22.12.2004/3339 HFD:2004:110

Förvaltningsdomstols beslut - Delgivning - Kommuns besvärstid - Godkännande av detaljplan

Förvaltningsdomstolens beslut, med vilket kommunfullmäktiges beslut gällande godkännande av detaljplan hade upphävts, hade sänts till kommunen som vanligt brev.
Kommunens besvärstid räknades från brevets ankomstdag.

Förvaltningsprocesslagen 22 §, 26 § 1 mom., 51 § 2 mom. och 55 § 1 mom. (435/2003)
Förvaltningslagen 59 § och 60 § 1 mom.
Markanvändnings- och bygglagen 188 § 1 mom. och 191 § 3 mom.
Kommunallagen 97 § och 100 §

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handlägging

Kommunfullmäktige i Korsholm har 5.6.2003 godkänt ett förslag till utvidgning av Svedjebackens detaljplaneområde i Karperö by.

Vasa förvaltningsdomstol har med anledning av A:s och B:s besvär upphävt kommunfullmäktiges beslut.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Kommunstyrelsen i Korsholm har i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut upphävs.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har handlagt ärendet. Besvären lämnas utan prövning.

Motiveringar:

Tillämpliga stadganden

Enligt 55 § 1 mom. (435/2003) i förvaltningsprocesslagen (586/1996) delges ett beslut för vilket gäller att besvärstiden eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet bevisligen enligt 60 § förvaltningslagen. Bevislig delgivning kan också anlitas i de fall där det av någon annan orsak är nödvändigt för att trygga en parts rättigheter.

I III avdelningen i förvaltningslagen (434/2003) finns stadganden angående delgivning av förvaltningsbeslut och andra handlingar. Enligt 58 § 1 mom. som ingår i 9 kap. "Allmänna bestämmelser om delgivning" sker delgivning med den myndighet som för talan i ärendet. Enligt 2 mom. i samma paragraf skall bevislig delgivning med en kommun riktas till kommundirektören eller till ordföranden för det organ som för kommunens talan i ärendet. Delgivningen kan också riktas till någon annan som har rätt att på kommundirektörens eller ordförandens vägnar ta emot tillkännagivanden.

I 10 kap. i samma avdelning stadgas om förfarandet vid delgivning. Enligt 59 § 1 mom. sker vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren. Enligt 2 mom. i samma paragraf anses mottagaren ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Ett ärende anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände. Enligt 60 § 1 mom. skall en bevislig delgivning verkställas per post mot mottagningsbevis, om den gäller ett förpliktande beslut och tiden för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att beslutet delgavs.

Enligt 188 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) söks ändring i ett beslut som gäller bland annat godkännandet av en detaljplan hos förvaltningsdomstolen genom besvär på det sätt som bestäms i kommunallagen.

Enligt 191 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen har andra än kommunen inte rätt att söka ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt en kommunal myndighets beslut att godkänna en plan.

Enligt 97 § 1 mom. (435/1999) i kommunallagen (365/1995) överklagas förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen. Beslutet skall utan dröjsmål tillkännages genom anslag på kommunens, samkommunens eller behöriga kommuners anslagstavlor. Enligt 2 mom. i samma paragraf räknas besvärstiden från den tidpunkt då tillkännagivandet om utslaget har anslagits. Om utslaget har delgivits personerna i fråga särskilt, räknas besvärstiden dock från delfåendet.

Enligt 100 § (844/1996) i kommunallagen tillämpas på kommunalbesvär i övrigt förvaltningsprocesslagen.

Enligt 22 § i förvaltningsprocesslagen skall besvär anföras inom 30 dagar från att beslutet har delgivits. Då besvärstiden beräknas skall den dag då delgivningen sker inte medräknas.

Enligt 26 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen skall besvärsskriften inom besvärstiden tillställas besvärsmyndigheten.

Enligt 51 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen skall besvären eller yrkandet lämnas utan prövning, om besvär inte har anförts inom utsatt tid eller om det föreligger något annat hinder för att avgöra ärendet eller fatta ett avgörande i fråga om ett yrkande.

Rättsläget före förvaltningslagen och ändringen av förvaltningsprocesslagen trädde i kraft samt bakgrunden till ändringen

Förvaltningslagen och lagen (435/2003) om ändring av förvaltningsprocesslagen trädde i kraft 1.1.2004.

