31.12.2002/3476 HFD:2002:92

Ålands självstyrelse - Ålands hembygdsrätt

Makarna hade 24.10.2001 ansökt om Ålands hembygdsrätt åt sig själva och sina minderåriga barn. De hade flyttat till Åland 17.10.1996. Sedan dess hade mannen på grund av sin specialisering i läkarutbildning under tidsperioderna 1.2. - 11.8.2000, 3.9.2000 - 28.7.2001 och 20.8.2001 - 20.5.2002 och hustrun med barnen under perioderna 1.2. - 5.5.2000, 11.8. - 31.12.2000 och 20.8.2001 - 20.5.2002 tillfälligt bott utanför landskapet. Med beaktande av längden av den tid som makarna hade bott utanför landskapet, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att de inte hade utan avbrott haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid. Landskapsstyrelsens beslut, med vilket ansökan om hembygdsrätt hade förkastats, var inte lagstridigt.

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

Makarna K har 24.10.2001 ansökt om åländsk hembygdsrätt åt sig och sina två minderåriga barn.

Landskapsstyrelsen har med sitt beslut 27.11.2001 konstaterat att sökandena avbrutit sin bosättning på Åland på grund av den ena makens specialisering och således inte utan avbrott haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid. Därför har landskapsstyrelsen med hänvisning till 7 § 2 mom. 2) punkten och 3 mom. självstyrelselagen för Åland (ÅFS 71/1991) samt 2 § landskapslagen om åländsk hembygdsrätt (ÅFS 2/1993) avslagit ansökan.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Makarna K har i sin besvärsskrivelse framställt bland annat att de har bott stadigvarande i Mariehamn sedan 17.10.1996. Sedan 26.8.1997 äger mannen i sagda stad en fastighet, dit makarna flyttat 1.11.1997. Huset på fastigheten är familjens egentliga bo, där den har sin hemvist. Mannen har arbetat som assistentläkare på Ålands centralsjukhus. Till hans specialiseringsstudier hör en obligatorisk två års tjänst på ett universitetssjukhus. Han har 1.2.2000 påbörjat denna tjänstgöring vid Åbo universitets centralsjukhus. Efter denna tjänstgöring har han för avsikt att börja arbeta som specialist vid Ålands centralsjukhus. Hustrun är sedan 1.8.1997 ordinarie anställd av Mariehamns stad som lektor i finska.

På grund av mannens studier har familjen en övernattningslägenhet på 28 m2 i Åbo. Denna kan inte anses vara familjens egentliga bo och hemvist.

På dessa och övriga i besvärsskrivelsen framställda grunderna har makarna K yrkat på ändring av landskapsstyrelsens beslut.

Landskapsstyrelsen har i sitt utlåtande konstaterat bland annat att avgörande i detta fall är att makarna K och de minderåriga barnen på grund av makens specialisttjänstgöring är befolkningsbokförda utanför Åland och på så sätt avbrutit sin bosättningstid och således förutsättningarna för att beviljas åländsk hembygdsrätt. Ändringssökarna har 17.10.1996 flyttat till Åland samt därefter varit registrerade som bosatta utanför Åland under tiden 20.8.2001 - 20.5.2002 samt dessförinnan under tiden 1.2.2000 - 11.8.2000. Lagstiftningen förutsätter att det egentliga boet och hemvisten vid tidpunkten för ansökan utan avbrott och alltjämt skall vara i landskapet för beviljande av åländsk hembygdsrätt. Landskapsstyrelsen har hemställt att besvären måtte förkastas såsom ogrundade.

Bestämmelserna om åländsk hembygdsrätt är avsedda att trygga den åländska befolkningens nationella identitet och därmed ge lokalbefolkningen en särskild status. Hembygdsrättsinstituten grundar sig på dels Ålandsöverenskommelsen av den 27 juni 1921 och lagen den 11 augusti 1922 innehållande särskilda stadganden rörande landskapet Ålands befolkning (FFS 189/22).

Eftersom rättsbegreppet åländsk hembygdsrätt enligt vad som ovan nämnts är avsett att trygga den åländska befolkningens nationella identitet så bör "egentliga bo och hemvist" ges den innebörd som lagstiftaren torde ha avsett, nämligen betydelsen av att sökanden de facto är bosatt i landskapet. Ett motsatt resonemang skulle i annat fall leda till att den som befolkningsbokfört sig på Åland men av olika skäl de facto tillfälligt under stora delar av den tid på fem år som utgör en av förutsättningarna för beviljande av åländsk hembygdsrätt är bosatt utanför Åland skulle vara berättigad åländsk hembygdsrätt.

