26.1.2006/104 HFD:2006:2

Markanvändning och byggande - Ändring av detaljplan - Innehållskrav - Kvartersområde för affärsbyggnader - Stor detaljhandelsenhet - Plats som är upptagen på UNESCO:s världsarvslista - Gamla Raumo - Värnande av den byggda miljön - Riksomfattande mål för områdesanvändningen

Stadsfullmäktige i Raumo hade godkänt en ändring av en detaljplan, som innebar att på planområdet skulle finnas två kvartersområden för affärsbyggnader i vilka en stor detaljhandelsenhet fick placeras. Det var frågan om kvarteret nr 242, som bildade planområdes västra del och på vilken redan fanns en affärsbyggnad med ca 9 000 m2 våningsyta, samt kvarteret nr 114, som bildade planområdets östra del. Besvär anfördes över stadsfullmäktiges beslut. Förvaltningsdomstolen förkastade besvären.

De stora detaljhandelsenheterna i detaljplanen skulle komma att befinna sig på något mindre än 500 meters avstånd från centrum av Gamla Raumo. Det kortaste avståndet till trähusen i Gamla Raumo skulle bli ca 200 meter och avståndet till Det heliga korsets kyrka något över 300 meter. I sin egenskap av gammalt nordiskt trähusområde har Gamla Raumo upptagits på den världsarvslista över objekt av särskilt stort universellt värde som avses i konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv. Gamla Raumo kan karakteriseras som ett i stadsstrukturellt hänseende enhetligt område, till vilket hör ett välbevarat historiskt byggnadsbestånd, gatunät och ett levande stadssamhälle med mångsidiga tjänster och butiker. Gamla Raumo är ett av de objekt som tagits med i miljöministeriets och Museiverkets inventering över kulturhistoriska miljöer av riksbetydelse.

I kvarter nr 242 hade bland annat reserverats byggyta för en stor detaljhandelsenhet med byggrätten 15 000 m2 (våningsyta). Byggytan hade angivits med beteckningen 2010:13000/mo660, som i kvadratmeter angav den våningsyta som fick byggas före år 2010, samt byggrätten för näranslutna butiker, även den uttryckt i kvadratmeter våningsyta. Enligt en bestämmelse i planen skulle som näransluten butik inte betraktas lokaliteter för särskilt platskrävande specialaffärer. Oberoende av vad som i planen föreskrevs om näranslutna butikers byggrätt, fick på byggytan dock uppföras en butik med en våningsyta som översteg 1 000 kvadratmeter våningsyta. Begränsningarna i rätten att utnyttja byggytans byggrätten skulle upphöra att gälla år 2010. Minst 75 procent av den byggbara våningsytan måste dock tas i anspråk för en stor detaljhandelsenhet och/eller en särskilt platskrävande specialaffär.

I kvarter nr 114 hade bland annat reserverats byggyta för en stor detaljhandelsenhet med byggrätten 16 700 m2 (våningsyta). På samma sätt som i kvarter 242 hade byggytan angivits med beteckningen 2010:13000/m0660. Begränsningarna i rätten att utnyttja byggytans byggrätt skulle upphöra att gälla år 2010. Minst 78 procent av den byggbara våningsytan måste dock tas i anspråk för en stor detaljhandelsenhet och/eller en särskilt platskrävande specialaffär. I kvarteret anvisades dessutom med beteckningen kl1 bl.a. byggyta för en platskrävande specialaffär, dock så att denna byggyta även fick bebyggas med kontorslokaler och andra med den omgivande miljön förenliga produktionslokaler. Byggrätten var 7 000 kvadratmeter (våningsyta).

Kvartersområdet för affärsbyggnader hörde till ett område som i detaljplanen var försett med beteckningen sv3 och som utgjorde skyddszon för ett på UNESCO:s världsarvslista upptaget objekt. För skyddszonen gällde en planbestämmelse som föreskrev att byggverksamheten och trafiken på området skulle planeras och verksamheten där bedrivas med värnande av den särställning som Gamla Raumo hade från kulturhistorisk synpunkt och med hänsyn till sin stadsbild.

Högsta förvaltningsdomstolen förkastade besvären med uttalandet att när hänsyn togs till avståndet mellan Gamla Raumo och det område som ändringen av detaljplanen gällde samt den omständigheten att på detta mellanliggande område redan fanns många och även höga byggnader, planens bestämmelser om högsta tillåtna höjd för vattentak samt de med planen förknippade anvisningarna om byggsätt, skulle ett bebyggande av området i enlighet med detaljplanen inte få sådana verkningar för stadsbilden som med tanke på bestämmelserna i 54 § 2 mom. och 39 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen, vilka blev tillämpliga när det gällde att värna den byggda miljön i Gamla Raumo, skulle komma innebära att värden som utgjorde kulturarv skulle gå förlorade på ett sätt som inte skulle främja de riksomfattande målen för områdesanvändningen.

Högsta förvaltningsdomstolen yttrade vidare att detaljplanen, om den genomförs, innebär en betydlig ökning av affärsbyggnaderna i Gamla Raumos omedelbara närhet. Det är uppenbart att denna ökade byggnation inte kan undgå att försämra konkurrensbetingelserna och övriga verksamhetsbetingelser för de talrika detaljhandelsenheterna som nu verkar i Gamla Raumo. Att byggrätten enligt planen tas i bruk stegvis och att andelen specialaffärer begränsas förmår inte hindra denna utveckling, utan kan endast göra den långsammare. Oberoende av detaljplaneändringen har den affärsekonomiskt betingade strukturomvandlingen av handeln i Raumo såväl som på annat håll medfört och kommer sannolikt även i framtiden att medföra att butiker koncentreras till större enheter. Att sådana enheter uppstår i närheten av Gamla Raumo försämrar följaktligen å ena sidan verksamhetsbetingelserna för butikerna i Gamla Raumo, men å andra sidan kan den omständigheten att stadskärnan förblir centrum för handeln i staden även bidra till att Gamla Raumo bevaras som ett fungerande urbant samhälle. Under tidigare år har olika lokaler i trähusen i Gamla Raumo gjorts om till affärslokaler. Det historiska byggnadsbeståndet och den historiska stadsmiljön i Gamla Raumo har således formats utgående från de aktuella behoven vid varje enskild tidpunkt. De utredningar eller omständigheter som annars framgår av de handlingar som har legat till grund för detaljplanens dimensionering av affärsbyggnader, och som nämns i förvaltningsdomstolens beslut, har inte föranlett någon sådan slutsats att omfattningen eller arten av den byggrätt som i detaljplanen har anvisats för affärsbyggnader och bestämts av stadsfullmäktige skulle äventyra Gamla Raumos fortbestånd som ett levande historiskt urbant samhälle med sina tjänster och affärer.

Omröstning 4-1.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.