Enligt 55 § (586/1996) i förvaltningsprocesslagen, som tillämpades innan den ovannämnda lagstiftningen trädde i kraft, delgavs beslutet en part enligt vad som stadgades om delgivning i förvaltningsärenden.

Enligt 3 § i lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966) skedde delgivning genom enskild eller offentlig delgivning. Enligt 4 § 1mom. i sagda lag verkställdes enskild delgivning så, att handlingen eller till riktigheten ex officio styrkt avskrift därav: 1) tillställdes vederbörande med posten i rekommenderat eller orekommenderat brev eller genom postens förmedling mot mottagningsbevis; 2) överlämnades till vederbörande genom stämningsdelgivning; eller 3) genom myndighetens försorg överlämnades till vederbörande eller dennes bud eller ock genom bud sändes till vederbörande mot skriftligt bevis över mottagandet.

I 8 § i samma lag stadgades att då beslut är sådant, att det för att träda i kraft skall delgivas vederbörande eller att sakägare må söka ändring däri inom viss tid från det att han fått del av beslutet eller någon annan på vederbörandes rätt verkande fatalietid än tiden för ändringssökande börjar löpa från beslutets delfående, skall delgivningen av beslutet, om denna inte sker på i 4 § 1 mom. 3 punkten stadgat sätt, verkställas genom postens förmedling med anlitande av förfarandet med mottagningsbevis eller, då myndigheten anser skäl därtill föreligga, genom stämningsdelgivning. I 9 § 1 mom. stadgades att då enskild delgivning skall verkställas i andra än i 8 § nämnda fall, skall delgivningen där inte särskilda skäl påkallar anlitande av i sagda paragraf nämnda delgivningssätt, verkställas på något i 4 § stadgat sätt, enligt vad myndigheten prövar ändamålsenligt. Enligt 2 mom. i samma paragraf kunde delgivning till myndighet ske genom tjänstebrev med anlitande av posten eller bud.

I 22 § 1 mom. som ingår i 6 kap. "Delfåendet" av samma lag stadgades att vid enskild delgivning anses delfåendet ha ägt rum den dag då handlingen överlämnats till vederbörande eller hans bud eller företetts honom. Vederbörande anses ha fått del av per post mot mottagningsbevis sänd handling vid den tid mottagningsbeviset utvisar. Då sådant bevis inte krävts, anses delgivningen, om annat inte visas, ha ägt rum den sjunde dagen efter det handlingen för befordran inlämnats till posten. Enligt 2 mom. i samma paragraf anses tjänstebrev ha kommit till myndighets kännedom den dag brevet anlänt.

De ovannämnda bestämmelserna, särskilt 9 och 22 § 2 mom. i lagen om delgivning i förvaltningsärenden, tolkades i praxis så att kommunen ansågs ha fått del av en myndighets beslut den dag tjänstebrevet hade anlänt till kommunen. Registrators stämpel eller motsvarande på tjänstens vägnar gjorda ankomstanteckning på handlingen utvisade delgivningsdagen. Besvärstiden räknades från den dag beslutet delgivits, sagda dag inte medräknad.

Enligt detaljmotiveringen till 59 § i förvaltningslagen som rubricerats vanlig delgivning (regeringens proposition till riksdagen med förslag till förvaltningslag och till lag om ändring av förvaltningsprocesslagen 72/2002 rd) har man i paragrafrubriken uttryckligen velat framhäva att ifrågavarande delgivningssätt skall vara det som i regel anlitas vid delgivning av handlingar som hör till behandlingen av ett förvaltningsärende. Syftet med förslaget är att göra verksamheten inom förvaltningen effektivare och snabbare, genom att man tillåter att brev används i större omfattning än för närvarande. Genom att möjligheten att anlita förfarandet med delgivning mot mottagningsbevis begränsas minskar också kostnaderna för delgivning. Genom att det fastställs en allmän huvudregel blir dessutom valet av delgivningssätt klarare. Ett ärende anses ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet har anlänt. Bestämmelserna om tidpunkten för delfående motsvarar bestämmelserna i 22 § i delgivningslagen. Motsvarande princip har inskrivits i 95 § i kommunallagen.

