29.10.2019/5101

Besvär som gäller jordförvärvstillstånd, Åland

Ärende Besvär som gäller jordförvärvstillstånd

Ändringssökande A, X

Beslut som överklagas

Ålands landskapsregering 24.10.2018 nr ÅLR 2018/7004

Ärendets tidigare handläggning

A har 28.8.2018 ansökt om jordförvärvstillstånd för fastigheten B i X:s kommun i landskapet Åland. Fastighetens areal är 7 300 m2 och den är bebyggd med bostadshus och lider.

Kommunstyrelsen i X har 10.9.2018 (§ 141) beslutat förorda att ansökan bifalls. Beslutet har motiverats med att A ämnar använda fastigheten för fast boende, den ligger i bykärnan och samfälld mark eller vatten ingår inte.

Landskapsregeringens avgörande

Landskapsregeringen har med sitt överklagade beslut avslagit ansökan och uppmanat sökanden att överlåta fastigheten till någon som har rätt att äga densamma inom sex månader från delfåendet av beslutet.

Landskapsregeringen har angett följande skäl för sitt beslut:

Av 4 § 2 mom. i landskapsförordningen (2003:70) om jordförvärvstillstånd framgår kriterierna för när landskapsregeringen ska bevilja jordförvärvstillstånd, om inte särskilda skäl däremot föreligger. I 4 § 2 mom. 2 punkten stadgas under vilka förutsättningar jordförvärvstillstånd normalt ska beviljas för att äga en bostadsfastighet när sökanden har varit bosatt på Åland kortare tid än fem år.

Förutsättningarna är:

  1. Sökanden har flyttat till landskapet och har för avsikt att stanna här.
  2. Markområdet understiger 4 000 m2 och ska användas för fast boende.
  3. Marken får inte gränsa till vatten och ska vara belägen inom planerat område, bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning.
  4. Till marken hör vare sig andelar i samfällda land- eller vattenområden eller jakt- eller fiskerättigheter.

Ansökan uppfyller villkoren enligt punkterna 1, 3 och 4. Enligt villkoret i den andra punkten ska markområdet understiga 4 000 m2. Eftersom fastigheten som sökanden förvärvat uppgår till 7 300 m2 uppfylls inte villkoret i den andra punkten.

Mot bakgrund av ovanstående kan jordförvärvstillstånd inte beviljas med stöd av 4 § 2 mom. 2 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd. Eftersom ingen annan av de punkter som framgår ur 4 § 2 mom. i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd är tillämpliga i detta fall ska ansökan prövas enligt 12 § i landskapslagen (2003:68) om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. Vid prövningen bör landskapsregeringen beakta bland annat sökandens anknytning till Åland och avsikt att fast bosätta sig här samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål.

Landskapsregeringen konstaterar att för beviljande av jordförvärvstillstånd talar främst sökandens avsikt med förvärvet, det vill säga fast boende. Mot beviljande av jordförvärvstillstånd talar däremot markområdets storlek om 7 300 m2. Landskapsregeringen har inte i tidigare beslutspraxis beviljat jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd då det rört sig om ansökningar för fast boende på fastigheter som så betydligt överstiger den gräns om 4 000 m2 som lagstiftaren ansett vara skälig för fast boende. Enligt framställningen (nr 20/2001 - 2002) till landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd grundar sig begränsningen om 4 000 m2 för fast boende på att det inte är meningen att markområdet ska vara så stort att det kan styckas.

Syftet med jordförvärvslagstiftningen är enligt 1 § i jordförvärvslagen (1975:7) för Åland att behålla jordegendomen på Åland i den åländska befolkningens händer. Bestämmelsen i 4 § 2 mom. 2 punkten i landskapsförordningen utgör i sig redan ett undantag till jordförvärvslagstiftningens syfte. Mot bakgrund av det ovanstående finner landskapsregeringen inom ramen för sin prövningsrätt att det inte är ändamålsenligt att göra ytterligare avsteg från jordförvärvslagstiftningens syfte. Ansökan ska därför avslås.

Enligt 6 §1 mom. i jordförvärvslagen för Åland ska till ett avslag på ansökan om jordförvärvstillstånd fogas ett tillkännagivande om att egendomen ska överlåtas till någon som har rätt att äga sagda egendom inom sex månader från landskapsregeringens beslut.

Rättsnormer som landskapsregeringen har tillämpat

Jordförvärvslagen (1975:7) för Åland 6 §

Landskapslagen (2003:68) om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd 12 §

Landskapsförordningen (2003:70) om jordförvärvstillstånd 4 § 2 mom. 2 punkten

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A har i sina besvär yrkat att landskapsregeringens beslut ska upphävas och att ärendet i första hand återförvisas till landskapsregeringen för ny handläggning eller i andra hand att beslutet ändras så att jordförvärvstillstånd beviljas. Landskapsregeringen ska förpliktas ersätta ändringssökandens rättegångskostnader.

