12.6.2017/2800

Delgeneralplan för vindkraftspark (Nykarleby, Kröpuln)

Ärende Besvär angående godkännande av delgeneralplan

Ändringssökande A

B

C

D

E

F

G

Beslut som överklagas

Vasa förvaltningsdomstol 9.6.2016 nr 16/0290/3

Ärendets tidigare handläggning

Stadsfullmäktige i Nykarleby har med sitt beslut 5.6.2014 (§ 31) godkänt delgeneralplanen för Kröpuln vindkraftspark.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Vasa förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut, till den del som det nu är fråga om, avslagit A:s och hans medparters besvär över stadsfullmäktiges beslut.

Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl till stöd för sitt beslut:

Planområdet, planens syfte och planeringssituationen

Enligt planbeskrivningen är planeringsområdet beläget cirka 20 kilometer sydväst om Nykarleby stads centrum. Området är beläget norr om Kantlaxvägen och väster om Monäsvägen i byarna Kantlax och Hirvlax samt Monäs. Omgivningen består till största delen av obebyggd skogsmark blandat med lägre belägna partier. I omgivningen förekommer även åkermark.

Enligt planbeskrivningen har målet varit att uppgöra en delgeneralplan som ger möjlighet att bygga vindkraftverk med tillhörande elöverföringsnät och elstationer på planområdet. Förutom de förläggningsplatser som anvisas för vindkraftverkens fundament, servicevägar och infrastruktur förblir planområdet ett område för jord- och skogsbruk samt rekreation. Avsikten är att bygga nio vindkraftverk på området, vardera med en effekt på cirka 3 MW. Området har anvisats som område för vindkraftverk i Österbottens etapplandskapsplan 2. Landskapsplanen är godkänd 12.5.2014 och fastställd 14.12.2015. På planområdet finns inte gällande generalplan eller detaljplan.

Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning

Enligt 9 § i markanvändnings- och bygglagen ska en plan basera sig på tillräckliga undersökningar och utredningar. När en plan utarbetas ska miljökonsekvenserna, inklusive de samhällsekonomiska, sociala, kulturella och övriga konsekvenserna av planen utredas i nödvändig omfattning. Utredningarna ska omfatta hela det område där planen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser.

Enligt 1 § 1 mom. i markanvändnings- och byggförordningen beaktas vid utredning av sådana konsekvenser av planer som avses i 9 § i mark­användnings- och bygglagen den aktuella planens uppgift och syfte, tidigare gjorda utredningar samt andra omständigheter som inverkar på behovet av utredningar. Utredningarna ska innehålla tillräckliga uppgifter för att det ska vara möjligt att bedöma vilka betydande direkta och indirekta konsekvenser som genomförandet av planen har för människors levnadsförhållanden och livsmiljö, jord- och berggrunden, vattnet, luften och klimatet, växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurserna, region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin och trafiken, stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den byggda miljön.

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas förfarandet vid miljökonsekvensbedömning på projekt och ändringar av projekt beträffande vilka verkställigheten av ett för Finland förpliktande internationellt fördrag förutsätter bedömning eller vilka kan ha betydande skadliga miljökonsekvenser på grund av särdragen i Finlands natur och miljö i övrigt. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om de projekt och ändringar av projekt som skall bedömas vid förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Enligt 13 § 2 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning får en myndighet inte bevilja tillstånd att genomföra ett projekt och inte heller fatta något annat därmed jämförbart beslut innan den har fått konsekvensbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande om denna till sitt förfogande.

Enligt 17 § 2 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning kan den som annars har rätt att söka ändring i ett beslut genom besvär i dessa åberopa att bedömningsförfarandet inte har genomförts eller att det har varit bristfälligt till väsentliga delar.

Södra Österbottens närings-, trafik- och miljöcentral har i beslutet angående tillämpningen av ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning som fattats 21.2.2013 ansett att förfarandet vid miljökonsekvensbedömning inte tillämpas på Kröpulns vindkraftsprojekt.

Förvaltningsdomstolen konstaterar att tillräckligheten av de utredningar som ligger till grund för planen avgörs med stöd av 9 § i markanvändnings- och bygglagen med beaktande av planens uppgift och syfte. Varken markanvändnings- och bygglagen eller lagen om miljökonsekvensbedömning förutsätter att planens verkningar borde bedömas i ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning. Utredningar som gjorts i samband med ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning kan dock tas i beaktande som utredning i planläggningsförfarandet. Det kan även vara nödvändigt att förrätta ett miljökonsekvensbedömningsförfarande vid förverkligandet av de projekt som planen möjliggör men förfarandet är inte i sig en förutsättning för att en plan ska kunna godkännas. Stadsfullmäktiges beslut är inte ett sådant tillståndsbeslut för att genomföra ett projekt eller ett därmed jämförbart beslut över vilket besvär kan anföras på den grunden att ett bedömningsförfarande inte har genomförts. Stadsfullmäktiges beslut är sålunda inte lagstridigt på den grunden att ett bedömningsförfarande inte har gjorts.