I detaljmotiveringen (RP 72/2002 rd) till 60 § i förvaltningslagen, som gäller bevislig delgivning, har anförts att syftet med reformen är att så långt som möjligt inskränka användningen av olika former av bevislig delgivning. Med tanke på de allmänna rättsskyddsprinciperna är det dock inte möjligt att helt avstå från bevislig delgivning. Enligt den utgångspunkt som framgår av 8 § i delgivningslagen skall bevislig delgivning anlitas i de fall där delgivning är en förutsättning för att ett beslut skall träda i kraft, eller om någon frist börjar löpa från delgivningen. Dessutom har det ansetts att förfarandet med mottagningsbevis är behäftat med betydande praktiska problem. Förfarandet har allmänt ansetts vara ett långsamt, dyrt och ur både delgivares och mottagarens synvinkel arbetsdrygt delgivningssätt.

Enligt detaljmotiveringen (RP 72/2002 rd) till 60 § 1 mom. i förvaltningslagen har stadgandet för avsikt att begränsa och precisera användningsområdet för förfarandet med mottagningsbevis. Enligt förslaget skall mottagningsbevis användas endast när delgivningen gäller ett förpliktande beslut och tiden för sökande av ändring eller någon annan fatalietid som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att beslutet har delgivits.

I detaljmotiveringen (RP 72/2002 rd) till ändringen av 55 § i förvaltningsprocesslagen skall, i enlighet med gällande praxis, en handling delges de egentliga parterna i förfarandet, och vid behov myndigheter och också andra som inte formellt är parter. Ett beslut som är sådant att tiden för sökande av ändring eller någon annan fatalietid som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet skall delges bevisligen enligt 60 § i förvaltningslagen. Bestämmelsen motsvarar enligt detaljmotiveringen till sitt huvudsakliga innehåll den då gällande delgivningslagens förutsättningar för enskild delgivning. Ett beslut skall delges per post mot mottagningsbevis eller genom att det överlämnas till mottagaren personligen. Andra handlingar än sådana beslut som avges i 1 mom. skall således i enlighet med 59 § i förvaltningslagen kunna delges per post som ett vanligt brev.

Erhållen utredning

Vasa förvaltningsdomstol har genom sitt beslut av 22.4.2004 upphävt kommunfullmäktiges i Korsholm beslut av 5.6.2003 som berör utvidgning av ett detaljplaneområde.

Förvaltningsdomstolen har översänt beslutet till kommunstyrelsen i Korsholm i brev per post. Enligt kommunens ankomststämpel har beslutet inkommit 23.4.2004. I besvärsanvisningen som fogats till förvaltningsdomstolens beslut står bland annat att besvärsskriften skall tillställas högsta förvaltningsdomstolen inom besvärstiden. Besvärstiden är 30 dagar. Besvärstiden räknas från den dag, då tillkännagivandet om beslutet har anslagits på kommunens, samkommunens eller behöriga kommuners anslagstavlor, sagda dag icke medräknad. Om beslutet har delgivits vederbörande särskilt, räknas besvärstiden dock från delfåendet, denna dag likväl oräknad. Dagen för delfåendet framgår av delgivnings- eller mottagningsbeviset. Tjänstebrev anses enligt besvärsanvisningen ha kommit till myndighets kännedom den dag brevet anlände.

Kommunstyrelsen har enligt 97 § 1 mom. i kommunallagen anslagit beslutet på Korsholms kommuns anslagstavla 26.4.-26.5.2004 och meddelat att ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen senast 26.5.2004.

Slutsatser

Förvaltningslagen (434/2003) och lagen (435/2003) om ändring av förvaltningsprocesslagen har trätt i kraft 1.1.2004. Enligt övergångsbestämmelserna i 71 § 1 mom. i förvaltningslagen tillämpas på förvaltningsärenden som har inletts före förvaltningslagens ikraftträdande de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Då saken primärt gäller delgivningen av förvaltningsdomstolens beslut som givits 22.4.2004, skall 55 § 1 mom. (435/2003) i förvaltningsprocesslagen och förvaltningslagen tillämpas.

