9.11.2006/2960 HFD:2006:84

Markanvändning och byggande - Inlösen - Inlösningsgrunder - Generalplan - Kommun - Markpolitik - Markanskaffning

I 99 § i markanvändnings- och bygglagen bestäms om en kommuns möjlighet att skaffa mark genom inlösen. I paragrafen anges flera grunder på vilka en kommun vid behov av miljöministeriet kan beviljas tillstånd att lösa in ett område som behövs för samhällsbyggande. I det fall som besvären gällde var det frågan om sådan inlösen med stöd av en generalplan som avses i paragrafens 3 mom.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt 20 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen
skall kommunen handha markpolitiken på sitt område. Genom markanvändnings- och bygglagen samt en senare lag om ändring av nämnda lag (222/2003) hade kommunernas urval av markpolitiska instrument ökats. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de nya bestämmelserna inte hade varit avsedda att kringskära kommunens möjligheter att välja mellan olika markpolitiska instrument eller inskränka kommunens möjlighet att skaffa mark genom inlösen. Den i besvären anförda motiveringen att staden inte i tillräcklig utsträckning skulle ha utrett de olika markpolitiska instrument som den hade haft till sitt förfogande vid planläggningen, såsom möjligheterna att ingå markanvändningsavtal, utgjorde därför inget hinder för att bevilja tillstånd till inlösen, trots den princip som framgår av 4 § 1 mom. andra meningen i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.