Finlex - Till startsidan
Prejudikat

31.8.2005

Prejudikat

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat

HFD:2005:56

Ämnesord
Markanvändning och byggande, Stranddetaljplan, Byggyta för strandbastu, Upphävande av beslut, Ändring av beslut, Förvaltningsdomstol, Besvärsrätt, Behörighet
År för fallet
2005
Meddelats
Diarienummer
1549/1/04
Liggare
2149

I ett förslag till stranddetaljplan hade A:s lägenhet A försetts med en beteckning som angav den riktgivande byggytan för en bastu (sa). Kommunfullmäktige hade godkänt stranddetaljplanen utan nämnda angivelse av bastuns byggyta. Förvaltningsdomstolen hade på A:s besvär med sitt beslut upphävt kommunfullmäktiges beslut till den del som fullmäktige hade strukit nämnda beteckning ur planen.

Förvaltningsdomstolens beslut innebar, trots det sätt på vilket beslutet var formulerat, inte att kommunfullmäktiges beslut delvis upphävdes, utan att kommunfullmäktiges beslut ändrades i sak. Följaktligen hade miljöcentralen rätt att söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut, utan hinder av vad som föreskrevs i 191 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen. I förvaltningsdomstolens beslut var det inte frågan om en sådan justerande rättelse som avsågs i 203 § i markanvändnings- och bygglagen. Därför, och när hänsyn togs till att prövningen av ärendet i förvaltningsdomstolen endast hade gällt lagligheten av den planelösning som godkänts genom kommunfullmäktiges beslut, har förvaltningsdomstolen inte haft behörighet att göra ovan nämnda ändring i planen. Förvaltningsdomstolens behörighet påverkades inte av att det var frågan om en stranddetaljplan som avsågs i 74 § i markanvändnings- och bygglagen. Av dessa orsaker upphävde och undanröjde högsta domstolen med anledning av miljöcentralens besvär förvaltningsdomstolens beslut och prövade omedelbart de besvär som A anfört hos förvaltningsdomstolen. Att i närheten av strandlinjen sätta ut en beteckning om byggytan för en bastu innebar att lägenhetens strandzon reserverades för byggande samt att en ny strandbyggplats bildades. När hänsyn togs till de strandbyggplatser som redan hade bildats på lägenhetens moderfastighet samt dessa byggplatsers läge, kravet på jämlik behandling av markägarna, hur mycket som enligt strandgeneralplanen fick byggas inom strandzonen samt bestämmelserna i 73 § 1 mom. 3 punkten och 74 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen, var den planelösning som kommunfullmäktige hade godkänt med sitt beslut inte lagstridig på den grunden att i fråga om A:s lägenhet inte hade angivits bastuns byggyta.

Till början av sidan