblom har ytterligare i ersättning för rättegångskostnader yrkat 183euro jämte ränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Bert Häggbloms besvär

1) Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte Häggbloms besvär till den del som de gäller erkännande av examen. Ålands förvaltningsdomstols beslut står till denna del fast.

2) Högsta förvaltningsdomstolen förkastar Häggbloms besvär över Ålands förvaltningsdomstols beslut till den del som de grundar sig på invändning om jäv och att Häggblom inte har blivit hörd.

3) Med förkastande i övrigt av Häggbloms yrkande på ersättning för rättegångskostnader ändrar högsta förvaltningsdomstolen Ålands förvaltningsdomstols beslut så, att Finska staten till Häggblom skall betala 1 200 euro jämte dröjsmålsränta som ersättning för Häggbloms rättegångskostnader i Ålands förvaltningsdomstol. I nämnda 1 200 euro ingår de 500 euro som förvaltningsdomstolen redan har bestämt att Finska staten skall betala till Häggblom. Dröjsmålsränta på beloppet skall betalas enligt den räntefot som anges i 4 § i räntelagen från den dag då en månad förflutit sedan högsta förvaltningsdomstolen har givit detta beslut.

4) Med förkastande i övrigt av Häggbloms yrkande på ersättning för sina rättegångskostnader bestämmer högsta förvaltningsdomstolen att Finska staten till Häggblom skall betala 300 euro jämte dröjsmålsränta som ersättning för Häggbloms rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen. Dröjsmålsränta på beloppet skall betalas enligt den räntefot som anges i 4 § i räntelagen från den dag då en månad förflutit sedan högsta förvaltningsdomstolen har givit detta beslut.

Motiveringar

1) Rättsskyddsbehovet

Bert Häggblom har hos utbildningsstyrelsen anhållit om att den juris kandidatexamen som han 9.9.1983 har avlagt vid Uppsala universitet i Sverige skall ge honom behörighet för tjänst, som har högre högskoleexamen som behörighetskrav och att han skall kunna verka som rättegångsombud enligt 15 kap. 2 § i rättegångsbalken.

Ålands förvaltningsdomstol har i sitt överklagade beslut konstaterat att utbildningsstyrelsen har rättat sitt beslut från 19.10.2004 och 17.1.2005 bestämt att den examen som Häggblom 9.9.1983 har avlagt vid Uppsala universitet i Sverige medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs högre högskoleexamen och att examensbeviset tillsammans med Häggbloms yrkeserfarenhet vidare medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs juris kandidatexamen. Utbildningsstyrelsens beslut 17.1.2005 har medfört att det inte längre finns någon anledning för högsta förvaltningsdomstolen att yttra sig om ovan nämnda yrkande i Häggbloms besvär.

Ett avgörande av högsta förvaltningsdomstolen behövs inte heller längre för att tillgodose Häggbloms rättsskydd i ovan nämnda fråga. Följaktligen skall hans besvär till denna del lämnas utan prövning.

2) Frågan om jäv hos förvaltningsdomstolens ledamöter

Enligt 1 § i lagen om Ålands förvaltningsdomstol är Ålands förvaltnigsdomstol allmän regional förvaltningsdomstol i landskapet Åland. Ålands förvaltningsdomstol verkar i anslutning till Ålands tingsrätt.

Enligt 5 § i nämnda lag är förvaltningsdomaren ordförande för domstolens sammanträden. Lagmannen och tingsdomarna vid Ålands tingsrätt är övriga ledamöter i förvaltningsdomstolen. Om förvaltningsdomaren har förhinder är lagmannen ordförande vid domstolens sammanträde.

Häggblom har i sina besvär ansett att ledamöterna av Ålands förvaltningsdomstol Kenneth Nygård och Kristina Fagerlund enligt 13 kap. 7 § 2 och 3 mom. i rättegångsbalken har varit jäviga att behandla erkännandet av Häggbloms examen därför att de tidigare i Ålands tingsrätt har behandlat frågor som har berört Häggblom.

