18.2.2005

Stadsfullmäktige i Tammerfors hade godkänt en ändring av en detaljplan som gällde en 5 455 kvadratmeter stor tomt i centrum av staden, i närheten av det område där Finlayson tidigare hade haft sin fabrik. Genomförandet av detaljplanen förutsatte att tre på tomten belägna lagerbyggnader av rödtegel med åstak revs. Den äldsta byggnaden hade uppförts år 1892 och omfattade 1 600 kvadratmeter. De två andra byggnaderna var uppförda på 1960-talet och omfattade 1 600 kvadratmeter respektive 580 kvadratmeter. Byggnaderna hade inga fönsteröppningar. Byggnaderna, som var kända under benämningen "bomullsmagasinen", hade tidigare använts av Finlaysons fabrik.

Efter att ha förrättat syn på platsen, ansåg högsta förvaltningsdomstolen det visserligen utrett att åtminstone den äldsta lagerbyggnaden redan till följd av sin ålder hade kulturhistorisk betydelse för den byggda miljön. När hänsyn dock togs till byggnadens avstånd från det vid stranden av Tammerkoski belägna, tätt bebyggda finlaysonska fabriksområdet samt användningen av marken mellan nämnda byggnader och fabriksområdet, var byggnadernas historiska anknytning till fabriksområdet inte omedelbart skönjbar i stadsbilden. Med hänsyn till sin storlek eller konstruktion kunde byggnaderna inte heller tillsammans med byggnaderna i den närmaste omgivningen anses bilda en med hänsyn till stadsbilden enhetlig och harmonisk helhet. Eftersom det enligt den utredning som man fått inte heller var möjligt att vid en förhandsbedömning anvisa ett sådan tekniskt och ekonomiskt genomförbart användningsändamål för byggnaderna som samtidigt även skulle göra det möjligt att bevara byggnadernas värde, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att planelösningen inte var lagstridig på den grunden att genomförandet av planen förutsatte att byggnaderna i fråga revs.