Enligt 97 § 2 mom. första meningen och även med beaktande av 95 § 2 mom. i kommunallagen räknas besvärstiden till exempel för kommunmedlemmarna i kommunalärenden från den tidpunkt då tillkännagivandet om förvaltningsdomstolens utslag har anslagits. Enligt 188 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen gäller detta även i ärenden angående godkännande av en general- eller detaljplan. Kommunen kan inte anses som en part åt vilken utslaget skulle behöva delges särskilt på det sätt som avses 97 § 2 mom. andra meningen i kommunallagen, men kommun till vilken förvaltningsdomstolen sänder sitt beslut för kännedom kan inte heller jämställas med kommunmedlemmarna, för vilkas del besvärstiden räknas från den tidpunkt då tillkännagivandet om förvaltningsdomstolens utslag har anslagits.

De ovannämnda stadgandena i kommunallagen har inte ändrats i samband med ikraftträdandet av den nya förvaltningslagen. På besvär i planeärenden tillämpas primärt dessa stadganden och, med beaktande av 100 § i kommunallagen, sekundärt förvaltningsprocesslagen.

55 § 1 mom. (435/2003) i förvaltningsprocesslagen synes förutsätta att ett beslut för vilket gäller att besvärstiden börjar löpa från delfåendet skall delges bevisligen enligt 60 § i förvaltningslagen, alltså till exempel mot mottagningsbevis, och inte enligt 59 § 2 mom. i förvaltningslagen, enligt vilket ett ärende anses ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände. I sagda 55 § 1 mom. samt i motiveringarna till de ifrågavarande reviderade stadgandena har betonats sakägarnas rättsskydd till den del en bevislig delgivning har ansetts vara nödvändig. Överlag har man enligt motiveringarna tvärtom försökt minska användningen av mottagningsbevisförfarandet. Ingenting i motiveringarna tyder på att avsikten skulle ha varit att ändra de regler som före reformen har tillämpats på delgivning av förvaltningsdomstolens beslut åt kommunen vare sig i planeärenden eller i allmänhet.

Med beaktande av motiveringarna till den ändrade lydelsen av 55 § förvaltningsprocesslagen och 59-60 § förvaltningslagen anser högsta förvaltningsdomstolen att avsikten med de reviderade stadgandena inte har varit att förutsätta att förvaltningsdomstolens beslut borde översändas till kommunen mot mottagningsbevis eller på annat sätt med bevislig delgivning. Varken behovet att trygga kommunens rättsskydd eller behovet att kunna konstatera delgivningsdagen exakt förutsätter någon annan form av delgivning än ett vanligt brev. Brevet registreras inkommet till kommunen, och stämpeln på beslutet utvisar dagen för delgivningen.

Det oaktat att till exempel en kommunmedlems besvärstid enligt 188 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen och 97 § 2 mom. i kommunallagen skulle räknas från den tidpunkt tillkännagivandet om förvaltningsdomstolens beslut har anslagits på kommunens anslagstavla, och att endast kommunen med beaktande av 191 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen i detta konkreta fall har rätt att söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut, med vilket förvaltningsdomstolen har upphävt kommunfullmäktiges beslut att godkänna en detaljplan, skall besvärstiden för kommunen räknas från den dag brevet anlände till kommunen, denna dag borträknad. Detta har också framkommit av besvärsanvisningen som fogats till förvaltningsdomstolens beslut.

Förvaltningsdomstolens beslut har anlänt till kommunen 23.4.2004. Besvär skall enligt 22 § i förvaltningsprocesslagen anföras inom 30 dagar från att beslutet har delgivits, delgivningsdagen inte medräknad. Besvärsskriften skulle alltså till följd av den inträffade helgdagen ha tillställts högsta förvaltningsdomstolen senast måndagen 24.5.2004. Besvärsskriften har emellertid kommit till högsta förvaltningsdomstolen onsdagen 26.5.2004 och sålunda efter besvärstidens slut. Enligt 51 § 2 mom. förvaltningsprocesslagen skall besvären på dessa grunder lämnas utan prövning.

I ärendets avgörande har deltagit presidenten Pekka Hallberg samt förvaltningsråden Esa Aalto, Pekka Vihervuori, Marjatta Kaján och Kari Kuusiniemi. Ärendets föredragande Tuula Pääkkönen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.