5.5.2006/1042 HFD:2006:23

Handikapptjänster - Maskiner och anordningar - Dator

Ersättning för kostnader föranledda av datoranskaffning söktes i den avsikten att ett handikappat barn med denna apparat skulle kunna förbättra sin läs- och skrivförmåga. Eftersom apparaten följaktligen inte skulle användas i syfte att en handikappad skall klara sina dagliga funktioner, kunde kostnaderna inte bestämmas att ersättas med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp.

9 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp
17 § 2 mom. i förordningen om service och stöd på grund av handikapp

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

Socialchefen i X kommun har med sitt beslut av 6.4.2004 avslagit A:s anhållan om ersättning för anskaffning av dator jämte utrustning. Beslutet har motiverats med att datorn bedömdes höra till en familjs normala hushåll och därmed inte medförde merkostnader på grund av handikapp som skulle berättiga till ersättning med stöd av 17 § i förordningen om service och stöd på grund av handikapp.

Socialnämnden i X kommun, hos vilken A yrkat rättelse, har 2.6.2004 beslutat att inte ändra socialchefens beslut med tilläggsmotiveringen att datorn inte var nödvändig för kommunikation, utan var avsedd att träna och öva läs- och skrivförståelse, för vilka skilda program kan skaffas och för vilka ersättning kan sökas.

A hade i sina besvär till Ålands förvaltningsdomstol yrkat att socialnämndens beslut skulle upphävas.

A:s son, B, led av Tourettes syndrom, ADHD och dyslexi. Också hennes dotter led av dyslexi. För att klara hennes skolgång har familjen för egna medel köpt en dator till dottern.

Kommunen bemötte familjer med ADHD-barn ojämlikt vid beviljandet av ersättningar enligt handikappservicelagen. Det var inte fråga om normal användning av dator, utan om ett hjälpmedel för barnen på grund av deras funktionshinder. Eftersom sonen hade bristande impulskontroll, var det inte realistiskt att barnen skulle samsas om en dator. Dessutom använde de olika specialprogram. Med datorns hjälp förbättrades sonens förmåga att kommunicera. Datorn var ett hjälpmedel som han dagligen behövde för att klara sig så självständigt som möjligt.

Socialnämnden i X kommun har i sitt utlåtande anfört att beslut om ersättning för data fattas enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp och inga andra lagar. Socialnämnden är medveten om B:s handikapp, men har ändå ansett att B:s funktionsstörning inte är grund för att bevilja ersättning. Datan som utrustning betraktad är sådan utrustning som i allmänhet finns i hemmen och därför inte medför extra kostnader på grund av handikappet. B behöver inte data för att kunna kommunicera, utan för att träna med sina läs- och skrivsvårigheter. För detta ändamål behöver han speciella program.

Olika sorters ansökningar behandlas med stöd av ovan nämnda lag enligt sökandens speciella situation och besluten baserar sig på individens speciella situation och behov. När det gäller ersättningar som beviljas med stöd av 17 § i motsvarande förordning, stadgas att de faktiska kostnaderna för anskaffningarna kan ersättas till hälften. Det föreligger således inte en subjektiv rätt till nämnda ersättning.

Ersättning för data till B skall inte beviljas med stöd av 17 § i förordningen om stöd och service på grund av handikapp. Socialnämnden har yrkat att besväret skall förkastas.

A har givit sitt genmäle med anledning av socialnämndens utlåtande och däri anfört att Folkpensionsanstalten har gjort en bedömning av B:s funktionshinder och beviljat honom förhöjt vårdbidrag. I de beslut som A har fått från kommunen i detta ärende har det inte framkommit att en prövning av B:s handikapp eller de konsekvenser det medför i familjen skulle ha blivit gjord. Det förefaller närmast som om socialnämnden hade bestämt att av princip inte bevilja ersättning för dator. Däremot har man erbjudit ersättning för sådan programvara som han redan har fått tillhanda från Folkhälsans habiliteringsavdelning och också skulle ha fått via skolan.

I B:s fall fungerar det inte att dela en dator med andra familjemedlemmar p.g.a. hans funktionshinder. Socialnämndens beslut förefaller mera baserat på allmänna riktlinjer eller principer i stället för en individuell prövning av behovet och situationen. Socialnämnden har själva noterat att besluten skall baseras på den sökandes speciella situation och behov, men så har inte skett. Det finns inget som tyder på det i socialnämndens tidigare beslut.

Ålands förvaltningsdomstols avgörande

Ålands förvaltningsdomstol har med sitt beslut upphävt socialnämndens i X kommun beslut och återförvisat ärendet till socialnämnden för ny behandling.

Som motivering har förvaltningsdomstolen yttrat att enligt 9 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp ersätts en handikappad, i enlighet med det behov som följer av hans handikapp, helt eller delvis för sina kostnader för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara sina dagliga funktioner. Enligt 17 § 1 mom. i motsvarande förordning betalas ersättning för kostnader för anskaffning av andra redskap, maskiner eller anordningar än sådana som hör till den medicinska rehabiliteringen till en handikappad som på grund av sitt handikapp behöver dessa för att kunna förflytta sig, kommunicera eller klara sig hemma eller i sin fritidsverksamhet.