Utredningar om planens konsekvenser samt några innehållsfrågor

Enligt 39 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen ska när en generalplan utarbetas beaktas 1) att samhällsstrukturen fungerar, är ekonomisk och ekologiskt hållbar, 2) att den befintliga samhällsstrukturen utnyttjas, 3) att behov i anslutning till boendet och tillgången till service beaktas, 4) att trafiken, i synnerhet kollektivtrafiken och gång-, cykel- och mopedtrafiken, samt energiförsörjningen, vatten och avlopp samt avfallshanteringen kan ordnas på ett ändamålsenligt och med tanke på miljön, naturtillgångarna och ekonomin hållbart sätt, 5) att det ges möjligheter till en trygg, sund och för olika befolkningsgrupper balanserad livsmiljö, 6) att det ordnas verksamhetsbetingelser för kommunens näringsliv, 7) att miljöolägenheterna minskas, 8) att den byggda miljön, landskapet och naturvärdena värnas, samt 9) att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. Enligt 3 mom. i samma bestämmelse ska de omständigheter som avses i 2 mom. utredas och beaktas i den omfattning som styrmålet för generalplanen och generalplanens noggrannhet förutsätter.

Enligt 77 b § i markanvändnings- och bygglagen ska det när en i 77 a § avsedd generalplan som styr utbyggnad av vindkraft utarbetas, utöver vad som annars föreskrivs om generalplaner, ses till att 1) generalplanen styr byggandet och annan områdesanvändning på området tillräckligt, 2) den planerade utbyggnaden av vindkraft och annan planerad markanvändning lämpar sig för landskapet och omgivningen, 3) det är möjligt att ordna vindkraftverkets tekniska service och elöverföring.

I kapitel 5.4.1. i planbeskrivningen behandlas vindkraftsparkens tekniska försörjning. Enligt planbeskrivningen kommer kraftöverföringen från vindkraftverken till regionnätet att förverkligas som jordkabel. Jordkablarna grävs ned i marken till cirka 0,7 meters djup och de placeras i huvudsak i anslutning till servicevägarna och om möjligt längs med befintliga kraftlinjer. I planen har anvisats riktgivande lägen för jordkablar.

På projektområdet finns enligt kapitel 4.1.4 i miljöutredningen inga kulturhistoriskt värdefulla objekt eller områden. Kulturhistoriskt värdefulla miljöer finns som närmast på över fem kilometers avstånd i Monåområdet. Ur miljöutredningen framgår inte heller att det i Monäs by skulle finnas värdefulla byggda kulturmiljöer eller kulturlandskap. Sådana finns inte heller enligt landskapsplanen på byns område.

De konsekvenser som delgeneralplanen förorsakar landskapet har utretts och bedömts i miljöutredningen och i planbeskrivningen. I de gjorda utredningarna har bland annat i besvären nämnda Monäs by beaktats. Konsekvenserna har bedömts med hjälp av en landskapsutredning, visualiseringsbilder och en synlighetsanalys. Gällande landskapet har dess allmänna drag samt byarnas landskapsmässiga särdrag undersökts. I utredningarna har konstaterats att utsikten mot det planerade vindkraftsområdet från Monäs by är begränsad på grund av skogbevuxna områden och områdets topografi. Vindkraftverken syns dock tydligt från vissa områden i sydvästlig riktning från Monäs. I byn syns vindkraftverken på vissa ställen över öppna åkerfält men skogsdungar och kullar skymmer ställvis kraftverken. Inom ett avstånd på under fem kilometer syns vindkraftverken även från Monässundet.

Rättslig bedömning

Med beaktande av det som nämnts ovan konstaterar förvaltningsdomstolen att planens konsekvenser har utretts i behövlig omfattning. Utifrån utredningarna är det möjligt att bedöma delgeneralplanens verkningar i den omfattning som besvären avser och styrmålet för planen och dess noggrannhet förutsätter. Med stöd av det som nämnts ovan gällande utredningarna om konsekvenserna för landskapet kan vindkraftverkens inverkan på landskapet i Monäs by anses vara högst måttlig. Förvaltningsdomstolen anser sålunda, med beaktande av det som har framställts i besvären, att de i 39 § 2 mom. och 77 § b i markanvändnings- och bygglagen ställda kraven på planens innehåll har beaktats i tillräcklig mån.

Stadsfullmäktiges beslut är inte lagstridigt på de grunder som anförts i besvären.