Makarna K har i sitt genmäle framställt förutom annat, att i aktuella ärende måste avgörandet om beviljande av hembygdsrätt basera sig på 7 § självstyrelselagen för Åland. Av nämnda lagstadgande framgår att om inte vägande skäl föranleder avslag skall hembygdsrätt beviljas åt finsk medborgare som flyttat in till landskapet och utan avbrott har haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid och som har tillfredsställande kunskaper i svenska.

Landskapsstyrelsen har i sitt beslut och sitt bemötande tolkat ifrågavarande stadgande sålunda, att tillfälligt boende på annan ort på grund av studier/specialisering i yrket skulle utgöra ett avbrott på den föreskrivna fem åriga tidsperioden.

Även under sin tillfälliga vistelse i Åbo har sökandena haft och har alltjämt sitt egentliga bo och sin hemvist i sitt egnahemshus i Mariehamn. Den juridiskt intressanta frågan utgörs följaktligen av om ett relativt kortvarigt tillfälligt boende på annan ort med anledning av studier och specialisering skall anses utgöra ett i nämnda lagstadgande avsett avbrott till det egentliga boendet eller ej.

I regeringens proposition till självstyrelselag har nu aktuella fråga ej närmare kommenterats. Regeringens proposition hänvisar till denna del till den tidigare självstyrelselagen för Åland (670/1951). I 3 § nämnda lag stadgas att finsk medborgare, som utan avbrott varit bosatt under minst fem års tid i landskapet, bör av landskapsstyrelsen på ansökan beviljas åländsk hembygdsrätt.

I 2 § lagen om hemkommun (201/1994) stadgas att en persons hemkommun är (med de untantag som stadgas nedan) den kommun där han bor. Har en person i sin användning flera bostäder eller ingen bostad alls, är hans hemkommun den kommun som han på grund av sina familjeförhållanden, sin utkomst eller andra motsvarande omständigheter själv anser som sin hemkommun och till vilken han med hänsyn till ovannämnda omständigheterna har fast anknytning.

I 3§ stadgas att en persons hemkommun ändras inte, om han bor i en annan kommun huvudsakligen på grund av arbetsuppgifter, studier eller sjukdom, eller någon annan med dessa jämställbar orsak, som varar i högst ett år.

Av den skriftliga dokumentationen framgår att sökandenas boendeadress och därmed även deras egentliga boende och hemvist allt sedan 17.10.1996 varit i Mariehamn. Dokumentationen utvisar ytterligare, att det tillfälliga boendet utanför Mariehamn med anledning av arbetsuppgifter, studier och dylikt ej någonsin varat "i högst ett år". Dokumenten utvisar även att sökandena hela tiden och uttryckligen själva ansett att deras hemkommun och hemort är och förblir Mariehamn.

Med anledning av det ovan sagda måste det anses att sökandena utan avbrott har haft och har sitt egentliga bo och sin hemvist i landskapet under de senaste fem åren allt fortfarande. Makarna K har yrkat att ärendet återförvisas till landskapsstyrelsen för ny prövning och nytt avgörande. Makarna K har ytterligare yrkat att landskapsstyrelsen åläggs att ersätta deras rättegångskostnader med 850 euro jämte laga dröjsmålsränta.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

Enligt 7 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) skall hembygdsrätt, om inte vägande skäl föranleder avslag, på ansökan beviljas finska medborgare som
1) har flyttat in till landskapet och
2) utan avbrott har haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid och som
3) har tillfredsställande kunskaper i svenska.

Enligt 3 mom. samma lagrum kan också den som inte fyller kraven i 2 mom. 2 och 3 punkten av särskilda skäl beviljas hembygdsrätt enligt vad som stadgas i landskapslag.

Makarna K har flyttat till Åland 17.10.1996. De har 24.10.2001 ansökt om Ålands hembygdsrätt åt sig och sina minderåriga barn.

I ärendet är det fråga om huruvida makarna K har på sätt som avses i 7 § 2 mom. 2 punkten självstyrelselagen för Åland utan avbrott haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid, det oaktat att mannen under tidsperioderna 1.2. - 11.8.2000, 3.9.2000 - 28.7.2001 och 20.8.2001 - 20.5.2002 och hustrun under tidsperioderna 1.2. - 5.5.2000, 11.8. - 31.12.2000 och 20.8.2001 - 20.5.2002 tillfälligt bott i Åbo.

