Finlex ®

Förvaltningstvång - Föreläggande av vite - Utdömande av vite - Värmecentral - Sotutsläpp - Men i grannelagsförhållande - Luftvård - Förorening av miljön

Miljönämnden hade vid vite förbjudit ett företag att bränna skal och damm från spannmål i sin värmecentral, vars effekt understeg 5 megawatt. Nämnden hade dömt företaget till att betala vite, eftersom företaget inte hade iakttagit förbudet. Förvaltningsdomstolen hade förkastat bolagets besvär över miljönämndens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen förkastade bolagets besvär och ändrade inte slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut. Samtidigt uttalade högsta förvaltningsdomstolen även att förorening av miljön inte var förbjuden omedelbart med stöd av den bestämmelse i 3 § 1 mom. 1 punkten i miljöskyddslagen, som förvaltningsdomstolen hade syftat på. I det aktuella förvaltningstvångsärendet kunde föreskrifter således inte utfärdas enbart genom åberopande nämnda lagrum och 84 § i miljöskyddslagen samt bestämmelserna i miljöskyddsförordningen och viteslagen. Utom att nämnda bestämmelser i miljöskyddslagen och viteslagen skulle tillämpas, måste även en mera omfattande prövning göras av förutsättningarna för att tillämpa förvaltningstvång. Om förbränningen skedde på det sätt som nu var fallet, kunde den utsätta grannarna eller dem som bodde i närheten för sådant oskäligt besvär i form av förorening av miljön som avses i 17 § 1 mom. i lagen angående vissa grannelagsförhållanden. Enligt 28 § 2 mom. 3 punkten i miljöskyddslagen hade verksamheten därför förutsatt miljötillstånd. Eftersom bolaget inte hade något sådant tillstånd, stod verksamheten i strid med miljöskyddslagen. Följaktligen fanns det enligt 84 § 1 mom. 1 punkten i miljöskyddslagen förutsättningar att använda förvaltningstvång.

Av denna anledning fann högsta förvaltningsdomstolen inte skäl att ändra slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut, varvid högsta förvaltningsdomstolen i övrigt även beaktade förvaltningsdomstolens motivering av sitt beslut, de yrkanden som hade framställts i högsta förvaltningsdomstolen och den utredning som hade presenterats i ärendet samt i stället för de rättsnormer som förvaltningsdomstolen hade tillämpat beaktade bestämmelserna i 3 § 1 mom. 1 f punkten, 28 § 2 mom. 3 punkten och 84 § 1 mom. 1 punkten i miljöskyddslagen, 17 § 1 mom. i lagen angående vissa grannelagsförhållanden och 10 § 1 mom. och 11 § i viteslagen.