Rättsnormer som förvaltningsdomstolen har tillämpat

Markanvändnings- och bygglagen 9 § (132/1999), 39 § 2 och 3 mom. och 77 b §

Markanvändnings- och byggförordningen 1 § 1 mom.

Lagen om miljökonsekvensbedömning 4 §, 13 § 2 mom. och

17 § 2 mom.

Kommunallagen (365/1995) 90 § 3 mom. (1375/2007)

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Johan Hagman, Petri Forma, som även har föredragit ärendet, och Reeta-Kaisa Eriksson.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A och hans medparter har yrkat att stadsfullmäktiges och förvaltningsdomstolens beslut ska upphävas. Alternativt ska ärendet återförvisas till stadsfullmäktige för ny behandling. Nykarlebys stad ska åläggas att ersätta A:s och hans medparters rättegångskostnader, inklusive ränta.

A och hans medparter har upprepat allt vad de tidigare har anfört i ärendet och därtill motiverat sina yrkanden bland annat enligt följande:

Stadsfullmäktiges beslut har inte fattats lagenligt, eftersom vissa fullmäktigeledamöter som har deltagit i planens behandling och i beslutsfattandet har varit jäviga. Fullmäktigeledamöterna H, I, J och K har varit jäviga, eftersom deras nära släktingar äger fastigheter i planeområdet och har haft eller kommer att ha direkt ekonomisk nytta av planen om den godkänns. I planen har de enskilda vindkraftsverkens placering märkts ut på vissa fastigheter och fastighetsägarna har överenskommit med vindkraftsbolaget om arrendeavtal gällande byggplatser och ersättning för säkerhets- och vindupptagningsområdena. Därför kommer markägarna inom planområden att ha direkt ekonomisk nytta av delgeneralplanen.

Utredningarna av planens miljökonsekvenser är bristfälliga. Kröpuln utgör endast en del av den tilltänkta framtida utbyggnaden av vindkraft på Monäshalvön. Enligt tekniska nämnden kommer vindkraftbolagen i framtiden att ha två vindkraftsparker på Monäs, Kröpuln med 9 vindkraftverk och Klubbskatan med 3 vindkraftverk. Hela Monäshalvön ska planeras som en helhet och en miljökonsekvensbedömning ska förrättas i detta skede.

Delgeneralplanen uppfyller inte kraven i 9 § i markanvändnings- och bygglagen vad gäller utredning av konsekvenserna av planen. Vind-kraftsparken skulle negativt påverka människornas liv, hälsa och trivsel samt deras omgivning. Fastigheternas värde skulle också sjunka. Skugg- och blinkeffekterna och de låga ljudfrekvenserna stör pälsuppfödningen. Inte heller har man beaktat hur planen skulle påverka flyttfåglarnas flygrutter samt det naturskyddområde som ligger mellan Klubbskatan och Kröpuln.

A och hans medparter har kompletterat sina besvär.

Stadstyrelsen i Nykarleby har i sin förklaring yrkat att besvären ska förkastas.

A och hans medparter har gett ett genmäle.

Kröpuln Vind Oy har på eget initiativ inkommit med en skrivelse, som har sänts ändringssökandena för kännedom.

A och hans medparter har inkommit med en skrivelse.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte besvären med anledning av besvärsgrunden gällande jäv för fullmäktigeledamöterna vid handläggning av delgeneralplanen för Kröpuln vindkraftspark i stadsfullmäktige 5.6.2014 (§ 31).

2. Högsta förvaltningsdomstolen har i övrigt prövat ärendet. Besvären avslås. Ärendet slutar på det sätt som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

3. A:s och hans medparters yrkande om ersättning av rättegångskostnader avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Enligt 90 § 3 mom. i kommunallagen (365/1995) ska ändringssökanden framföra sina besvärsgrunder innan besvärstiden löper ut.

Den besvärsgrund som gäller eventuell jäv för fullmäktigeledamöter vid handläggningen av Kröpuln vindkraftspark i stadsfullmäktige 5.6.2014 (§ 31) har A och hans medparter framfört först i högsta förvaltningsdomstolen. Då besvärsgrunden således inte har anförts i besvären till förvaltningsdomstolen, har den anförts för sent och besvären ska inte prövas på denna grund.

2. A och hans medparter har i sina besvär inte anfört omständigheter med stöd av vilka det skulle finnas skäl att anse att delgeneralplanen för Kröpuln till följd av konsekvenser för pälsfarmningen skulle stå i strid med det krav på innehållet i en generalplan som ställs i 39 § 4 mom. i markanvändnings- och bygglagen.

Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut samt ytterligare 132 § (132/1999) i markanvändnings- och bygglagen, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet, finns det inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

3. Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får A och hans medparter själva bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Kari Kuusiniemi, Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Taina Pyysaari. Föredragande Petri Hellstén.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.