7.2.2005/245 HFD:2005:12

Inlösen - Markanvändning och byggande - Samhällstekniskt byggande - Allmänt behov - Vattenområde - Vattenlagen - Tillstånd till förhandsbesittningstagande - Besvärsförbud

Med stöd av 99 § i markanvändnings- och bygglagen beviljade miljöministeriet Helsingfors stad rätt att för att garantera förutsättningarna att anlägga Nordsjöhamnen lösa in ett ca 8,1 hektar stort vattenområde samt ett sådant tillstånd till förhandsbesittningstagande av vattenområdet som avses i 58 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (nedan inlösningslagen). Det vattenområde som avsågs i ansökan var i detaljplanen anvisat som vattenområde (W), medan det angränsande 1,9 ha stora vattenområdet hade anvisats att användas som hamnfält (LS-k). Ägare till andelar i vattenområdet överklagade miljöministeriets beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.
Enligt 87 § i inlösningslagen får ändring i statsrådets beslut om beviljande av tillstånd till förhandsbesittningstagande inte sökas genom besvär. När hänsyn togs till bestämmelsens syfte och ställning som en allmän bestämmelse om tillstånd till förhandsbesittningstagande, samt till att ärenden som hör till statsrådet avgörs också av vederbörande ministerier, gällde besvärsförbudet också detta beslut av miljöministeriet. Därför avvisade högsta förvaltningsdomstolen besvären till den del som de gällde det tillstånd till förhandsbesittningstagande som miljöministeriet hade beviljats staden.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade, att strävandena att utveckla Nordsjöhamnen, vilket är ett byggprojekt av riksomfattande betydelse, samt området i Borgarstrandsviken, som hör till Natura 2000-nätverket, så, att i synnerhet fågelfaunans levnadsförhållanden beaktas, i sig kan ligga till grund för inlösen av ett vattenområde för sådana arrangemang i anslutning till samhällsbyggande som avses i 99 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen, även om vattenområdet inte i planen anvisats som ett område som skall inlösas. I ansökan eller handlingarna fanns dock inte tillräcklig utredning om att de åtgärder som avsågs i ansökan skulle komma att gälla hela det område som staden begärde att få lösa in. Det som framfördes i ansökan eller som annars framgick av handlingarna gav inte heller möjligheter att bedöma i vilken mån de åtgärder som man hade för avsikt att vidta på vattenområdet förutsatte tillstånd enligt vattenlagen och om inlösen av det område som eventuellt behövdes för ändamålet eller inrättande av nyttjanderätt till området var möjligt i samband med nämnda tillståndsförfarande, varvid i ärendet skulle iakttas det förfarande som föreskrivs i vattenlagen samt de ersättningsgrunder som avses i 11 kap. i nämnda lag. Eftersom i ärendet inte heller hade presenterats någon utredning om varför åtgärderna krävde att kommunen blev ägare till området, kunde allmänt behov inte anses förutsätta inlösen. Av denna anledning upphävde högsta förvaltningsdomstolen miljöministeriets beslut.
Omröstning 4-1.
Se och jfr HFD 20.12.2004 liggare nummer 3337.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.