Ändringssökanden har motiverat sina besvär på bland annat följande sätt:

Landskapsregeringen har inte gjort någon sammantagen bedömning av vilka skäl som talar för och emot att jordförvärvstillstånd ska beviljas. Att ingen av punkterna i 4 § 2 mom. i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd är uppfylld är i sig inte ett tillräckligt skäl för av avslå ansökan.

Ändringssökandens avsikt med förvärvet av fastigheten är fast bosättning. Hans mamma har varit stadigvarande bosatt i landskapet sedan 2008 och ändringssökanden själv åtminstone sedan juni 2014, vilket styrks av bifogat arbetsavtal/löneintyg. Ändringssökandens anknytning till landskapet är således stark och avsikten att bosätta sig stadigvarande på fastigheten tydlig.

Fastigheten är bebyggd med ett bostadshus typiskt för stadigvarande boende. Fastigheten ligger inom ett område som klassas som bykärna. Andelar i samfällda jord- och vattenområden ingår inte och fastigheten gränsar inte till vatten.

Fastigheten är visserligen större än vad som generellt skulle krävas för ett egnahemshus inom planerat område, men bostadshusets centrala placering på tomten gör det svårt att dela fastigheten i mindre delar på ett ändamålsenligt sätt. Läget på den åländska landsbygden på ett område utan detaljplan, där bostadshusen i regel inte ligger tätt inpå varandra, talar för att fastigheten är ändamålsenlig för boende och att det skulle vara oskäligt att kräva att den delas.

En styckning skulle leda till en oändamålsenlig fastighetsindelning och det är svårt att se att det skulle finnas någon efterfrågan på marknaden för outbrutna områden av fastigheten. En styckning av fastigheten skulle således riskera att sänka fastighetens värde och förorsaka oskäliga kostnader.

Vid prövningen enligt 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd ska särskilt beaktas sökandens anknytning till landskapet Åland, avsikten att fast bosätta sig i landskapet samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål. En samlad bedömning av dessa omständigheter talar för att jordförvärvstillstånd beviljas.

Landskapsregeringen har i sin förklaring yrkat att besvären förkastas. Landskapsregeringen har hänvisat till grunderna för avslaget enligt sitt beslut och anfört bland annat följande:

Landskapsregeringen har i sitt beslut inte tagit ställning till huruvida det är ändamålsenligt eller ekonomiskt att stycka fastigheten. Däremot har man hänvisat till att lagstiftaren ansett att arealen 4 000 m2 är skälig som gräns för att fastigheten inte ska gå att stycka. Gränsen har slagits fast enligt vad som normalt kan erfordras för att ordna fast bosättning.

Landskapsregeringen bör enligt 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd beakta bland annat sökandens avsikt till fast bosättning samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål. Lagrummet är inte utformat så att jordförvärvstillstånd ska beviljas om de flesta av dessa kriterier uppfylls, utan landskapsregeringen ska pröva om det i det specifika fallet är ändamålsenligt att jordförvärvstillstånd beviljas.

I det aktuella fallet har landskapsregeringen ansett att fastighetens areal överskrider 4 000 m2 så markant att det inte vore ändamålsenligt att bevilja jordförvärvstillstånd. Detta resonemang stöds även av tidigare beslutspraxis. Landskapsregeringen har i vissa enskilda fall tillåtit en marginell överskridning av 4 000 m2. I detta fall är överskridningen avsevärt större.

Landskapsregeringen har vid en sammantagen bedömning där alla faktorer vägts in ansett att jordförvärvstillstånd inte kan beviljas.

Kommunstyrelsen i X har i sin förklaring hänvisat till sitt beslut 10.9.2018.

Ändringssökanden har i sitt genmäle hänvisat till vad han tidigare anfört i ärendet samt framfört bland annat följande:

I det fall som landskapsregeringen har hänvisat till överskreds den maximala arealen med dubbelt mera än i ändringssökandens fall. I exempelfallet hade sökanden dessutom varit fast bosatt i landskapet kortare tid än ett år, medan ändringssökanden vid tidpunkten för landskapsregeringens beslut hade bott i landskapet i fyra år och fem månader.

Ändringssökanden är så nära att uppfylla flera av de krav som var för sig skulle innebära att jordförvärvstillstånd borde beviljas att landskapsregeringens prövning inte kan anses skälig. X:s kommun har förordat att ansökan bifalls. Det är i detta enskilda fall ändamålsenligt att jordförvärvstillstånd beviljas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. Besvären avslås.