Avgörandet ovan i punkt 1 i detta beslut medför att jävsfrågan kan ha betydelse endast till den del som ärendet gäller förvaltningsdomstolens behandling av Häggbloms yrkande på ersättning för sina rättegångskostnader.

Om jäv för en person som behandlar ett besvärsärende samt om framställande och behandling av en jävsinvändning gäller enligt 76 § 1 mom. i tillämpliga delar vad som i 13 kap. rättegångsbalken bestäms om domarjäv.

Enligt 13 kap. 7 § 2 mom. i rättegångsbalken är en domare jävig att på nytt i samma domstol behandla samma ärende eller en del av det, om det finns grundad anledning att misstänka att domaren har en förhandsinställning i saken på grund av ett avgörande som domaren tidigare har träffat i saken eller av någon annan särskild orsak. Enligt 13 kap. 7 § 3 mom. i rättegångsbalken är en domare också jävig om någon annan omständighet som kan jämställas med de omständigheter som avses i nämnda 13 kap. ger grundad anledning att ifrågasätta domarens opartiskhet i saken.

Av handlingarna framgår att förvaltningsdomstolsledamoten Kenneth Nygård i egenskap av lagman vid Ålands tingsrätt efter att högsta domstolen hade givit ett avgörande som gällde ett rättegångsombuds behörighet (HD:2004:98) skriftligen i två fall hade förhört sig om Häggbloms behörighet att fungera som rättegångsombud i tingsrätten och att förvaltningsdomstolsledamoten Kristina Fagerlund i egenskap av tingsdomare i Ålands tingsrätt efter att högsta domstolen hade givit ovan nämnda avgörande vid två olika rättegångar hade vägrat Häggblom rätt att fungera som rättegångsbiträde i Ålands tingsrätt.

I de mål som tidigare har behandlats i tingsrätten har tingsrätten iakttagit högsta domstolens avgörande 5.10.2004 (HD:2004:98). Avgörandet gällde en person som i Sverige har avlagt juris kandidatexamen, men inte hade utrett sin rätt att verka som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i någon annan stat med vilken Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater hade ingått ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet för advokater. Eftersom personen i fråga inte hade avlagt ett sådant lämplighetsprov som föreskrivs i 6 §
2 mom. i lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen, fick han inte uppträda som rättegångsombud i ett utsökningsbesvärsärende.

Ålands tingsrätt har inte givit något avgörande i frågan om huruvida en i Sverige avlagd juris kandidatexamen medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken krävs juris kandidatexamen. Nygårds ovan nämnda förfrågningar och Fagerlunds ovan nämnda beslut innehåller inte heller sådana yttranden med vilka de på förhand skulle ha tagit ställning till erkännandet av examen och följaktligen inte heller till den sak som nu behandlas och som gäller ersättande av rättegångskostnader. I förvaltningsdomstolen har saken gällt erkännande av examina och i tingsrätten Häggbloms behörighet att fungera som rättegångsombud. Följaktligen har det inte varit fråga om samma sak på det sätt som avses i 13 kap. 7 § 2 mom. i rättegångsbalken.

Ovan nämnda förfrågningar av Nygård eller beslut av Fagerlund innehåller inga ställningstaganden som skulle gälla erkännandet av examen och följaktligen inte heller ersättningen av rättegångskostnaderna, vilket det nu är fråga om.

Det finns inte heller någon grundad anledning att misstänka att Nygård och Fagerlund på det sätt som avses i 13 kap. 7 § 2 mom. i rättegångsbalken med anledning av ett avgörande som de tidigare har träffat i saken eller av någon annan särskild orsak skulle ha haft en förhandsinställning i saken.

Nygård och Fagerlund har följaktligen inte med stöd av ovan nämnda lagrum varit jäviga att som ledamöter delta i förvaltningsdomstolens behandling av den sak som det nu är frågan om och som enbart avser rättegångskostnader.