B har enligt handlingarna på grund av handikapp särskilda behov av att förbättra sin läs- och skrivförmåga, varvid en dator kan vara ett väsentligt hjälpmedel. Han har sålunda ett sådant behov av dator som avses i 9 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp och 17 § 1 mom. i motsvarande förordning. Socialnämnden borde därför inte ha avslagit A:s anhållan om ersättning för anskaffning av dator på i beslutet nämnda grunder.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Socialnämnden i X kommun har ansökt om tillstånd att få anföra besvär över Ålands förvaltningsdomstols beslut och i sina besvär yrkat att Ålands förvaltningsdomstols beslut upphävs och att socialnämndens beslut 29.6.2004 åter försätts i kraft.

Vid bedömningen av om dator kan beviljas eller inte skall beslutet grunda sig på den enskilda individens behov. I detta ärende finns en skillnad i användningen av dator för kommunikation och för träning av kommunikation. En dator är en sådan apparat som hör till en familjs normala hushåll och därmed inte medför merkostnader på grund av handikapp och således inte berättigar till ersättning med stöd av lag om service och handikapp och motsvarande förordning. Man måste dock ha tillgång till dator för att kunna använda programmen, men då en dator är en vanlig apparat i hushållen i dag är det inte själva apparaten som underlättar träningen, utan de program som är speciellt avsedda för barn med ADHD. Det är således programmen som ger träningen.

En dator kan beviljas för sådant handikapp som medför att personen inte kan kommunicera eller uttrycka sig verbalt och där datorn kan vara ett sätt att kommunicera visuellt. Av handlingarna framgår att B behöver träna för att kommunicera, inte att han inte kan kommunicera verbalt. Det framkommer inte ur läkarintygen att B är i behov av en dator. Att familjens barn har svårt att samsas om en befintlig dator kan inte vara orsak att bevilja ersättning för ytterligare en dator.

A har givit sin förklaring med anledning av socialnämndens besvär och däri anfört att besvären uttrycker mycket av socialnämndens inställning och okunskap om vad ADHD innebär samt om familjens situation. Det handlar inte om något vanligt syskongnabb, utan det är för båda barnen fråga om ett hjälpmedel och båda barnen är beroende av en dator för att klara sin vardag. Den dator som B:s syster använder p.g.a. sin dyslexi har familjen själva skaffat och inte sökt ersättning för. A har ansett att det inte har förekommit en jämställd behandling av barn med ADHD när det gäller vem kommunen har beviljat data eller inte.

Socialnämnden i X kommun har givit sitt genmäle med anledning av A:s förklaring och däri anfört att nämnden inte har bestridit att B har en funktionsstörning och att han behöver träna på grund av sina läs- och skrivsvårigheter, men nämnden har fortsättningsvis ansett att det är programmen som ger träning och inte en dator. En dator är vanligt förkommande i hushållen och medför inte en merkostnad för funktionsstörningen. Det föreligger en skillnad i sättet att använda data. B kan kommunicera verbalt och behöver inte en dator för att kunna kommunicera. B behöver däremot träna i att kommunicera och det gör han med hjälp av programmen. Träningen sker således med hjälp av program och inte endast via själva datorn.

Den omständigheten att andra har beviljats dator medför inte att B skall beviljas dator. Det är fortfarande fråga om en individuell bedömning.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar socialnämnden i X kommun besvärstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver Ålands förvaltningsdomstols beslut och försätter åter i kraft socialnämndens beslut.

Motiveringar

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp ersätts en handikappad bl. a. för kostnaderna för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som han behöver för att klara sina dagliga funktioner. Kostnaderna ersätts så som närmare stadgas genom förordning.

I 17 § 1 mom. i motsvarande förordning stadgas att ersättning för kostnader för anskaffning av andra redskap, maskiner eller anordningar än sådana som hör till den medicinska rehabiliteringen betalas till en handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom behöver dessa för att kunna förflytta sig, kommunicera eller klara sig hemma eller i sin fritidsverksamhet.

Enligt handlingarna har B på grund av handikapp särskilda behov att förbättra sin läs- och skrivförmåga, varvid datorn kan vara ett väsentligt hjälpmedel. Apparaten används dock inte i så fall för att en handikappad skall klara sina dagliga funktioner såsom lagen om service och stöd på grund av handikapp förutsätter. Av handlingarna framgår inte heller några övriga grunder, med stöd av vilka apparatens anskaffningskostnader kunde ersättas enligt den nämnda lagen. Därför måste Ålands förvaltningsdomstols beslut upphävas och socialnämndens i X kommun beslut åter försättas i kraft.

I detta beslut har högsta förvaltningsdomstolen inte tagit ställning till om kostnaderna kan ersättas med stöd av den lagstiftning som gäller medicinsk rehabilitering.

I ärendets avgörande har deltagit förvaltningsråden Ilmari Ojanen, Niilo Jääskinen, Ahti Vapaavuori, Jukka Mattila och Matti Halén. Föredragande i ärendet var Tuulia Riikonen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.