Stadgandets formulering uttrycker inte tydligt, hur det skall tolkas. Landskapsstyrelsen har ansett stadgandet förutsätta att sökanden av hembygdsrätt verkligen har bott i landskapet den ifrågavarande tiden.

I det motsvarande stadgandet i 3 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland (FFS 670/1951), 3 § 2 mom. stadgades, att finsk medborgare som inflyttat till landskapet och utan avbrott varit där bosatt under minst fem års tid, bör av landskapsstyrelsen på ansökan beviljas åländsk hembygdsrätt, där ej vägande skäl prövas föranleda avslag.

Enligt regeringens proposition till den nugällande självstyrelselagen (RP nr 73/1990) konstateras i motiveringar till 7 §, att paragrafen motsvarar stadgandet i gällande eller alltså 1951 års självstyrelselags 3 § 2 och 3 mom. Även Ålands-arbetsgruppens betänkande till den nya självstyrelselagen för Åland och betänkandet av Ålands-kommitten har som utgångspunkt, att stadgandet materiellt motsvarar den då gällande rätten.

Med beaktande av längden av den tid som makarna K har bott i Åbo samt även stadgandena i 6 § 2 punkten och 8 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland, anser högsta förvaltningsdomstolen att makarna K inte på sätt som avses i 7 § 1 mom. självstyrelselagen för Åland har utan avbrott haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid.

På förenämnda grunder är landskapsstyrelsens beslut inte lagstridigt. Därför och med beaktande av stadgandet i 25 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland, enligt vilket besvär över landskapsstyrelsens beslut får anföras endast på laglighetsgrund, förkastar högsta förvaltningsdomstolen besvären.

Vid sådan utgång av målet förkastas även makarnas yrkande på ersättning för sina rättegångskostnader.

I ärendets avgörande har deltagit president Pekka Hallberg, förvaltningsråden Esa Aalto, Pirkko Ignatius, Marjatta Kaján och Kari Kuusiniemi. Ärendets föredragande Liisa Hyvärinen.

I målet har verkställts omröstning. Förvaltningsråden Kari Kuusiniemis och Marjatta Kajáns skiljaktiga yttrande:

"Makarna K har flyttat till Åland 17.10.1996. Enligt utdrag ur befolkningsdatasystemet har mannen under tiden 1.2. - 11.8.2000, 3.9.2000 - 28.7.2001 och 20.8.2001 - 20.5.2002 samt hustrun under tiden 1.2. - 5.5.2000, 11.8. - 31.12.2000 och 20.8.2001 - 20.5.2002 antecknats ha tillfällig adress i Åbo. Makarna K har 24.10.2001 ansökt om åländsk hembygdsrätt åt sig och sina barn.

Enligt handlingarna har mannen arbetat vid Åbo universitets centralsjukhus på grund av sina specialiseringsstudier, vilka han inte kunde genomföra på Åland. På grund av hustruns moderskapssemester har den övriga familjen följt med mannen till Åbo. Hustrun har hela den förenämnda tiden haft en stadigvarande tjänst i Mariehamn. Familjen har såsom stadigvarande bostad haft ett egnahemshus i Mariehamn och såsom tillfällig bostad en under 30 m2 stor enrumslägenhet i Åbo.

Enligt 7 § 2 mom. 2 punkten självstyrelselagen för Åland skall hembygdsrätt, om inte vägande skäl föranleder avslag, på ansökan beviljas finska medborgare som, ifall de övriga i sagda lagrum stadgade förutsättningar uppfylls, utan avbrott har haft sitt egentliga bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid.

Enligt den utredning som framgår ur handlingarna har makarna K sedan 17.10.1996 bott i landskapet Åland och haft där sitt egentliga bo och hemvist. Att familjen på grund av skäl föranledda av mannens yrkesspecialisering har tillfälligt bott i Åbo, kan under dessa omständigheter inte förorsaka att det krav på innehavande av egentlig bo och hemvist i landskapet under minst fem års tid har avbrutits. Därför upphäver jag landskapsstyrelsens beslut och återförvisar ärendet till landskapsstyrelsen för ny behandling. Enär det med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att makarna K själva får bära sina rättegångskostnader, ålägger jag landskapsstyrelsen att ersätta deras rättegångskostnader med det yrkade beloppet 850 euro jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen räknat från den dag en månad flutit från utgivande av högsta förvaltningsdomstolens beslut."

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.