Enligt en artikel som 25.11.2004 publicerades i tidningen Åland har lagman Kenneth Nygård konstaterat att högsta domstolens beslut i november 2004 om finsk juristutbildning, advokatexamen eller lämplighetsprov som krävs av dem som agerar som rättegångsombud i finska domstolar gäller samtliga i Finland verksamma jurister, även dem som är verksamma på Åland.

Tidningsintervjun med Nygård ger lika litet som andra omständigheter som har framgått i ärendet någon grundad anledning att ifrågasätta Nygårds opartiskhet på det sätt som avses i 13 kap. 7 § 3 mom. i rättegångsbalken.

Förvaltningsdomstolens beslut står inte heller i strid med artikel 6 i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter.

Behovet att höra Häggblom i Ålands förvaltningsdomstol

Enligt 34 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen skall en part innan ett ärende avgörs beredas tillfälle att avge förklaring med anledning av andras yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan ärendet avgöras utan att en part hörs om yrkandet lämnas utan prövning eller omedelbart förkastas eller om hörande av annan orsak är uppenbart onödigt.

Såsom ovan har konstaterats, har Ålands förvaltningsdomstol i sitt överklagade beslut konstaterat att utbildningsstyrelsen har rättat sitt beslut från 19.10.2004 och 17.1.2005 bestämt att den examen som Häggblom 9.9.1983 har avlagt vid Uppsala universitet i Sverige medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs högre högskoleexamen och att examensbeviset tillsammans med Häggbloms yrkeserfarenhet vidare medför behörighet för en tjänst eller uppgift för vilken det krävs juris kandidatexamen. Utbildningsstyrelsens beslut 17.1.2005 har medfört att det inte längre har funnits någon anledning för förvaltningsdomstolen att yttra sig om ovan nämnda yrkande i Häggbloms besvär. Det har därför varit uppenbart onödigt att höra Häggblom. Ålands förvaltningsdomstol har följaktligen inte förfarit felaktigt genom att inte höra Häggblom med anledning av utbildningsstyrelsens beslut 17.1.2005.

Häggbloms besvär skall således förkastas till dessa delar.

3) Ersättning för rättegångskostnaderna i Ålands förvaltningsdomstol

Enligt 74 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen är en part skyldig att ersätta en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det särskilt med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att denne själv får bära sina rättegångskostnader. Det som stadgats om part kan också tillämpas på den förvaltningsmyndighet som har fattat beslutet. Då frågan om en offentlig parts ersättningsskyldighet prövas skall enligt 2 mom. i nämnda paragraf särskilt beaktas om rättegången har orsakats av ett fel hos myndigheterna.

Med hänsyn till målets natur och betydelse samt även den omständigheten att utbildningsstyrelsen rättade sitt beslut från 19.10.2004, när besvären redan var anhängiga i Ålands förvaltningsdomstol, vore det oskäligt om Häggblom skulle få bära sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen själv till hela den del som dessa kostnader överstiger 500 euro. Därför skall ersättningsbeloppet höjas.

4) Ersättning för rättegångskostnaderna i högsta förvaltningsdomstolen

Med beaktande av ärendets utgång i högsta förvaltningsdomstolen vore det oskäligt om Häggblom skulle få bära alla sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen själv.

Utbildningsstyrelsens yrkanden

Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte utbildningsstyrelsens yrkande på nedsättning av den ersättning om 500 euro som Bert Häggblom tilldömts som ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen.

Motivering

Utbildningsstyrelsen har i sin förklaring till högsta förvaltningsdomstolen yrkat på nedsättning av det belopp om 500 euro som har bestämts att betalas till Häggblom som ersättning för hans rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen. Utbildningsstyrelsen har inte inom utsatt besvärstid hos högsta förvaltningsdomstolen överklagat Ålands förvaltningsdomstols beslut om ersättning av rättegångskostnaderna.

Utbildningsstyrelsens yrkande skall därför lämnas utan prövning med stöd av 51 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

I ärendets avgörande har deltagit förvaltningsråden Pirkko Ignatius, Niilo Jääskinen, Ahti Vapaavuori, Eila Rother och Matti Halén. Ärendets föredragande Marja Leena Kemppainen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.