2. A:s yrkande på ersättning för rättegångskostnader avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. För att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittningen på Åland är förvärv och besittning av fast egendom i landskapet enligt 1 § i jordförvärvslagen för Åland inskränkt på det sätt som lagen föreskriver.

Enligt 2 § 1 mom. i jordförvärvslagen för Åland får personer som inte har åländsk hembygdsrätt inte utan tillstånd av landskapsregeringen med äganderätt förvärva fast egendom i landskapet. Genom landskapslag kan stadgas om undantag från detta.

Innan landskapsregeringen tar en ansökan om tillstånd till slutlig prövning ska ett utlåtande införskaffas av den kommun i vilken fastigheten är belägen.

Fysiska personer som inte har jordförvärvsrätt med stöd av 2 kap. eller jordförvärvslagen för Åland, kan enligt 12 § 1 mom. i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd efter prövning i varje enskilt fall, beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsregeringen. Vid prövningen bör landskapsregeringen beakta bland annat sökandens anknytning till landskapet Åland och avsikt att fast bosätta sig i land-skapet samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål.

I 4 § i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd föreskrivs ytter-ligare om grunder för att bevilja fysiska personer jordförvärvstillstånd. Enligt paragrafens 1 mom. beviljar landskapsregeringen jordförvärvs-tillstånd för fysiska personer i enlighet med vad som föreskrivs i 12 § landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. Om det inte finns särskilda skäl däremot ska jordförvärvstillstånd enligt paragrafens 2 mom. beviljas när förutsättningarna i någon av de punkter (1 - 7) som uppräknas är uppfyllda. Av dessa lyder 2 punkten enligt följande:

2) Sökanden har flyttat till landskapet Åland och har för avsikt att stanna i landskapet, vilket framgår av att han eller hon har fast anställning eller av andra liknande omständigheter. Markområdet understiger 4 000 m2 och skall användas för fast boende. Marken får inte gränsa till vatten och skall vara belägen inom planerat område, bykärna eller annat område som är avsett för fast bosättning. Till marken hör vare sig andel i samfällda vatten- och jordområden eller jakt- och fiskerättigheter.

Enligt 16 § i jordförvärvslagen för Åland får besvär inte anföras över ändamålsenligheten av beslut landskapsregeringen fattat med stöd av lagen i fråga.

A har ansökt om jordförvärvstillstånd för fastigheten B i X:s kommun i landskapet Åland. Fastighetens areal är 7 300 m2 och den är bebyggd med bostadshus och lider. Kommunstyrelsen i X har förordat att ansökan bifalls, eftersom A ämnar använda fastigheten för fast boende, fastigheten ligger i bykärnan och den omfattar varken samfälld mark eller vatten.

Landskapsregeringen har i första hand prövat förutsättningarna för att bevilja det ansökta jordförvärvstillståndet enligt 4 § 2 mom. 2 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd men konstaterat, att fastighetens areal klart överstiger den maximala arealen enligt denna punkt.

I andra hand har landskapsregeringen därför prövat de allmänna förutsättningarna för beviljande av jordförvärvstillstånd enligt 12 § 1 mom. i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd, som den ovan nämnda landskapsförordningen baserar sig på och som också upptar markområdets storlek som en faktor av betydelse för bedömningen. Landskapsregeringen har i motiveringarna till sitt beslut också i detta sammanhang framhållit att fastighetens areal överstiger 4 000 m2.

Arealen 4 000 m2 ska enligt förarbetena till 12 § 1 mom. landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd (FR 20/2001 - 2002) betraktas som gränsen för när ett markområde ska anses lämpligt för jordförvärvstillstånd.

I ärendet framgår inga skäl att anta att landskapsregeringen vid sin bedömning skulle ha förbisett att ändringssökanden i fråga om anknytningen till landskapet Åland och avsikten att fast bosätta sig i landskapet samt markområdets beskaffenhet och användningsändamål har uppfyllt kriterierna för beviljande av jordförvärvstillstånd eller att kommunstyrelsen i X hade förordat att ansökan bifalls. I ärendet framkommer inte heller att landskapsstyrelsens avslagsbeslut skulle stå i strid med tidigare beslutspraxis.

Med beaktande av detta och de ovannämnda bestämmelserna har landskapsregeringen inom ramen för sin prövningsrätt kunnat avslå ändringssökandens ansökan. Landskapsregeringens beslut strider inte mot lagen på de grunder som anförts i besvären. Landskapsregeringens beslut kan inte överklagas på grunder som har att göra med beslutets ändamålsenlighet. Av dessa skäl och med beaktande av de yrkanden som framförts i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet ska besvären avslås.

2. Med beaktande av utgången i ärendet samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får ändringssökanden själv bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Janne Aer, Antti Pekkala, Ari Wirén och Toomas Kotkas. Föredragande Kristina Björkvall.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.